lördag 19 augusti 2006

Vidrigt angrepp på vårt kulturarv

Det går tydligen bra att få sin adress ändrad av Skatteverket utan att man flyttat och dessutom mot ens egen vilja. Enligt ett underrättelsebrev från Skatteverket så har min kommun fastställt adresser i det område där jag är folkbokförd. Normalt borde det gå att bekämpa sådan idioti utan alltför stor ansträngning, men svårigheterna hopar sig när kommunen får Skatteverket att gå sina mörka ärenden. Olika myndigheter samarbetar alltså för att åstadkomma denna kulturskymning, vilket naturligtvis försvårar utredandet av vilken myndighet man skall vända sig till för klagomål. Genom att låta Skatteverket ändra i folkbokföringen utan berördas medgivande hoppas uppenbarligen de ansvariga mörkermännen undgå kritik och motstånd då de (antagligen fullt riktigt) utgår från att folk i allmänhet drar sig för att ägna sin tid åt att bråka om något som redan är gjort. Postens del i det hela är (liksom ansvaret för nidingsdådet i övrigt) oklart, dock är det känt sedan tidigare att Posten gjort ett misslyckat försök att förinta gårdsnamnen. Huruvida det nya läget är en fortsättning på denna kampanj eller något nytt vet jag inte, klart är att det i vilket fall rör sig om samma mål i form av förstörandet av det kulturarv som de svenska gårdsnamnen utgör.

Tilltaget motiveras (egentligen inte alls, men efter en lång tids sökande på Google så behagar några kommuner ha publicerat följande "argument" på sina hemsidor) med att det skall bli tydligare att se var adressen ifråga är belägen. Exakt vad som ska göra det till ett giltigt argument begriper jag inte. Det kanske rör sig om värdelös programvara till adressregister, GPS eller liknande som har begränsat antal bokstäver och måste innehålla siffror eller att stadsbor inte vet åt vilket håll söder är eller att det inte ser snyggt och prydligt ut om inte alla adresser ser likadana ut med undantag av numret eller att man hade för lite att göra och beslöt sig för att ändra adresser som tidsfördriv. I vilket fall som helst så har man åstadkommit en högst oönskad namnkonkurrens mellan det urgamla gårdsnamnet och det nya, stadsanpassade gatunamnet med nummer baktill. Namnkonkurrens är i detta fall något som väldigt lätt försvårar den tydlighet som kulturarvsfördrvarna säger sig vilja åstadkomma. Det beror på att man gett sig på en av de allra segaste strukturerna i vårt kulturarv, det är nämligen otroligt svårt att ändra på namn med månghundraårig historia som gårdsnamnen oftast har. Lägg därtill den tvingande förändringen i form av ingreppet i folkbokföringen så har man skapat alla förutsättningar för missförstånd och otydlighet.

Det är alltså oklart om vem som står bakom ändringen, men om jag inte missminner mig så går det hela tillbaka på ett riksdagsbeslut, dock med största sannolikhet fattat utan någon som helst tanke på att förstöra gårdsnamnen, som trots allt utgör en viktig del av Sveriges immateriella kulturarv. Fast det är klart, kan stadsborna i riksdagen utan skruper jämna de medeltida stadskärnorna med marken så kan de väl förstöra landsbygdens kulturarv också - jag får väl vara tacksam för att det inte rör som om grävmaskiner som river min sockenkyrka som uppfördes i början av 1200-talet.

Det hela går tydigen ut på att slumpvis välja namnet på en by, socken, kossa, fordon eller dylikt och sedan göra adresser av det genom att ge byggnader (som någon gång eller någon gång i framtiden kan tänkas vara möjliga för en människa att bo i) nära namnet nummer. Min gård har getts två nummer, nämligen 102 och 104 - vad som hänt med 103 vet jag inte, det kanske är grannen 1 kilometer bort som fått det numret eller också kanske det reserverats till min hund ifall han skulle få för sig att bygga en hundkoja. Om någon skulle läsa detta mottages hjälp med information och förslag till åtgärder för att ställa allt tillrätta igen tacksamt.

Nu är jag alldeles för arg och upprörd för att fortsätta mitt skrivande, det finns dock mycket mer att säga och fortsättning följer garanterat.