fredag 13 september 2013

The Restoration

Ballad: A Country Song, Intituled The Restoration

Come, come away To the temple, and pray,
And sing with a pleasant strain;
The schismatick's dead, The liturgy's read,
The vicar is glad, The clerk is not sad,
And the parish cannot refrain
To leap and rejoyce
And lift up their voyce,
That the King enjoyes his own again.

The country doth bow
To old justices now,
That long aside have been lain;
The bishop's restored,
God is rightly adored,
And the King enjoyes his own again.

Committee-men fall,
And majors-generall,
No more doe those tyrants reign;
There's no sequestration,
Nor new decimation,
For the King enjoyes the sword again.

The scholar doth look
With joy on his book,
Tom whistles and plows amain;
Soldiers plunder no more
As they did heretofore,
For the King enjoyes the sword again.

The citizens trade,
The merchants do lade,
And send their ships into Spain;
No pirates at sea
To make them a prey,
For the King enjoyes the sword again.

The old man and boy,
The clergy and lay,
Their joyes cannot contain;
'Tis better than of late
With the Church and the State,
Now the King enjoyes the sword again.

Let's render our praise
For these happy dayes
To God and our sovereign;
Your drinking give ore,
Swear not as before,
For the King bears not the sword in vain.

Fanaticks, be quiet,
And keep a good diet,
To cure your crazy brain;
Throw off your disguise,
Go to church and be wise,
For the King bears not the sword in vain.

Let faction and pride
Be now laid aside,
That truth and peace may reign;
Let every one mend,
And there is an end,
For the King bears not the sword in vain.

Franska republikens statsreligion

Den Franska republiken fortsätter sin outtröttliga kamp mot en rad olika företeelser man försöker svartmåla genom att benämna dem "religion". Alla platser som inte räknas som "privata" skall rensas ut på innehåll som strider mot den franska statsreligionen laicismen. Den nya stadgan för sekularism (vilket betyder allt som inte är religion och som därmed inte är dåligt) skall hängas upp i alla franska skolor, en väldigt tydligt religiös symbolhandling. Företrädare för de franska muslimerna ser stadgan som riktad särskilt mot dem, men den är snarast riktad mot alla grupperingar som den franska staten ogillar och därför benämner "religiösa". Även kristna och många andra drabbas alltså.

Den franske utbildningsministern legitimerar den nya stadgan med att religion är farligt och hetsar grupper mot varandra. Argumentet är alltså ett av standardargumenten mot religion, nämligen att "religion splittrar". Detta till skillnad från sekularismen som tänks ena människor i kampen mot den farliga och splittrande religionen. Att striden så ofta står i skolan är inte förvånande, det är där barn får lära sig om nationens fantastiska enande kraft och de nationella myterna som sekularismens hjältemodiga kamp mot de ondskefulla religiöst drivna splittrarna. Genom att framställa den på nationalism grundade laicismen som icke-religiös så fåe den ett sken av att vara objektiv och oundviklig, samt givetvis till sin natur god. Eftersom laicismen av dess förespråkare betecknas som sekulär så är den per definition ingen religion. Detta är ett typiskt sätt att särskilja det heliga, precis som det gamla förbudet att säga Guds namn. Laicismen är en religion som av den franska staten getts ensamrätten att verka i det franska samhället utanför människors hem. Laicismen är den Franska republikens statsreligion.

tisdag 18 juni 2013

Laicismen

Laicismen är statsreligionen i bland annat Franska republiken och tydligen också Konungariket Sverige. Denna religion grundar sig på den föreställda gemenskapen nationen och institutionen som håller samman religionen kallas staten. Vanliga gudar som brukar dyrkas är Demokrati, Frihet, Heder och Samvete. Samlingen av heliga skrifter går vanligtvis under namnet Konstitutionen och varje nation har sin egen text. 

Anledningen till att laicismen har kunnat bli statsreligion består i att den har maskerat sig som en icke-religion som till sin natur är sekulär, konfessionslös och rationell. Därför kan andra religioner marginaliseras och förbjudas i det offentliga samhället då religioner till sin natur anses vara konfessionella, irrationella, och helt och hållet valfria då religion påstås vara en privatsak. Laicismen är däremot obligatorisk då den är "konfessionslös". I Frankrike kommer Konfessionslös moral att 2015 bli ett eget betygsatt ämne i skolan Barn ska nu tvingas till att lära sig den moral och de ideal som den franska revolutionen förespråkade. Devisen "Frihet, jämlikhet, broderskap" ska stå inristat ovanför ingången till alla skolor i hela Frankrike. Alla lärare kommer att vidareutbildas i konfessionslös moral, som på franska kallas "la morale laïque".

I Sverige så är det främst Skolverket som använder begreppet konfessionslös, och deras metoder, mål och syften följer kusligt nära det franska skräckexemplet. Skolverkets inkvisition Skolinspektionen är på krigsstigen, letandes efter allt de själva godtyckligt uppfattar som "konfessionellt". Kyrkavslutningar i skolan anses som särskilt farliga då de heliga skolsalarnas rationella och konfessionslösa miljö hotas av det konfessionella kyrkorummet, eller snarare av det lutherskt konfessionella gudsORDet. Att själva kyrkorummet och dess inventarier liksom yoga är konfessionellt har ännu inte gått in i Skolverkets inkompetenta prästerskap. All religion de ser är dålig och det enda de vet är religion är det lutherska som har med Svenska kyrkan att göra. Människor som tvingats fly från sitt hemland för sin religiösa övertygelse utsätts följaktligen för lutherska husförhör; är man inte luthersk är man inte religiös resonerar Migrationsverket. 

Massmedias lögner

De svenska republikanerna har genom sin totala kontroll över massmedia inlett en ny lögnoffensiv mot det svenska kungahuset. Den förra lögnoffensiven bestod av att man köpte fejkade kungabilder av maffian samt att man diktade upp en koppling mellan Hans Majestät och maffian vilket man sedan upprörde sig över. 

Den nya lögnoffensiven består hittills av ett trafikbrott som prinsessan Madeleine skulle ha begått, klagomål över att kungen renoverat ett av statens slott samt ett nyfunnet intresse av hur regeringsplanet används. 

Föga förvånande visade det sig att Hennes Höghet hade länsstyrelsens tillstånd så det påstådda trafikbrottet har aldrig inträffat. När lögnen avslöjats så fortsätter massmedia sin vana trogen ändå med att påstå att det är prinsessan och inte de själva som gjort fel. "Det här tillståndet är bara tillämpligt i samband med representation gentemot utländsk makt. Därför gäller det inte om hon sköter bröllopsbestyr, ska träffa vänner eller på besök till slottet, säger Leif Rydström." Notera att experten är expert inom ett för ändamålet mindre relevant område, en specialist på trafikkrätt som uttalar sig om internationella relationer och diplomati. Då lagen ger prinsessan rätt försöker Aftonbladet istället hitta på en annan vinkling för att ro smutskastningen i land. En professor i statsvetenskap får därför påstå att det skulle strida mot det demokratiska samhället att ha möjlighet till undantag från trafikregler, vilket är minst sagt märkligt då filen prinsessan körde i i så fall överhuvudtaget inte skulle finnas. För att inte tala om problemen som skulle uppstå om ambulanser, brandbilar och polisbilar alltid skulle vara bundna att följa gällande trafikregler eftersom det tydligen är det enda demokratiskt rätta. Föga förvånande så är de svenska republikanernas syn på demokrati densamma som i Sovjet, Östtyskland och Nordkorea, samtliga fantastiska demokratiska föredömen enligt sig själva, men typiska auktoritära republiker rent objektivt. Demokrati finns enbart som en ursäkt för att säkerställa den egna makten i republiker.

Stenhammars slott testamenterades av en privatperson till den svenska staten under förutsättning att en prins av det regerande kungahuset arrenderade det. 2009 togs ett gemensamt beslut av H. M. Konungen, Stenhammars godsförvaltning och Statens fastighetsverk att renovera slottsbyggnaden så att den blir bebolig. Uppenbarligen så räckte fonden för renovering som donerades samtidigt med slottet inte till, utan en annan lösning fick träffas mellan de inblandade parterna. Detta har SVT, ni vet det massmedium man inte kan säga upp utan alltid tvingas betala för, lyckats förvandla till en historia om att kungen slösar bort skattebetalarnas pengar. Kungens kommentar blev "Kan ni aldrig hålla er till sanningen någon gång". Uppenbarligen inte.

Temat med skattebetalarnas pengar togs sedan upp av Aftonbladet sedan deras försök till justitiemord på prinsessan Madeleine misslyckats. Som vanligt så bestod påståendet av en lögn, denna gång att kungen skulle tagit regeringsplanet till en privat fest. Dock visade det sig var en offentlig tillställning för en furste av huset Sachsen-Coburg und Gotha. Till detta kommer att användandet av regeringsplanet överhuvudtaget inte utgör en extra kostnad, utan den dras ur Försvarsmaktens budget. Hans Majestät överväger tydligen att kompensera Flygvapnet trots att planet ändå skulle flyga samma sträcka även utan kungen.

Republikansk aggression

Anledningen till att Nepals kung har fördrivits från sin tron är att landet ligger mellan Indien och Kina och att dessa länder aktivt verkat för att störta monarkin. Våld är som vanligt republikanernas främsta medel för att föröka antalet republiker i världen. Föga förvånande så har det kombinerats med politiska och ekonomiska påtryckningar samt svenska republikaners favoritvapen lögner i överflöd. Republikanisering innebär alltså att med hjälp av utländska makter och illasinnade lögner störta den lagliga regeringen.

tisdag 5 februari 2013

Demokratin starkast i arabiska monarkier

Fareed Zakaria på Washington Post skriver om att monarkierna Jordanien och Marocko har ett mycket bättre demokratiskt klimat än Egypten och Irak där de förra genom långsamma reformer förbättrat människors inflytande medan de senares omstörtande samhällsförändringar blivit en besvikelse ur ett demokratiskt perspektiv.

Pressfriheten starkast i monarkier

Reportrar utan gränser har sammanställt 2013 års pressfrihetsindex. Föga förvånande så var åtta av de tio högst rankade staterna monarkier och de tio lägst rankade staterna var samtliga republiker. De republikanska försöken att likställa republik med demokrati ter sig alltmer löjeväckande.