Republikanska fel

Anders Nordström tillhörande Republikanska Föreningen i Uppsala skriver i UNT om att den finländska republiken skulle vara ett föredöme. En hel del föredömligt om vårt kulturellt sett närmaste grannland tas upp, men kopplingen till republik är närmast obefintlig. Att Finland var från början tänkt att vara monarki försöker Nordström vifta bort med att Tyskland förlorade kriget. Men att det var med just våld som monarkier störtades i slutet av första världskriget är viktigt att komma ihåg.

Därefter nämns rösträtten och att Finland var första landet att införa kvinnlig rösträtt i Europa. Att Finland då var ett storfurstendöme med den ryske kejsaren som storfurste och en del av den ryska monarkin bekymrar inte Nordström som istället ger republikanismen och inte den ryske kejsaren äran för att ha utvidgat rösträtten.

Att det inte förekom en diskussion om att införa monarki vid ändrandet av den finländska grundlagen 1994 ser Nordström som positivt, samtidigt som Republikanska Föreningen är upprörda över att överseendet av den svenska grundlagen inte inbegriper möjligheten att införa republik. Hyckleri som vanligt från republikanernas sida med andra ord.

Sedan övergår Finland till att bli Island som påstås ha blivit självständigt 1944. I själva verket blev Island självständigt 1918, då som en monarki i personalunion med Danmark. Republikanerna erkänner tydligen inte att monarkier kan vara självständiga överhuvudtaget.

Nordströms påstående att "[i]ngen kan hävda att statschefen i Sverige tillsätts på demokratisk väg" är likaledes felaktigt, successionsordningen är fastslagen av den demokratiskt valda riksdagen som vid den senaste förändringen valda att utesluta alla utom kung Carl XVI Gustafs ättlingar från successionen till den svenska tronen samt avsatte Carl Philip som kronprins och gjorde Victoria till kronprinsessa.

Även nästa påstående att Carl Gustaf inte själv kan välja trosuppfattning är felaktigt, det är endast kungaämbetet som har vissa formella krav, men det är ingen mänsklig rättighet att vara kung. Att Hans Majestät inte kan åtalas för sina gärningar gäller endast i rollen som statschef, något som är det normala för alla statschefer och inget som överhuvudtaget skiljer monarki från republik.

Att monarkin skulle leda till "inställsamhet, fjäsk och undfallenhet" upprepas som ett slags mantra eller bön av republikaner hela tiden, men några belägg ges som vanligt inte överhuvudtaget. Om monarkin är en "instängd värld av mytisk upphöjdhet"  så är det sannerligen inte medias förtjänst, inte heller är det något som inskränker den kungliga familjens valmöjligheter i större grad än andra familjers. 

"En säregenhet är att kungen talar till och öppnar Sveriges riksdag. Riksdagen är vårt högsta beslutande demokratiska organ men öppnas av en företrädare för en fördemokratisk institution." Att statschefen öppnar parlamentet är knappast en säregenhet, i Sydkorea är det dock en medlem av den gamla kungafamiljen och inte presidenten som gör detta. De flesta institutioner är "fördemokratiska" eftersom demokratin är en ny företeelse vars tillblivelse dessutom tenderar att flyttas fram i tiden allteftersom fler saker befinns vara nödvändiga för en riktig demokrati.

Slutligen tror jag mig kunna svara på Anders Nordströms fråga varför de politiska partierna inte uppmärksammar att stödet för den svenska monarkin är mindre än för tio år sedan. Svaret är att politikerna är medvetna men att stödet för den svenska monarkin är för starkt för att det ska vara möjligt att utnyttja. Jämför Australien när det anordnades en folkomröstning om monarkin 1999 när opinionsläget var jämt, men idag ses det helt meningslöst då yngre australiensare ger monarkin ett förkrossande stöd. I Rumänien däremot talar politikerna om att folkomrösta om monarkin då stödet för att återge kung Mikael den tron han under hot från den sovjetiska ockupationsmakten tvingades lämna stadigt har ökat på senare år men fortfarande inte är så stort att monarkin skulle vinna. Politikerna vill ha makt och om stödet för monarkin är tillräckligt lågt så vill de gärna folkomrösta i hopp om att stärka sin makt. Är det däremot högt som i dagens Sverige så vågar inte politikerna då en förlust skulle få dem att framstå som svaga.

Den oproblematiska nationalismen

Aftonbladet går på om hur konstigt det är att Sverigedemokraterna vill att invandrare ska svära trohet mot kungen. Republikanerna kallar detta "bisarrt", trots att fenomenet förekommer i invandrarvänliga länder som Kanada. Vad som verkligen är bisarrt är att varken Aftonbladet eller republikanerna reagerar på att SD även vill att nya medborgare ska svära trohet och lojalitet mot svenska staten och den svenska nationen. Monarki är bisarrt, nationalism så självklart så det inte ens behöver kommenteras är budskapet. När nationalismen normaliseras på detta sätt i stora tidningar som Aftonbladet så är det inte underligt att SD blir allt större.

Rysslands röst

Svensk massmedias republikanism utnyttjas nu av Rysslands röst som därmed ges en väg att påverka den svenska opinionen genom en positiv artikel om den svenska monarkin.

Monarki och rasism

Republikanska föreningen fortsätter sina alltmer löjliga attacker mot monarkin, den här gången genom att koppla samman monarki med rasism. Republikanernas påstående att man bara kan bli kung om man föds av rätt föräldrar går lätt att vända på. Det innebär att vem som helst kan bli kung utifrån ett slumpmässigt förhållande. Det är republikanerna som har en rasistisk inställning när de menar att det på något mystiskt sätt via "gener och blodslinjer" är förutbestämt var man föds. Makten i alla republiker, även de mer demokratiska, hamnar alltid i händerna på en viss typ av människor som är utåtriktade och som tycker om att ta för sig, särskilt av makt. I en monarki innehas det högsta ämbetet av en person som inte själv sökt makten. Detta är något som borde få mer uppskattning än vad som nu är fallet.

The Mad Monarchist har också noterat den republikanska taktiken att koppla samman monarki och rasism. Han svarar med en historisk redogörelse av inte bara monarkins kamp mot rasismen utan också republikanernas kamp för rasismen. I Afrika var republikanismen ett led i kampen för den vita minoriteten att behålla makten över den svarta majoriteten. Monarkins stöd till den svarta majoriteten ledde till att länder som Sydafrika och Rhodesia avskaffade monarkin. Införandet av republik och avskaffandet av monarki var alltså en direkt förutsättning för apartheidpolitiken.

Vem splittrar?

"Kungahuset splittrar nya regeringen" kan man läsa i Svenska Dagbladet. Frågan är vem det är som splittrar med tanke på att Sverige är ett konungarike. Borde det inte stå att republikanska statsråd splittrar riket?

Vissa lik är mer jämlika än andra

Dagens Nyheter skriver inför riksdagsvalet om partiernas lik i motionsgarderoben. Ett av exemplen på tokigheter som tas upp är att en motion från Sverigedemokraterna vill att nya svenska medborgare ska svära trohet till kungen. Ser man på vad som mer står i motionen men som alltså inte anses lika absurt av DN så finner man bland annat krav på svenskt medborgarskap i minst tio år för att kunna utses till statsråd och vara valbar till riksdagen, att möjligheten till dubbelt medborgarskap avskaffas samt att endast de som fötts som svenska medborgare ska kunna utses till överbefälhavare för den svenska försvarsmakten. 

Som om inte detta räckte så lyder hela meningen om trohetseden "En utländsk medborgare som önskar få ett svenskt medborgarskap bör avkrävas en ed om att han eller hon svär trohet och lojalitet mot Sveriges konung, svenska staten och den svenska nationen." Svärandet av trohet och lojalitet mot svenska staten och "svenska nationen" som är en integrerad del av eden nämns överhuvudtaget inte av DN. Uppenbarligen anses dessa nationalistiskt motiverade delar inte vara konstiga alls.

Så går det när nationalister ska kritisera nationalister; det nationalistiska dravlet undgår kritik och fokus läggs på hur konstigt och löjligt det är att Konungariket Sverige är en monarki och har en kung.

För övrigt så kan jag med tanke på SD:s krav på överbefälhavaren notera att Sveriges kung tidigare var självklar överbefälhavare men det är uppenbarligen inget som SD vill återgå till. Inte heller så bekymrar sig nationerna som deltar i fotbolls-VM om att förbundskaptenerna måste ha samma nationalitet som lagen de ansvarar för. Själv håller jag på monarkierna i fotbolls-VM. Heja Nederländerna och Belgien som gick vidare från gruppspelet!

Drottningen och järntronen

Drottning Elizabeth II har besökt inspelningsplatsen för Game of Thrones på Nordirland. Hennes Majestät kommenterade järntronen med att den såg obekväm ut. 

Lena Headey beskrev mötet med drottningen på följande sätt: "I don’t think I’ve ever been as nervous to meet anybody. I didn’t think I was, and then I saw her appear and I suddenly thought, ‘it’s the Queen, the real Queen." 

Monarki lösningen för Egypten

En av de egyptiska presidentkandidaterna vill återinföra monarkin i Egypten och därigenom stärka banden med de arabiska monarkierna. Detta skulle förhoppningsvis leda till en förbättrad ekonomi i det krisdrabbade Egypten. Den spanska modellen som det kallas när ett land går från att vara diktatur till att bli en kunglig demokrati efter den bourbonska restaurationen som leddes av Spaniens kung Juan Carlos.

John Bell som varit kanadensisk diplomat i Egypten har fel i allt när han påstår att "Monarchy… has no real and deep roots in Egypt - the pharaoh complex is another matter altogether...". Som vanligt sprids republikanska lögner som syftar till att förtiga tusentals år av kungligt styre. Ett svenskt exempel som refererades i Historisk tidskrift är när en journalist påstod att Magnus Ladulås inte var svensk kung utan bara en "statsman". Sedan kan man fråga sig varför det skulle vara fel att återinföra monarkin i de fall där den störtats och ersatts med en diktatur. Varför denna ständiga vilja att behålla diktatorns statsskick?

The Restoration

Ballad: A Country Song, Intituled The Restoration

Come, come away To the temple, and pray,
And sing with a pleasant strain;
The schismatick's dead, The liturgy's read,
The vicar is glad, The clerk is not sad,
And the parish cannot refrain
To leap and rejoyce
And lift up their voyce,
That the King enjoyes his own again.

The country doth bow
To old justices now,
That long aside have been lain;
The bishop's restored,
God is rightly adored,
And the King enjoyes his own again.

Committee-men fall,
And majors-generall,
No more doe those tyrants reign;
There's no sequestration,
Nor new decimation,
For the King enjoyes the sword again.

The scholar doth look
With joy on his book,
Tom whistles and plows amain;
Soldiers plunder no more
As they did heretofore,
For the King enjoyes the sword again.

The citizens trade,
The merchants do lade,
And send their ships into Spain;
No pirates at sea
To make them a prey,
For the King enjoyes the sword again.

The old man and boy,
The clergy and lay,
Their joyes cannot contain;
'Tis better than of late
With the Church and the State,
Now the King enjoyes the sword again.

Let's render our praise
For these happy dayes
To God and our sovereign;
Your drinking give ore,
Swear not as before,
For the King bears not the sword in vain.

Fanaticks, be quiet,
And keep a good diet,
To cure your crazy brain;
Throw off your disguise,
Go to church and be wise,
For the King bears not the sword in vain.

Let faction and pride
Be now laid aside,
That truth and peace may reign;
Let every one mend,
And there is an end,
For the King bears not the sword in vain.

Franska republikens statsreligion

Den Franska republiken fortsätter sin outtröttliga kamp mot en rad olika företeelser man försöker svartmåla genom att benämna dem "religion". Alla platser som inte räknas som "privata" skall rensas ut på innehåll som strider mot den franska statsreligionen laicismen. Den nya stadgan för sekularism (vilket betyder allt som inte är religion och som därmed inte är dåligt) skall hängas upp i alla franska skolor, en väldigt tydligt religiös symbolhandling. Företrädare för de franska muslimerna ser stadgan som riktad särskilt mot dem, men den är snarast riktad mot alla grupperingar som den franska staten ogillar och därför benämner "religiösa". Även kristna och många andra drabbas alltså.

Den franske utbildningsministern legitimerar den nya stadgan med att religion är farligt och hetsar grupper mot varandra. Argumentet är alltså ett av standardargumenten mot religion, nämligen att "religion splittrar". Detta till skillnad från sekularismen som tänks ena människor i kampen mot den farliga och splittrande religionen. Att striden så ofta står i skolan är inte förvånande, det är där barn får lära sig om nationens fantastiska enande kraft och de nationella myterna som sekularismens hjältemodiga kamp mot de ondskefulla religiöst drivna splittrarna. Genom att framställa den på nationalism grundade laicismen som icke-religiös så fåe den ett sken av att vara objektiv och oundviklig, samt givetvis till sin natur god. Eftersom laicismen av dess förespråkare betecknas som sekulär så är den per definition ingen religion. Detta är ett typiskt sätt att särskilja det heliga, precis som det gamla förbudet att säga Guds namn. Laicismen är en religion som av den franska staten getts ensamrätten att verka i det franska samhället utanför människors hem. Laicismen är den Franska republikens statsreligion.

Laicismen

Laicismen är statsreligionen i bland annat Franska republiken och tydligen också Konungariket Sverige. Denna religion grundar sig på den föreställda gemenskapen nationen och institutionen som håller samman religionen kallas staten. Vanliga gudar som brukar dyrkas är Demokrati, Frihet, Heder och Samvete. Samlingen av heliga skrifter går vanligtvis under namnet Konstitutionen och varje nation har sin egen text. 

Anledningen till att laicismen har kunnat bli statsreligion består i att den har maskerat sig som en icke-religion som till sin natur är sekulär, konfessionslös och rationell. Därför kan andra religioner marginaliseras och förbjudas i det offentliga samhället då religioner till sin natur anses vara konfessionella, irrationella, och helt och hållet valfria då religion påstås vara en privatsak. Laicismen är däremot obligatorisk då den är "konfessionslös". I Frankrike kommer Konfessionslös moral att 2015 bli ett eget betygsatt ämne i skolan Barn ska nu tvingas till att lära sig den moral och de ideal som den franska revolutionen förespråkade. Devisen "Frihet, jämlikhet, broderskap" ska stå inristat ovanför ingången till alla skolor i hela Frankrike. Alla lärare kommer att vidareutbildas i konfessionslös moral, som på franska kallas "la morale laïque".

I Sverige så är det främst Skolverket som använder begreppet konfessionslös, och deras metoder, mål och syften följer kusligt nära det franska skräckexemplet. Skolverkets inkvisition Skolinspektionen är på krigsstigen, letandes efter allt de själva godtyckligt uppfattar som "konfessionellt". Kyrkavslutningar i skolan anses som särskilt farliga då de heliga skolsalarnas rationella och konfessionslösa miljö hotas av det konfessionella kyrkorummet, eller snarare av det lutherskt konfessionella gudsORDet. Att själva kyrkorummet och dess inventarier liksom yoga är konfessionellt har ännu inte gått in i Skolverkets inkompetenta prästerskap. All religion de ser är dålig och det enda de vet är religion är det lutherska som har med Svenska kyrkan att göra. Människor som tvingats fly från sitt hemland för sin religiösa övertygelse utsätts följaktligen för lutherska husförhör; är man inte luthersk är man inte religiös resonerar Migrationsverket. 

Massmedias lögner

De svenska republikanerna har genom sin totala kontroll över massmedia inlett en ny lögnoffensiv mot det svenska kungahuset. Den förra lögnoffensiven bestod av att man köpte fejkade kungabilder av maffian samt att man diktade upp en koppling mellan Hans Majestät och maffian vilket man sedan upprörde sig över. 

Den nya lögnoffensiven består hittills av ett trafikbrott som prinsessan Madeleine skulle ha begått, klagomål över att kungen renoverat ett av statens slott samt ett nyfunnet intresse av hur regeringsplanet används. 

Föga förvånande visade det sig att Hennes Höghet hade länsstyrelsens tillstånd så det påstådda trafikbrottet har aldrig inträffat. När lögnen avslöjats så fortsätter massmedia sin vana trogen ändå med att påstå att det är prinsessan och inte de själva som gjort fel. "Det här tillståndet är bara tillämpligt i samband med representation gentemot utländsk makt. Därför gäller det inte om hon sköter bröllopsbestyr, ska träffa vänner eller på besök till slottet, säger Leif Rydström." Notera att experten är expert inom ett för ändamålet mindre relevant område, en specialist på trafikkrätt som uttalar sig om internationella relationer och diplomati. Då lagen ger prinsessan rätt försöker Aftonbladet istället hitta på en annan vinkling för att ro smutskastningen i land. En professor i statsvetenskap får därför påstå att det skulle strida mot det demokratiska samhället att ha möjlighet till undantag från trafikregler, vilket är minst sagt märkligt då filen prinsessan körde i i så fall överhuvudtaget inte skulle finnas. För att inte tala om problemen som skulle uppstå om ambulanser, brandbilar och polisbilar alltid skulle vara bundna att följa gällande trafikregler eftersom det tydligen är det enda demokratiskt rätta. Föga förvånande så är de svenska republikanernas syn på demokrati densamma som i Sovjet, Östtyskland och Nordkorea, samtliga fantastiska demokratiska föredömen enligt sig själva, men typiska auktoritära republiker rent objektivt. Demokrati finns enbart som en ursäkt för att säkerställa den egna makten i republiker.

Stenhammars slott testamenterades av en privatperson till den svenska staten under förutsättning att en prins av det regerande kungahuset arrenderade det. 2009 togs ett gemensamt beslut av H. M. Konungen, Stenhammars godsförvaltning och Statens fastighetsverk att renovera slottsbyggnaden så att den blir bebolig. Uppenbarligen så räckte fonden för renovering som donerades samtidigt med slottet inte till, utan en annan lösning fick träffas mellan de inblandade parterna. Detta har SVT, ni vet det massmedium man inte kan säga upp utan alltid tvingas betala för, lyckats förvandla till en historia om att kungen slösar bort skattebetalarnas pengar. Kungens kommentar blev "Kan ni aldrig hålla er till sanningen någon gång". Uppenbarligen inte.

Temat med skattebetalarnas pengar togs sedan upp av Aftonbladet sedan deras försök till justitiemord på prinsessan Madeleine misslyckats. Som vanligt så bestod påståendet av en lögn, denna gång att kungen skulle tagit regeringsplanet till en privat fest. Dock visade det sig var en offentlig tillställning för en furste av huset Sachsen-Coburg und Gotha. Till detta kommer att användandet av regeringsplanet överhuvudtaget inte utgör en extra kostnad, utan den dras ur Försvarsmaktens budget. Hans Majestät överväger tydligen att kompensera Flygvapnet trots att planet ändå skulle flyga samma sträcka även utan kungen.

Republikansk aggression

Anledningen till att Nepals kung har fördrivits från sin tron är att landet ligger mellan Indien och Kina och att dessa länder aktivt verkat för att störta monarkin. Våld är som vanligt republikanernas främsta medel för att föröka antalet republiker i världen. Föga förvånande så har det kombinerats med politiska och ekonomiska påtryckningar samt svenska republikaners favoritvapen lögner i överflöd. Republikanisering innebär alltså att med hjälp av utländska makter och illasinnade lögner störta den lagliga regeringen.

Demokratin starkast i arabiska monarkier

Fareed Zakaria på Washington Post skriver om att monarkierna Jordanien och Marocko har ett mycket bättre demokratiskt klimat än Egypten och Irak där de förra genom långsamma reformer förbättrat människors inflytande medan de senares omstörtande samhällsförändringar blivit en besvikelse ur ett demokratiskt perspektiv.

Pressfriheten starkast i monarkier

Reportrar utan gränser har sammanställt 2013 års pressfrihetsindex. Föga förvånande så var åtta av de tio högst rankade staterna monarkier och de tio lägst rankade staterna var samtliga republiker. De republikanska försöken att likställa republik med demokrati ter sig alltmer löjeväckande.

Förlorarnas historia

Skolverkets syn på religion får fortsatt kritik och anklagas för att misstänkliggöra religion av Dagens Seglora. Beröringsskräcken för kulturarv och religion tas även upp av teologen Anna Karin Hammar som menar att det inte går att lära elever kritiskt tänkande om man samtidigt hindrar dem från upplevelser. Synen på vad som är religion och vad som är konfessionellt är genomgående slumpmässig i Skolverkets juridiska vägledning. Kyrka och präst är tillåtet, bön och välsignelse är det inte. Psalmer är ibland tillåtna, men inte alla och i alla sammanhang. Tidningen Dagen har startat Adventsupproret som över 80000 skrivit under där en ändring av skollagen krävs. Även människor utanför kyrkan har engagerat sig.

Religion och kultur kan inte separeras menar buddhisten Ryûsan Thorbjörn Carlsten. Deltagande i religiösa ceremonier ökar även förståelsen för andra sätt att tänka. Att Skolverket tillåter yoga men inte kristna inslag i adventsfirande ses som väldigt märkligt av Carlsten som även anser att deltagande i religiösa ceremonier inte innebär att man automatiskt blir en del av religionen ifråga, vilket innebär att det heller inte finns något konfessionellt i sig med att delta i exempelvis kyrkans adventsfirande. Avslutningsvis så skriver Carlsten att han som svensk buddhist inte har några problem med att fira advent. Religionsvetenskapliga kommentarer ser Carlstens inlägg som ett exempel på multipla kulturella och religiösa identiteter och att religiös identitet inte behöver vara singulär vilket Skolverket utgår från i sina resonemang.

Perspektiv som inte stämmer med sekularisters och religiösas syn tas inte upp. Ställföreträdande religion är ett begrepp som använts av den brittiska religionssociologen Grace Davie beskriver ett av dessa alternativa synsätt. Detta innebär en syn där "en liten grupp upprätthåller religionen till vardags med majoritetens goda minne eller till och med aktiva stöd, för att den ska finnas till hands för alla när de behöver den." Här tjänar ställföreträdande religion som en förklaring varför människor inte tänker och agerar på det sätt som Skolverket föreställer sig då "protester som ibland blir när kyrkor ändrar språk eller riter just ur det perspektivet – människor tänker att även om de inte går dit så firas gudstjänsterna ändå på något sätt för dem också." 

Skolverket är inte den enda myndighet vars obefintliga kunskaper om religion förstör människors liv. Migrationsverket har också gjort sig känt för detta. Dagen skriver att Migrationsverket uppvisar en "oförmåga att förstå och ta hänsyn till vad en religiös övertygelse innebär och hur den yttrar sig" och att myndighetens inkompetens hotar människoliv. Svenska kyrkoledare kräver därför att svenska myndigheter ska utbildas i teologi och religion. Såväl Skolverket som Migrationsverket har en väldigt utpräglad luthersk syn på religion. Hos Skolverket så är det sålunda luthersk teologi där ordet står i centrum som vid bön och välsignelser som främst ses som religiöst medan den precis lika religiösa yogan inte ses som något problem. Samtidigt så sysselsätter sig Migrationsverket med lutherska husförhör med människor som konverterat till kristendomen och som hotas till livet i sina hemländer. Klarar de inte de lutherska frågorna så anses de inte vara riktiga kristna utan skickas tillbaka till sina hemländer. Detta lutherska synsätt är i sig konfessionellt vilket är ett väldigt problem eftersom undervisningen i skolan vara icke-konfessionell enligt skollagen, men när hela definitionen av vad som är icke-konfessionellt i sig är konfessionellt så bryter Skolverket genom sin vägledning mot skollagen. 

Skolan som spridare av islamofobi

Det stora problemet med Skolverkets syn på sin egen roll i samhället som uttolkare av vad religion är och vad det ska betyda för enskilda grupper och individer är att den omöjliggör förståelsen för andra kulturer och öppnar dörren för islamofobi.

Maria Ludvigsson på SvD anser att Skolverkets rekommendationer har ett löjets skimmer över sig och att diskussionen "handlar om mer än huruvida skolbarn ska tillåtas tända ljus i adventstid utan att avkrävas en sekulär bekännelse." Hon påminner också om att invandringen av katoliker, ortodoxa och muslimer gjort att religion är en viktig del i vardagen för många svenskar. 

Hur brett religionsbegreppet är kan demonstreras genom att demokrati och ”att inte vara nazist” har beskrivits som moderna religioner i västerlandet. Efter Franska revolutionen ersattes begreppet kristenheten med Europa som bärande identitet och nationalistiska myter och riter kom att bli ett alternativ till kristna myter och riter.

Smålandsposten menar att Skolverket göder islamofobi genom sin skräck mot religiösa inslag. Muslimer får ofta skulden för att vilja förbjuda svenska seder och traditioner och får fungera som syndabocker för Skolverkets religionsfobi. Även Hallands nyheter ser en ohållbar åtskiljnad mellan religiöst och tradition då Sverige har en tusenårig historia av kristendom.

Socialminister Göran Hägglund vill återföra makten till de enskilda skolorna med hjälp av en ny lag då Skolverkets tolkning ses som alltför förvirrande för att kunna fortgå.

Ulf Jonsson på Signum granskar Skolverkets bigotta religionsfobi och frågar sig vilka skador barn kan tänkas drabbas av om de påminns om att de tillhör den kristna kulturkretsen. Han förundrar sig över att vissa saker ses som problematiskt att möta när det inte passar in på den egna synen på tillvaron, speciellt med tanke på att muslimer och katoliker dagligen konfronteras med detta. Man kan också tycka att det skulle vara en självklarhet i ett tolerant samhälle att inte tvinga andra att ge upp traditioner bara för att man själv ogillar dem.

Den respektlöshet mot människors traditioner som Skolverket står för anser kristdemokraten Alf Svensson vara snurrigt. Han ifrågasätter varför "myndigheter sitter och grubblar över om Fader vår eller Stilla natt skulle förvirra eller mentalt störa elevers själsliga ro".

Moderaten Gunnar Hökmark tar upp ett av de största problemen, nämligen att Skolverket försvårar förståelsen för samhället och olika kulturer. Han menar att vi varken blir muslimer av att möta muslimska traditioner eller kristna av att möta kristna traditioner samt att man inte ska försöka dölja samhället.

Roland Poirier Martinsson påtalar det absurda i att Skolverket ger sitt godkännande till kyrkor att hålla gudstjänst på söndagar. Att det blir så beror på Skolverkets vansinniga syn att de tror sig ha fått rätten att definiera vad religion är för alla människor i hela Sverige. Som vanligt har Skolverket inte presterat några som helst bevis för att så skulle vara fallet.

Dubbelmoralen som Skolverket har avslöjas av Sanna Lundell i Aftonbladet som påpekar att skolan har till uppgift att spegla samhället och inte staten. Dessutom kan man tillägga att staten också är direkt kopplad till religion då Hans Majestät Konungen enligt grundlagen ska tillhöra den rena evangeliska läran och att Svenska kyrkans lära delvis bestämms i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.

Samhälle och religion

När Skolverket oreflekterat radar upp ord som de påstår vara "religionsutövning" så uppstår problemet att alla andra berövas sin möjlighet att tolka såväl dessa begrepp som religion i allmänhet. Varför ska Skolverket stå för en definition av religion som är främmande för såväl andra kulturer som tidigare epoker i historien och hur passar en så svag och oredovisad definition in på kravet att skolan ska ha en vetenskaplig grund? 

Det går exempelvis att se predikan, välsignelse och bön i juletid som frikopplad från religionen och istället se det som en (integrerad) del av jultraditionen. Förlorarna blir då de icke-religiösa som har ett traditionellt eller kulturellt perspektiv. De får sina, från den egna synvinkeln, icke-religiösa traditioner stämplade som religion och borttagna med motivering att det är religionsutövning, vilket det inte är frågan om med detta synsätt.

Kyrkosekreteraren i Svenska kyrkan Cristina Grenholm anser att det är vilseledande att påstå att psalmer inte behöver vara religiösa vilket i sin tur motverkar den kritiska granskningen av religion i skolan. 

Skolverkets syn gör att unga människor riskerar att gå miste om kulturell förståelse i sin strävan efter en neutralitet som till sin natur är ouppnåelig poängteras av politiker från fem olika riksdagspartier.

Även fast Skolverket ännu inte offentliggjort sin definition av religion går det ändå att dra vissa slutsatser då religion ses som något som exosterar i sig som frikopplat från tid, rum och människor. Sådana essentialistiska föreställningar där religion definieras oberoende av människors åsikter är dock ovetenskapliga enligt professorn i islamologi Jan Hjärpe. Han konstaterar att resonemanget "...är baserat på ett normativt och inte ett deskriptivt tänkande. Essentialismen och dess nära släkting begreppsrealismen är inte bara något felaktigt utan direkt farligt genom att den fungerar som stöd och krycka för fördomar..."

Att just Skolverket, som har till uppgift att handskas med samhällets förmedling av kunskap och tradition, har sådana svårigheter med att kommunicera sitt budskap är onekligen mycket märkligt. Tidningen Dagen uppmanar Skolverket och politikerna att sluta skylla på varandra och pekar på orimligheten att försöka utplåna ett folks identitet.

Professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld konstaterar att religionen impregnerar såväl samhälle som kultur vilket gör Skolverkets försök att skilja dessa åt orimligt och helt meningslöst. 

Att Skolverket har en naiv tolkning av vad som är religion anser även doktoranden i religionsvetenskap Simon Sorgenfrei som därför frågar sig "vem som ska värdera graden av religion i olika praktiker, ritualer, artefakter och uttryck. Skolverkets jurister, sveriges rektorer eller skolbarnen och deras föräldrar?" Sorgenfri menar även att den tro som Skolverket har att religion är samma sak för alla är en form av religionsblindhet vilket visas av den inkonsekventa synen på adventsfirande kontra yoga.

Svårigheten att säga vad religion innebär för olika människor kan ytterligare illustreras med Benjamin Katzeff Silberstein som på SvD menar att debatten är orsakad av paragrafrytteri.

Skolverket saknar helt argument och upprepar bara åsikterna att "bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan och annan religiös utövning måste betraktas som konfessionella inslag." På vilket sätt de skulle vara konfessionella inslag av skolan framgår inte, det är ju den kyrka där adventsfirandet sker i som har en konfession, inte skolan som är där på besök.

I en granskning av en bok om religionsfrihet så påpekar författaren Torbjörn Elensky att Sverige och svenskar inte per definition är mer neutrala och normala än andra och påminner om den "massiva protestantismen" som präglar det svenska samhällets tolkningar. Detta synsätt har Skolverket helt uppenbart inte klarat av att reflektera kring.

Biskopen av Lund Antje Jackelén poängterar att Barnkonventionen ger barn rätt till andlig utveckling och att staten är i strid med sig själv då lagen om Svenska kyrkan anbefaller att dess verksamhet skall vara rikstäckande. Skolverkets jurister verkar vara okunniga om dessa rättsliga förhållanden.

Skolverkstalibanernas religionsfobi

Martin Modéus, biskop av Linköping, har nu också kommenterat Skolverkets märkvärdiga riktlinjer. Biskopen menar att Skolverkets idé om att tömma advent fån sitt kristna innehåll är orimlig eftersom det inte skulle bli någonting kvar. Skolverkets ideologiska ställningstagande anses av biskopen grunda sig på en negativ tolkning av religion som leder till misstänkliggörande och ett stämplande av religiösa som avvikande, vilket biskopen säger sig ha bevittnat hos unga kristna han träffat. Religion beskrivs av Skolverket som något farligt som barn ska skyddas från, detta baseras på en "modernistisk föreställning om religionen som ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling" vilket biskopen anser vare en föråldrad syn på religion. Skolverket ställer sig inte neutralt utan gynnar istället sekularism vilket biskopen uppfattar som en annan religion. Tolkningen utav lagen som Skolverket gjort lider av samma brist på neutralitet när de klassificerar adventsamlingar som utbildning istället för undervisning. Avslutningsvis så ställer biskopen frågan till Skolverkets uppdragsgivare vad som ska göras åt Skolverkets syn på religion som något farligt för barn.

Teologie doktorn och prästen Dag Sandahl skriver om Skolverkstalibaner i Hednaland där han påpekar att om psalmer får sjungas men inget får sägas så innebär det att sjungna ord numera enligt Skolverket är meningslösa ord. Sandahl tar även upp konceptet från franska revolutionen om skapandet av ett icke-religiöst samhälle samt okunskapen om kristendomen i dagens Sverige och hur detta förhåller sig till andra linjer i samhället som att kungen skall vara av den rena evangeliska läran, korset står tecknat på fanan och att det finns en särskild lag om Svenska kyrkan. Skolverket handlar på ett fegt sätt enligt Sandahl då de lämnar det praktiska åt rektorerna men förbehåller sig rätten att göra dem till syndabocker ifall deras beslut inte passar Skolverkets världsbild.

Slutet för hyllandet av mordet på Iraks kungafamilj?

Den 14 juli 1958 mördade irakiska officerare sin kung Faisal II och hans familj. Dagen har sedan dess firats som en helgdag i den irakiska republik som är mest känd för Saddam Hussein. Nu har emellertid irakiska politiker börjat ifrågasätta detta och folkets uppskattning för sin kungliga historia har ökat.