Ny lettisk bibelöversättning

Den nya lettiska bibelöversättningen har till stor del finansierats av det Svenska bibelsällskapet som Hans Majestät är beskyddare för. Detta skedde genom att man bad den svenske konungen om tillstånd att göra en kungainsamling som drog in pengarna genom att använda Hans Majestäts namn. Sveriges ambassadör i Riga läste upp en hälsning från Hans Majestät där han gratulerade Svenska bibelsällskapets hjälp till den nya lettiska Bibeln.

Under Sovjettiden var det förbjudet att översätta Bibeln i Lettland.

Även den första lettiska bibelöversättningen från 1694 bekostades delvis av den svenska kronan.

Republikanska politiker kräver mer makt

Republikanska föreningen företrätt av de två politikerna Peter Althin (KD) och Mia Sydow Mölleby (V) går i Dagens Nyheter till angrepp mot Hans Majestät Konungen och Konungariket Sveriges grundlag. Om de maktfullkomliga politikerna kan det sägas att "de har vunnit sin position i direkt kamp mot resten av folkets utvalda representanter". Det är alltså ingalunda några demokratins förkämpar som kommer till tals utan människor med ett direkt egetintresse av att usurpera Hans Majestät Konungens makt.

En vänster- och en kd-politiker visar enighet i frågan om att politikerna ska få ännu mera makt, så rörande! De partier de representerar har dock tillsammans endast 33000 medlemmar, detta av en befolkning på nio miljoner i konungariket. Inte heller lär de ha alla sina medlemmar bakom sig, att ett kristet parti skulle förespråka republik när Gud är kung och himmelriket är en monarki är lika märkligt som att ett socialistiskt parti ställer sig bakom den elit politikerklassen utgör vilken har en makt så total i dagens samhälle att den saknar motstycke i historien. Man spottar på den lilla människan som Jesus såväl som Karl Marx försvarade. 

Som vanligt så kräver republikanerna ensamrätt på tolkningen av vad demokrati innebär. I deras definition ryms ingen folkvilja utan enbart tyranni och dyrkan av politikerna som syftar till att legitimera ännu mer maktkoncentration till de fåtaliga politiker som utan opposition styr riket. Okritiska medborgare föds av republikanism, inte av monarkin vilket debattartikeln tydligt visar genom sin vanvettiga blandning av historieförfalskning, lögner och maktlystnad. Sverige har aldrig som Althin och Sydow Mölleby påstår varit en diktatur. Däremot så blev Ryssland, Iran, Kina, Tyskland, Irak, Kambodja, Portugal, Spanien och Grekland alla diktaturer efter att monarkin avskaffats. Lägg därtill att monarkier är överrepresenterade bland världens demokratier medan republiker är överrepresenterade bland världens diktaturer så ser man hur svaga argument republikanerna har.

Till skillnad från Althin och Sydow Mölleby så har Hans Majestät aldrig sökt makten. Det är en av de stora fördelarna med en ärftlig monarki som bör värnas mot totalitära, revolutionära och republikanska krafter. Statsminister Fredrik Reinfeldt har betydligt mindre folkligt stöd än Hans Majestät, ändå är det den förstnämnde som republikanerna har mage att påstå har nått sin position på demokratisk väg. Statsministern accepteras passivt av riksdagen och är alltså inte mer "demokratisk" än Hans Majestät.

Att republikaner får så här pass mycket utrymme i svensk massmedia kan sättas i relation till utrymmet för monarkister i republiker. Tysklands och Frankrikes konstitutioner förbjuder införandet av något annat statsskick än republik trots folkmorden deras republiker begått. I USA så förkunnar konstitutionen att alla delstater måste ha ett republikanskt styrelseskick vilket alltså hindrar Hawaii från att återinföra monarki inom unionen samtidigt som det sedan inbördeskriget varit förbjudet att lämna unionen. De flesta republiker är dock diktaturer och där får monarkister överhuvudtaget inte yttra sig och om de ändå skulle göra det så riskerar de ytterst stränga straff. Även i länder där en majoritet av befolkningen vill återinföra monarki som i Serbien och Nepal så vägrar politikerna och de institutioner de kontrollerar såsom massmedia och parlament att ens diskutera frågan. 

Anarki råder i rättsväsendet

Högsta domstolen, inrättad revolutionsåret 1789, är tämligen ointresserad av att verka för rättvisan i riket. Det vore bättre om den upplöstes och vi återgick till en justitierevision med Hans Majestät Konungen som ordförande istället. Enligt Antipiratbyråns Monique Wadsted så kommer denna intresseorganisation att se till så att domen i Pirate Bay-fallet följs. Anarkin inom det svenska rättsväsendet är med andra ord total.

Kungens makt

Historikern Dick Harrison hävdar i sin artikel i För Sverige - Nuförtiden att dagens svenska kung har mer makt än någon av sina företrädare. Detta eftersom massmedia snabbt når ut till hela befolkningen med vad än kungen har sagt. Hur mycket makt och vad den skulle bestå i är oklart i dagens läge, det finns ingen konsensus detta.

Två moderater försöker försvara rådande förhållanden med att det är bra som det är och att Torekovkompromissen måste respekteras. Sveriges monarki ska alltså enligt dessa politiker vara ordnad efter vad ett gäng republikaner och nationalister samsades om under kalla kriget. Inte mycket till försvar för monarkin kan man tycka, men mer är heller inte att vänta från politikerna som är de som får all makt som monarkin berövas.

 

Professorn i juridik Joakim Nergilius har nu kommenterat de två politikernas debattartikel med ett nytt och förvirrat inlägg som SvD kallar slutreplik. Och lika gott är väl det. Nergelius tycker det är konstigt att den svenske kungen ska hålla sig till den oförändrade Augsburgska bekännelsen. Historiskt sett så finns det inget konstigt i det och att statskyrkan ska ha avskaffats är betydelselöst i sammanhanget. Kungen representerar hela samhället och en överväldigande majoritet av folket är medlemmar i Svenska kyrkan vars verksamhet också regleras genom en särskild lag. Dessutom styr politikerna fortfarande över kyrkan så man kan ifrågasätta även att statskyrkan skulle ha avskaffats. Att kungen deltar i samma typ av religionsutövning som närmare 7 miljoner svenskar är inte alls konstigt.

Sedan tar sig Nergelius till sin huvudpoäng. Kan man gissa sig till, för han skriver aldrig ut exakt vilka förändringar han vill ha. Möjligen har SvD gått in med stora saxen här. I vilket fall så jämför Nergelius människor som inte var presidenter när de åtalades med kungen som ju är kung vad gäller immuniteten, vilket blir minst sagt obegripligt. Det har aldrig funnits någon särskild regel om att åtala den svenske kungen, men det har ändå gått alldeles utmärkt att kritisera och avsätta kungar tidigare i historien. Varför är detta då ett så stort problem idag?

Det rimliga vore väl om det i Sverige gick till som de flesta andra monarkier i västvärlden där det är kungen som utser regering. Det är bara i Sverige där parlamentet har både den lagstiftande och den styrande makten. Sedan är styrandet extremt outsourcat på självständiga myndigheter som sysslar med att ta betalt av varandra och statsministerns halvprivata grupp med det löjliga namnet Regeringen. Det är mer cirkus än stat idag, jag skulle föredra att kungen hade mer makt.

Majestätsbrott och demokratiförakt

Försöken att tvinga bort Hans Majestät från tronen har tagit sig alltmer desperata uttryck på sistone. Men lögnerna media sprider slår tillbaka och många vänder sig nu mot den oseriösa journalistiken. 

Liberaler för republik har ytterst märkliga exempel på förebilder i form av Italien och Grekland. Att italienarna röstade bort monarkin berodde på att kungen lät sparka och fängsla deras älskade Mussolini. Greklands monarki avskaffades av en militärjunta, vilket en folkomröstning (där monarkisterna var förbjudna att driva kampanj) sedan sanktionerade. Båda länderna är ökända för sina maktfullkomliga och inkompetenta politiker. 

Problemet med den typen av resonemang som förs i den här debattartikeln är att man utgår från att enbart republikaner ska ha rätt att driva sina frågor, samt ensamrätt på att definiera vad demokrati är. Anledningen till att politikerna avvisar motioner om republik och inte vill ha folkomröstning i frågan beror på att det inte finns något folkligt stöd för att avskaffa monarkin. Man vågade inte ens försöka när en majoritet av riksdagsledamöterna enligt en undersökning var för republik. Detta av självbevarelsedrift snarare än "feghet" vilket de republikanska liberalerna hävdar. De har däremot rätt i att media är okritiskt, men eftersom media är emot monarkin och vill avskaffa den så faller argumentet att detta skulle gynna monarkin. Förtroendet har på grund av medias svartmålning sjunkit. Trots det så så är stödet för kungahuset hos folket mycket större än det för de politiska partierna, dagspressen och EU-kommissionen. Någon respekt för demokrati finns knappast i den republikanska argumentationen. Grundlag, riksdagsbeslut, nedröstande av en ström av republikanska motioner, inget duger för republikanerna som bevis för att monarkin är demokratiskt förankrad. Nu vill de ha en folkomröstning trots att en överväldigande majoritet av befolkningen är för monarkin, antagligen tror de att massmedias smutskastning av kungen ska räcka för seger, samma typ av smutskastning som hållit många diktatorer vid makten genom "demokratiska" val, ibland med ynka 99,3% av rösterna, men ibland lyckas någon komma upp i 103%...

 

Ett annat exempel på demokratiföraktet hos republikanerna är Anders R Olssons försvar av journalisternas spridande av lögner och rykten om Hans Majestät. Detta påstås vara väsentliga delar av demokratin. Tydligen är det inte bara monarkin som republikanerna vill avskaffa, med tanke på hur negativ, meningslös och ondskefull demokratin framställs så ska även den bort. Media utför överhuvudtaget ingen granskning av den enkla anledningen att de saknar de grundläggande kunskaperna i exempelvis källkritik som krävs för detta. Media fyller helt enkelt inte den viktiga demokratiska roll de påstår sig ha i sin egen propaganda.

Ingen människa är felfri, men innebär det att vi inte ska ha några människor på offentliga poster? Monarkin har ett försök till lösning på detta grundläggande problem, nämligen läran om kungens två kroppar. Den naturliga kroppen är biologisk och full av fel och brister som vilken människa som helst medan den politiska kroppen är evig och utan brister.

Kungens skuld tas utan några belägg för given, men jag tolkar det där med att "vända blad" som att Hans Majestät försöker släta över journalisternas pinsamma okunnighet. Han vill helt enkelt inte få medias representanter att framstå som de lögnaktiga och lättlurade personer som de egentligen är. Detta eftersom Hans Majestät representerar hela folket, även journalisterna och "kriminella".

Okunskap om monarkin

Det största problemet med den svenska monarkin måste vara den enorma okunskap som råder om den. Även professorer saknar tydligen grundläggande kunskaper om monarkin och dess historia. I DN så vill Jörgen Hermansson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet vill att kungen ska hållas utanför politiken. Problemet med detta är att vad som räknas som politik förändras över tid och förändras dessutom snabbt. Idag räknas i princip allt som politik och därmen allt som Hans Majestät kan tänkas säga. Förhållandet var annorlunda för 50 år sedan då politiken inte var lika allenarådande och påträngande. 

Professorn i juridik vid Örebro universitet Joakim Nergelius oroar sig över att grundlagen saknar regler om hur riksdag och regering ska göra för att "påskynda" Hans Majestäts abdikation. Några sådana regler har aldrig funnits eftersom det alltid betraktats som ett enskilt riksdagsbeslut att avsätta eller tillrättavisa kungen. Detta kallas riksakt. Okunnigheten frodas alltså även där relevant kunskap borde finnas.

Anders Lettström har kommit med ett något förvirrat debattinlägg där han förklarar sin del i massmedias kris. Föga förvånande så visar det sig att han inte alltid talat sanning vilket massmedia i sin totala brist på källkritik fått för sig. Få har vänt sig mot det högmod och hyckleri som journalisterna spottat ur sig, dock har Sussie T. skrivit ett välskrivet debattinlägg i Dagen om problemet. Utomlands är det svenska hyckleriet däremot mer uppenbart och beskrivs på ett träffande sätt på Andrew Browns blogg.

Cromwell avskaffade julen, vad har Årets republikan gjort?

Cromwell avskaffade julen, Robespierre religionsfriheten och Hitler judarna. Sorgligt nog för republikanerna så varade detta inte för all framtid. Vad har då Årets republikan gjort? Så här lyder utnämning och motivering:

"Priset går i år till författaren och skribenten Lena Andersson, som med sina väl underbyggda och välskrivna texter, på ett ovanligt klartänkt och mycket personligt sätt påvisat det pinsamt ohållbara och otidsenliga i monarkins nedärvda makt. Om fler människor vågar närma sig frågan på samma sätt ligger en reform närmare i tiden än vi anar."

"Otidsenligt"och "föråldrat" är som vanligt republikanska slagord som upprepas som ett mantra, men det gör det inte till ett sakargument. Monarkin är världens äldsta statsskick som funnits med sedan de första civilisationerna, att hävda att ett så gammalt och föränderligt statsskick är föråldrat är lika meningslöst som att hävda att hjulet är föråldrat.

Den nedärvda makten är en annan vanlig käpphäst som återkommer även här. Men ett av syftena med en ärftlig monarki är att det högsta ämbetet därmed är reserverats för någon som själv inte aktivt sökt makt, till skillnad från politikerna. Såväl rättigheter som egendom förs vidare genom arv i dagens Sverige, detta är inte alls begränsat till monarkin vilket republikanerna påstår.

Republikanerna anser att endast det som kan rationaliseras och göras till en del av Byråkratin och Marknaden har något värde. Traditioner som monarki blir med detta synsätt meningslösa eller rentav skadliga. Oavsett vilket så är det lika oönskvärt och skall därför med automatik avskaffas. Problemet är bara att deras förment rationella argument är byggda på lös sand. Och även om de inte vore det, vad är det för ett kallt och likgiltigt samhälle republikanerna eftersträvar?

Sveriges kung

Irish Monarchist har hittat en riktigt kul bild på kung Carl XVI Gustaf:

 

Kungen kan rädda Dawit Isaak

Såväl i DN som i Expressen så framförs teorin att Dawit Isaak skulle kunna bli fri om kungen skrev ett brev till Eritreas president. De svenska republikanerna är dock emot att denna möjlighet skall finnas. Därmed ställer sig de svenska republikanerna sig bakom president Afwerki och visar sitt rätta anlete som diktaturens kreatur.

Ille erit ille nocens, qui me tibi fecerit hostem

DN försöker reda ut hur Ipred-lagen påverkar nätvanorna hos det svenska folket. Ingenting i lagen påverkar den vanlige fildelaren, att den sedan har presenterats på ett sätt att människors nätvanor ändras visar bara på hur skadlig den är för rikets ekonomiska framtid. Lagen är inte till för att stödja affärsmän som genom felsatsningar och inkompetens förlorar pengar. Riksdagen vanhelgar både sig själv och lagen, dessutom skadar de riket ekonomiskt endast för att gynna vad som mestadels är utländska företag.

Karl XI:s förmyndarregering ställdes till ansvars för sina handlingar där man genom försummelse och för att berika enskilda grupper dömdes att själva stå för kostnaderna det vållat riket. Förhoppningsvis så kommer räfst och reduktion att inom en nära framtid drabba även Carl XVI Gustafs "förmyndarregering".

Feodala rövarbaroner

Återigen försöker de feodala rövarbaronerna att utvidga sina rättigheter på andras bekostnad. Upphovsrättsinnehavarna kommer säkerligen inte ge sig förrän de erkänts full äganderätt till Det anses tydligen vara en smidig affärsidé att först påstå sig sälja något till någon och sedan påstå att man fortfarande äger det man sålt.

Ipred skulle ha införts redan 2006, Sverige har dömts för att det införts för sent, och i kontakten med polisen är det tydligt att de har svårt att hitta utredningsresurser till upphovsrättsbrott.

Tydligen ska Konungariket Sverige ha "dömts" för att inte ha genomfört Ipred tidigare. Återigen en kränkning av Hans Heliga Majestät Konungens suveränitet. Främmande makt vill inskränka svenskarnas rättigheter, men förhoppningsvis kommer riksdagen inte att tillåta detta.

Ipred-lagen är löjlig och omöjlig, den är dessutom retroaktiv till sin natur vilket Hans Majestät Konungen uttryckligt fördömt.   

OS-brottningen

Ara Abrahamian förlorade semifinalen på ett märkligt domslut. Intressant nog så stannade det inte vid detta utan bråket har bara fortsatt. Visst är det på många sätt tråkigt att behöva förstöra medaljutdelningen men där har Fila sig själva att skylla. Jag tycker det är positivt att man vågar säga ifrån när de anser sig missbehandlade. Det mest beklagliga med svenskarnas protester är inte det symboliska uppträdandet vid prisceremonin utan alla nedvärderande kommentarer om andra nationaliteter; om det inte är italienska mafioso så är det rika ryssar eller fattiga rumäner som ligger bakom korruption och domarskandal. Pelle Svensson för dock sin tes på ett mycket intressant sätt. I sitt exemplifierande av hur illa det står till inom brottningen låter han nämligen kungen vara mittpunkten i resonemanget. Genom att använda sig av kungen så får Pelle Svensson en särskild tyngd i sina argument som inte hade varit fallet om någon annan person hade omnämnts. Så kan man alltså använda sig av den svenska monarkin, det är tråkigt att inte fler liksom Pelle Svensson ser fördelarna.