Neutral skola?

Återigen så kommer påståendet att skolan skulle vara neutral till skillnad från kyrkan. Skolan är emellertid inte alls neutral utan styrs ytterst av de politiska partierna. Den främsta uppgiften för skolan är att få barn att acceptera partiideologin och byråkratin som något självklart och därmed hindra uppkomsten av ett kritiskt tänkande och historiemedvetande. Detta sker bland annat genom förtigandet av den egna ideologins brott mot mänskligheten såsom folkmordet i Vendée.

Skolan är alltså inte på något sätt neutral, den sprider jakobinsk propaganda på precis samma sätt som kommunistisk propaganda spreds i sovjetiska skolor. Vad gäller religion så står de kristna dokumenten Augsburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut inskrivna i den svenska grundlagen, ska skolelever verkligen hållas undan från att se hur detta kommer till uttryck i samhället? Att politiska partier kontrollerar såväl regering och riksdag för att inte tala om kyrkan och skolan är ett betydligt större och angelägnare problem än att barn får veta vad som händer i en kyrka!

Angrepp mot successionsförordningen

Anders Ahlberg vill i Kyrkans tidning liksom terroristerna som tagit makten i Nepal "befria" religiösa institutioner och kungahus. Att monarkin är en del av religionen undgår dock Ahlberg och Nepals maoister. Varför överhuvudtaget vilja påtvinga en förändring mot folkets vilja med den sällsynt löjliga motiveringen att gällande ordning skulle vara "fördemokratisk" Riksdagen, länen, ämbetsverken, kommunerna, för att inte tala om kyrkan är alla fördemokratiska, innebär det att de måste upplösas på samma sätt som bandet mellan monarkin och kyrkan? Bildtexten hävdar också att kungahuset inte omfattas av religionsfriheten. Det finns dock inga institutioner, föreningar eller byggnader som omfattas av religionsfrihet. Mänskliga rättigheter gäller endast enskilda människor och det är ingen mänsklig rättighet att vara kunglig.

Legis corruptio

Även på kristna forum debatteras fildelning. De flesta kristna verkar anse det som ett brott mot det sjunde budet i Guds lag. De kristna som är för fildelning har påfallande problem med att få fram argument som stödjer deras ståndpunkt.

Det påstås alltså att "fildelning" skulle vara stöld. Det sägs till och med att det skulle finnas lagar som förbjuder fildelning. En lag som strider mot den gudomliga naturrätten är emellertid aldrig en riktig lag och behöver ej heller följas. Sådana "lagar" kallas legis corruptio. Bibeln är Guds heliga lag och det grundläggande dokumentet för kristendomen. Det finns ett antal bibelord som berör de argument som brukar tas upp i fildelningsdebatten:

Heb 13:16
Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

Likaså kan det vara minst lika intressant att se vad samma skrift säger angående ockrande och förmåga att ta betalt för samma sak flera gånger vilket upphovsrättsindustrin är experter på:

Ps 15:5
Den som inte ger lån mot ränta
och inte kan mutas att fälla en oskyldig.
Den som handlar så står alltid trygg.

 Längre utläggningar i ämnet finns i Hesekiel 18 samt Hesekiel 22.

En kristen syn på fildelning blir därför att det inte finns någon giltig lag som förbjuder den samt att det är upphovsrättsinnehavarna som begår stöld.

Ipredlagen, kristendomen och laga skiftet

Ett perspektiv på Ipredlagen som inte brukar tas upp är att den går tvärs emot traditionella kristna värderingar som annars genomsyrar samhället. Ipredlagen hör egentligen inte alls hemma i ett kristet rike som Sverige. Kristendomen befaller att man ska dela med sig av det man äger.

Något som kristendomen däremot ser som riktig stöld är räntetagande. Intressant nog så har upphovsrätten börjat användas som en form av ränta. Först säljer man något, sedan påstår man i efterhand att man bara hyrt ut det och kräver betalt för det igen.

Förändringarna är enbart till för att gynna upphovsrätten på bekostnad av äganderätten. Rättigheter förändrar sig naturligtvis ständigt och det är slående att det är så lätt att ta rättigheter från en enorm mängd människor. Ett historiskt exempel är det laga skiftet som beslutades 1827. I princip så konfiskerades all jordbruksmark för att sedan delas ut igen med följd att vissa fick betydligt bättre mark än förut och andra sämre. De största förlorarna var emellertid torparna som innan skiftet haft rätt att bruka en mindre mängd jord och ha ett tillhörande bostadshus som sitt eget. Denna rätt försvann helt i kampen då desperata bönder tvingades lägga beslag på all jord de kunde hitta för att undvika att bli förlorare på det laga skiftet. Torparna fick istället bli egendomslösa backstugsittare, med försämrad social status och likaså försämrade försörjningsmöjligheter.

Idag ser vi något liknande då olika rättigheter samlas i en grupps hand på bekostnad av andra grupper.

Kyrkan i Sverige och Antikrist

I och med reformationens införande så kom kyrkan i Sverige i konflikt med påven i Rom. Kyrkan i Sverige kallade sig under tidigmodern tid inte för "Svenska kyrkan", utan såg sig som en del av den universella (katolska) kyrkan. Det var istället påven och de som böjde sig för hans vilja som avfallit från den rätta tron. Bland lutherska teologer kom därför påven eller snarare påvedömet att förstås som Antikrist. Denna syn tog olika uttryck i svenska religiösa texter, exempelvis så står det i kommentaren till Upp 18:2 "Fallet, fallet är det stora Babylon" följande: "Thet är thet frögderop öfwer Påwens nederfall". De mest intressanta texterna som utpekar påven som Antikrist är dock de båda Antikristpsalmerna i 1695 års psalmbok. Här är de i fulltext:

Om Antichristo.

236.

1. O Rom/ går thet nu så medh tigh/

Som hafwer stålt här lefwat/

Och tin Påfwe nogh wäldelig

Öfwer all werld uphäfwet:

Och giorde tigh båld medh mycken wåld/

Tin macht gick öfwer alla:

Förachtade så både stora och små/

Som eij wille til tigh falla.

2. Land/ rijke och theras förmän

Tu achtade ganska ringa/

Aldrig tänckte tu i werlden änn/

At tigh skulle någon twinga:

Nu kom här fram en ringa man:

Gudz Ord hade han i munnen/

Och slog tigh om/ o starcka Rom/

Thet trodde tu ingalunda.

3. Alle weta nu wäl medh sigh

Genom Gudz Ord och nåde/

At tu och tin Afgudh medh tigh

hafwa oß kommit i wåda/

Och oßförfördt ifrå Gudz Ord/

På menniskiors dicht och funder/

Och så förwändt och nedersänckt

I tin falskheß afgrunder.

4. För Gudi och hans helga Christ

Tu tigh en Afgudh upreste/

Som är then sanna Antichrist/

Thet Skriften wäl bewijste:

Han är ju then/ som sigh alleen

Lät aldrahelgast kalla;

Och giorde såsom skrifwit står/

Igenom Propheter alla.

5. Sij/ man haar dyrckat för en Gudh/

Och giordt stoor prijs och ähra

Then stora Babyloniske brudh;

Som medh sin falska lära

Hafwer bemängt/ och mångom skänckt/

Af the jorderikes Förstar;

Betwingat mång/ och giordt stoor twång/

Och ingen man betröstat.

6. Unger/ gammal/ qwinna och man/

Thet skolen i weta alle/

At Jesabel medh Babylon/

Hon är nu nederfallen:

Som satt i prijs/ och hölt sigh wijs/

Och giorde sigh mycket stålta/

I sitt högmodh emot Gudz Bodh;

Som hennes nedfall wålte.

7. Evangelium Gudz sanna Ord

War tigh af Gudh befallat/

At spisa then förskingrade hiord/

Så wijdt öfwer werlden alla;

At wij medh roo/ och hiertans troo

Bekänne Gudz Namn och ähra/

Och fruchte then som är alleen

Uthöfwer alt en Herre.

8. Nu haar man mera fruchtat tigh/

Som äst i synden födder/

Än sielf Gudz Son af Himmelrijk/

Then ther för oß är döder.

Tin lagh och bann omkring all land

Fast räddes både man och qwinna:

Nu gifwe Gudh at all tin budh

Må snart en ända finna!

9. Ja/ synder medh theß stora krafft/

Förlätstu swårliga många/

Sade at ingen blef förtapt/

Om tu kunde godzet fånga:

Aldrig war sagt til thenna macht/

At bruka tin egen wilja;

Men medh Gudz Ord then Christna hiord/

Från sina synder skilja.

10. Then helga Skrift haar tu förwändt/

Oß til stoor nödh och wånda/

Och obarmhertigt them förbrändt/

Som mot tigh wille stånda:

Nu hafwer Gudh tin falska budh

All werlden uppenbarat/

Och medh sin Ord then klena hiord/

Sina wägar rätt förklarat.

11. Ofödder är then menniskia än/

Som kan alt spel beskrifwa/

Ther Påfwen medh så många alleen

I werlden plägar drifwa;

Medh munckerij och mångt partij/

The honom äro like/

Hans creatur hwart i sin skrudh

Uthstängde från Gudz Rijke.

12. Nu bedie wij tigh/ JEsu båld/

Tu högst i Himmels throne/

Fräls oß från Påfwens grymma wåld;

Och all wår synd försone:

Ty tu alleen förwist är then/

Som hielper och tröstar alla:

Ho tina nådh af öfwerdåd

Försmår/ skal ewigt falla.

237.

1.Gudh Fader wilje wij prisa/

Och JEsum hans enda Son/

Medh härlig sång och wisa;

Thet är oß til en stoor mohn/

At wij honom tacke och ähre/

Och rätt af hiertans grund/

För sina helga läro/

Både nu och i all stund.

2. Fordom tijd war thet talat

Af helga Propheters munn/

Och war en lång tijd dwalat/

Til ena tilskickada stund/

At komma skulle hunger och plåga/

Doch eij på brödh eller must/

Men menniskian skulle fråga

Efter siälenes enda kost.

3. En Ulfwer war uprunnen

Ibland de kallade fåår/

Och wardt medh machten funnen/

At skingra åhr ifrån åhr:

Han kunde sigh aldrig mätta

Af theras miölck ock blodh/

Medh olagh och orätta:

Han war them intet godh.

4. Thet willdiur haar sitt säte

I JEsu heliga stadh/

Och haar sin Gudh förgätit:

Thet är upfylt medh haat;

Och wil the herdar förderfwa/

Alt medh en sådan acht/

Thet menar sigh förwerfwa

Öfwer fåren alla macht.

5. Thet war stoor jämmer och plåga

Ibland then fattiga hiord;

Ty ingen torde wåga

Uthsprida Gudz heliga Ord/

För thenna Ulfwen arga/

Alt medh sitt swåra hoot;

Ty han mån döda och sarga

Them honom stodo emot.

6. Öfwer thenna wedermödo

Lät Gudh förbarma sigh/

At thetta willdiur snöda

Så foor medh list och swijk:

Ty sände Gudh sin Anda

I thenna werlden nidh/

At lära oß förstånda

Och känna Christi frijd.

8. Gudz klara Ord och rena/

Som siälenes hälsa är/

Wil oß then ulf förmena/

Som afwund ther widh bär/

At thet skal oß förklaras

Alt medh sin rätta grund/

Han finner sigh ther at snärjas/

Hwar dagh och allan stund.

9. O ädle JEsu Christe/

Gudz Son af Himmelrijk!

Som oß aldeles uthwijste

(Theß wele wij prisa tigh)

Huru wij skole öfwerwinna

Then leda Antichrist:

At han kan sielf besinna

Sigh snärjas medh sin list.

10. Förminskas skal titt wälde/

Tu grymme Antichrist:

Tina lemmar och uppehälle

Hafwa redo fångit en brist:

Och ytterst skal Gudz Ande/

Som går af Christi munn/

Tigh dräpa utan wånda:

Så ändas werldsens stund.

11. At så skal skee och hända/

Thet haar oß Skriften lärdt/

Titt rijke skal fåå en ända/

Som hafwer en lång tijd härdt:

Then länge war i lönde/

Han är nu uppenbar/

Som allom Gudz Ord sönde/

Och lärde sin egen paar.

12. Ho ästu arge dåre/

Som undrar här uppå?

Tu må wäl fälla tårar/

At tu kunde weta fåå/

Och lära then rätta wägen/

Som leder til ewigt lijf/

Och icke wara så trägen

I håhn och fåfängt kijf.

13. Wil tu nu thet rätt weta/

Så fly all mennisklig dicht:

Apostlar och Propheter/

Och all then helga Skrift/

Gifwa tigh thet tillkämma/

Om tu them sökia wilt/

Hwart tu skalt hamna och lända:

Gudh ware oß allom mild!

Korset står tecknat på fanan

När jag först hörde talas om detta så trodde jag att det bara var ett dåligt skämt. Korset är mycket riktigt kristendomens mest framträdande symbol och att den återfinns på den svenska flaggan är ett tydligt bevis på att Sverige är ett kristet land. Det finns inget som hindrar någon att stanna kvar under korsets skugga (utom tydligen prästlönen).

Märkligt nog så har det funnits mängder av mångkulturella samhällen genom historien som inte haft samma problem med korset som dagens präster i Svenska kyrkan. Toleransen gentemot korset var vanligen större hos muslimska härskare under medeltidens och den tidigmoderna tidens religionskrig än den är i dagens Sverige. Bakom allt tal om mångkultur, religionsfrihet och tolerans döljer sig alltså prästerskapets försök att förgöra den religion de själva valt att tjäna och lovat att sprida. Hyckleriet är lika stort som intoleransen. Naturligtvis kan man undra varför prästerna agerar som de gör. När jag på senare år läst religionsvetenskap på universitetet så har jag talat med många personer som studerar till präster. Det visar sig att de flesta inte ens tror att det existerar någon Gud, de är endast intresserade av någon form av socialtjänst. Kanske gäller detta även de som redan är präster?

Vad ska egentligen en ateist med en särskild begravningsplats till egentligen? Som odöpt kan jag nöja mig med att begravas på gräsmattan där mina husdjur är lagda i jord. Saknar man en gräsmatta så är väl det enklaste att dela upp kroppen och lägga den i soptunnan.

Påståendet om att kyrkan och staten skulle skiljts åt återfinns också i artikeln. Politiker har dock aldrig haft så mycket att säga till om i kyrkan som idag och det har alltid funnits olika åsikter om hur uppdelningen mellan världsligt och andligt ska se ut. Statskyrkan påstås oftast ha skapats av Gustav I, exakt när är dock oklart. Populärast verkar de förändringar som gjordes under 1530-talet vara, de flesta av dessa varade dock endast några få år. En bestående förändring var däremot när biskoparna förlorade sin plats i riksrådet och därmed sin möjlighet att direkt medverka i rikets styrelse. Så om vi vill återinföra statskyrkan måste vi alltså först ge biskoparna regeringsposter och sedan ta ifrån dem dessa för att få en statskyrka.

Konung med Guds nåde

I och med den kristna kyrkans etablering i Sverige så kom kungamakten att få en religiös prägel vilket var en av de viktigaste grundstenarna i att forma en svensk stat. Karl den store var den förste västerländske monarken vars kröning fick kyrklig dignitet år 800, men redan tidigare hade denna ordning gällt i Bysans. Den antika kröningen med smörjning och symboler som krona spira och ring användes även vid de kristna konungarnas kröningar. Konung med Guds nåde heter på latin Rex Dei Gloriae vilket tillsammans med andra begrepp som praecipium membrum ecclesiae (kyrkans främste medlem) och custos utriusque tabulae (väktare av lagens båda tavlor) knöts till den medeltida svenska kungamakten. Under 1600-talet kom konungen under inflytande av absolutistiska idéer att betraktas som vicarius Dei (Guds ställföreträdare) och imago Dei (Guds avbild). Ännu Gustav VI Adolf betecknades som konung med Guds nåde vilket alltså är ett begrepp som funnits med från början av 1200-talet och ända fram till 1973. Trots att alla svenska kungar från Erik X till Gustav VI Adolf regerat med Guds nåde så förknippas begreppet främst med det karolinska enväldet. Detta beror på att den absolutistiska ideologin då stod på sin höjdpunkt vilket innebar att det då var viktigt att betona att kungen var ensam om att styra över riket eftersom han ensam hade blivit utsedd till detta av Gud. Detta illustreras mycket bra i en av den karolinska psalmbokens psalmer:


XII.
Psalmer för åthskillige Stånds perso-
ner/ och widh besynnerliga tilfällen.
I.
En Konungs Böne-Psalm.
320.
Se tonen Num. 283.

1. JAgh kommer för tigh / HErre /
Medh ödmiuk böön och röst ;
Fast synden wil / ty wärre!
Förtaga all min tröst:
Så ästu doch så blijd /
At tu eij synd förwiter /
När man af hiertat liter
På tigh i allan tijd.

2. Tu månde Dawid låfwa/
När han tilbeder tigh /
At han skal fåå then gåfwa /
Then tu så mildelig
Haar tilsagt i titt Ord.
Ther widh wil jagh migh fästa:
Tu wetst ju allas bästa;
Tin nådh är wida spord.

3. Tu store Gudh och Herre/
Som råder öfwer alt /
Then större och then smärre:
Tu hafwer migh befalt /
Och thet af blotta nådh /
At jagh titt folck skal styra /
Och tin Församling dyra
Försee medh rådh och dådh.

4. O Himmlens Konung store!
Igenom tina nådh
Är jagh en Konung worden:
Gif migh thet bästa rådh.
Se til min swaghet stoor:
Jagh är som andra alla/
Som Uthi synden falla/
Så länge jagh här boor.

5. Tå jagh migh låter wårda
Om thet tu migh förtroor;
Och seer thet answar hårda;
Tå blijr min börda stoor.
Förthenskull/ HErre Gudh/
Tin wijshet migh förläna/
At jagh tigh stedz må tiena
Och wandra i tin Budh.

6. Tu haar oß allom gifwit
Tin helga Lagh och Ord:
Wår plicht oß föreskrifwit/
At tin Lag warder giord.
Min Gudh tag eij från migh
Titt Ord/ tin rena lära/
Och Sacramenten skiära;
Så går jag tryggelig.

7. Och Moses war befallad/
At wyrda HErrans Lagh/
Ther til war Dawid kallad/
At läsan natt och dagh;
Thet giorde the också:
Tå woro the tigh käre:
O HErre migh beskäre/
Jagh titt Ord älska må!

8. Förlän migh/ Gudh/ tin nåde/
Jagh kunde wäldelig
Förtaga all then wåde /
Som Satan listelig
Wil föra oß uppå.
Låt tin Församlings skara
Tigh tiena utan fahra/
Och i tin fruchtan ståå.

9. Tigh haar täckts migh befalla/
At skipa Lagh och rätt
Bland undersåter alla;
At man på intet sätt
Skal lida wåld och meen.
Gif migh tin wijshet goda/
Så står til at förmoda/
At rätt skeer hwar och en.

10. En fader til at wara
För landet är jagh satt/
At nödh och alsköns fahra
Förhindra dagh och natt.
Gif Gudh/ som alt förmår/
At jagh migh så förbarmer/
At ingen tryckt och armer
Ifrån migh tröstlös går.

11. Then onda til at straffa
Jagh swärdet bära må;
Hos migh skal then eij skaffa/
Som arghet slår uppå.
Lät migh/ o HErre kär!
Then onda platt förgiöra/
Theß arghet så förstöra/
At dygd befrämjas här.

12. Then macht tu/ Gudh/ migh gifwer/
Är blott tin nådeskänck/
Jagh tigh ock then tilskrifwer.
På migh/ o HErre! tänck:
Och gif tin Helga And /
At jagh til synd eij skrider/
Eij giör at någon qwider
Om wåld uthi titt land.

13. En Förste til at wara
Af tigh jagh satter är/
Ty wil jagh intet spara/
At uthstå alt beswär;
Samt lefwa gudelig/
Och folcket så gåå före/
At thet ett rättesnöre
Kan hafwa uthi migh.

14. Lät undersåter mina
Tigh altijd hafwa kär/
Och låta lydno skina
I alt tigh täckligt är.
Tu wille ock wårt land
En rolig frijd beskära/
At hwar må sigh förmera
Uthi sitt kall och stand.

15. Jagh sidst migh til tigh wänder/
O HErre JEsu Christ!
Hwar i min böön sigh ändar;
At tu min synd och brist
Wilt uthaf nåde blijd
Migh aldeels eftergifwa/
At jagh må salig blifwa/
Nu och i ewig tijd.

16. Min krona är beswärlig/
O JEsu! tänck ther på/
Ehuru skiön och härlig
Hon eljest synas må:
Så skal doch kronan tin/
Then the af törne giorde /
Hwars swårhet tu försporde/
Här lätta mödan min.

17. O Christe Konung dyre!
Som råder wijdt och bredt/
Lät migh här folck så styra/
At jagh i ewighet
Regera må medh tigh;
Och bära ther then krona/
Then offta här i trona
Migh hugnar innerlig.

Psalmen poängterar att envåldskonungen har sin makt av Gud men tar också upp Moses och David som exempel på att konungen måste följa Guds lag vilket under denna tid var synonymt med Sveriges lag. Konungen som person beskrivs också vara en syndare som alla andra, vilket för tankarna till läran om konungens två kroppar. Den går ut på att konungen har en politisk kropp som är odödlig och ofelbar medan den naturliga kroppen har alla brister som föreligger andra människor. Läran anses inte ha fått något egentligt fäste i Sverige, men det är troligen under det karolinska enväldet som den svenska monarkin kommer närmast att omfatta läran om de två kropparna. Syftet med psalmen är liksom de två kropparna att förklara hur en syndig människa har möjlighet att genomdriva Guds vilja på jorden.

Den blomstertid nu kommer

Så här under sommaren så är naturligtvis den välkända psalmen Den blomstertid nu kommer ett hett samtalsämne. Diskrimineringsombudsmannen (DO) vill nämligen ta bort denna symbol för skolavslutningen från just skolavslutningen. Naturligtvis skall avslutningen inte heller få ske i kyrkorna enlig DO. Själv är jag varken döpt eller konfirmerad och är ytterst sällan inne i kyrkor, vilket är synd eftersom våra kyrkor utgör ett värdefullt kulturarv. De gånger jag är inne i en kyrka känner jag mig dock inte diskriminerad, det gjorde jag inte heller under skolavslutningarna i grundskolan. Att vara i kyrkan en gång om året och bland den mängd sånger som framförs där sjunga en psalm kan knappast sägas vara diskriminerande mot icke-kristna. Särskilt inte med tanke på att just psalmerna spelar en så stor roll i svensk litteraturhistoria. Om man vill undvika att elever känner sig illa till mods så kan man stryka August Strindberg från undervisningen. Den blomstertid borde få vara kvar, den är redan kraftigt censurerad i 1986 års psalmbok (vilket gäller för alla äldre psalmer som inte strukits helt, vilket de flesta dock gjorts). Här är den dock i ocensurerat skick, tagen från den karolinska psalmboken från 1695:

317.

Een Sommarwisa. Se tonen Num.412.

1. Then blomstertijd nu kommer

Medh lust och fägring stoor/

Nu nalkas liufwe Sommar/

Tå gräs och örter groor.

Then blida Sool upwärmer

Alt hwad haar warit dödt;

Tå hon oß skrider närmar/

Blijr thet på nyo födt.

2. The fagra blomsterängiar

Och åkrens ädla sädh/

The grönskand´ örtesängiar

Och alla gröna trädh/

The skola oß påminna

Gudz godhets rikedom:

At wij Gudz nådh besinna/

Som räcker åhret om.

3. Man hörer foglar siunga

Medh mångahanda liudh;

Skal icke tå wår tunga

Lofsäija HErran Gudh?

Min siäl uphög Gudz ähra

Medh lof och glädiesång/

Som frögda wil och nähra

Oß medh wälgierning mång.

4. Tu ädle JEsu Christe/

Wår glädie-Sool och skijn/

Blif hos oß til wårt sidste;

Upwärm wårt kalla sinn:

Gif kärleks eld i hierta:

Förnya siäl och and:

Wänd bort all sorg och smärta/

Medh tine milda hand.

5. Tu Sarons blomster skiöna/

Tu Lilja i grön dahl/

Ach! wärdes siälen kröna

Medh dygder til stort tahl:

Tin nådh låt henne fuchta/

Som dagg uthaf Zion;

At hon må liufligt luchta/

Som roos i Libanon.

6. Wälsigna åhrets gröda/

Och watna tu wårt land:

Gif oß nödtorftif föda;

Wälsigna siö och strand.

Tin fotspor drype af fetma.

Bespisa medh titt Ord/

Och medh theß liufwe sötma/

Oß uppå thenna jord.