Domine salvum fac regem

Kungshymn på latin som sjöngs vid det kungliga kapellet i Versailles:

La Vandeana

La Vandeana är en italiensk folksång som handlar om Vendéerkrigen och kontrarevolutionen mot de franska republikanernas tyranniska system. Det här är min svenska översättning av en av kontrarevolutionens främsta sånger:

På torget skrattas och skränas det åt blodet som färgar
halsarna på soldater lojala mot kronan,
som på schavotten kysste ärans lilja;
med ett leende kastade de handsken till utmaning igen.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt vackra kärlekssymboler
som för oss till tronen.

Vendées svärd rör sig genom skogarna,
baroner och bönder, tillsammans redo till strid
för att ta hämnd på dem som på giljotinen högg av liljan
för att återigen få omfamna den franska solen på våra kullar.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Om en röd blomma slår ut mitt ibland oss
så är det blodet från dem som fortfarande tror
från dem som bekämpar revolutionen
från män med ära

Mot himlar förödda av plebejiska domare
människors hat och hjältars klagan,
reser sig en vacker blomma som riddarna bär på sina mantlar.
Det är den vita liljan som spridit sin väldoft på rebellernas fält.

Det Heliga hjärtat blöder på vårt banér,
och i natten begynner jag min sista bön.
Heliga jungfru; rädda Frankrike från förbannelsen
låt segerns blomma, kontrarevolutionen, resa sig igen.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt en vacker kärlekssymbol
som knyter oss till tronen.

Det finns två versioner av La Vandeana på Youtube; en av Settimo Sigillo och en av Contea:

 

 

Monarkistisk musik del 2

Kampen för sin kung och för de franska folken att få behålla sina rättigheter, språk och religion har gjort ett stort intryck även utanför Frankrike. Det första exemplet är ifrån Polen följt av två versioner av den italienska folksången La Vandeana.

Wandea av Legion

La Vandeana av Settimo Sigillo

La Vandeana av Contea

Monarkistisk musik del 1

Vendée och chouanerna under franska revolutionen har gett upphov till mycket vacker sång och musik om kampen för kungen och kyrkan. Här följer ett urval med ursprung i Frankrike.

Marseillaise de la Vendée 1793 är en av de rojalistiska versionerna av Marseljäsen. En annan är La Marseillaise des Blancs

Guerre de Vendée Jean Pax Méfret

Chouans av Jean Pax Méfret

Souviens toi des vendéens

Vivent les Chouans

Chouans

La Vendée, la Bretagne et la Chouannerie

Vendéen mon fils

La Chouanne Forbidden Site

La chienne vendéenne

J'irai te Rejoindre en Vendée

Passande sång om IPRED-"lagen"

DN påstår att Ipredlagen "träder i kraft" om en vecka. Som vanligt bryr sig få om att monarkins fundamentallagar sätts ur spel. Vi är dock inte de första som får sina rättigheter och egendom fråntagna; här är ett ytterst passande exempel från 1600-talets England:

We have a King, and yet no King,
For he hath lost his power;
For 'gainst his will his subjects are
Imprison'd in the Tower.

We had some laws (but now no laws)
By which he held his crown;
And we had estates and liberties,
But now they're voted down.

We had religion, but of late
That's beaten down with clubs;
Whilst that profaneness authorized
Is belched forth in tubs.

We were free subjects born, but now
We are by force made slaves,
By some whom we did count our friends,
But in the end proved knaves.

And now to such a grievous height
Are our misfortunes grown,
That our estates are took away
By tricks before ne'er known.

For there are agents sent abroad
Most humbly for to crave
Our alms; but if they are denied,
And of us nothing have,

Then by a vote EX TEMPORE
We are to prison sent,
Mark'd with the name of enemy,
To King and Parliament:

And during our imprisonment,
Their lawless bulls do plunder
A license to their soldiers,
Our houses for to plunder.

And if their hounds do chance to smell
A man whose fortunes are
Of some account, whose purse is full,
Which now is somewhat rare;

A MONSTER now, DELINQUENT term'd,
He is declared to be,
And that his lands, as well as goods,
Sequester'd ought to be.

As if our prisons were too good,
He is to Yarmouth sent,
By virtue of a warrant from
The King and Parliament.

Thus in our royal sovereign's name,
And eke his power infused,
And by the virtue of the same,
He and all his abused.

For by this means his castles now
Are in the power of those
Who treach'rously, with might and main,
Do strive him to depose.

Arise, therefore, brave British men,
Fight for your King and State,
Against those trait'rous men that strive
This realm to ruinate.

Den franska republiken och Gustav III

Många vedervärdigheter har begåtts av de franska republikanerna, en del finns listat här. Efter att ha mördat sin egen kung så fortsatte de osanna fransmännen med uppmaningar om att mörda alla kungar, vilket den svenska adeln naturligtvis såg till att göra. Den svenska eliten har alltid tagit till sig utländska åsikter rakt av oavsett hur absurda de är i en svensk kontext, så är det än idag. Här är i alla fall en samtida folklig kommentar om mordet på Gustav III:

Konung Gustav III:s mord
Denna visa upptecknades vid 1800-talets början i Kisa, Östergötland

Kung Gustav försvann,
och död är väl han.
Välsignad hans lekamen den kalla.
Och änglarna i himmelen de fröjdas åt hans själ
och vänta uppå konungen alla.
I haven det väl hört?
De adeliga mördade Kung Gustav.

Ock Anckarström försvann
och död är väl han.
Förbannad hans lekamen den kalla.
Och djävlarna i helvetet de fröjdas åt hans själ
och vänta uppå adelsmännen alla
I haven väl hört?
De adeliga mördade Kung Gustav.

Den blomstertid nu kommer

Så här under sommaren så är naturligtvis den välkända psalmen Den blomstertid nu kommer ett hett samtalsämne. Diskrimineringsombudsmannen (DO) vill nämligen ta bort denna symbol för skolavslutningen från just skolavslutningen. Naturligtvis skall avslutningen inte heller få ske i kyrkorna enlig DO. Själv är jag varken döpt eller konfirmerad och är ytterst sällan inne i kyrkor, vilket är synd eftersom våra kyrkor utgör ett värdefullt kulturarv. De gånger jag är inne i en kyrka känner jag mig dock inte diskriminerad, det gjorde jag inte heller under skolavslutningarna i grundskolan. Att vara i kyrkan en gång om året och bland den mängd sånger som framförs där sjunga en psalm kan knappast sägas vara diskriminerande mot icke-kristna. Särskilt inte med tanke på att just psalmerna spelar en så stor roll i svensk litteraturhistoria. Om man vill undvika att elever känner sig illa till mods så kan man stryka August Strindberg från undervisningen. Den blomstertid borde få vara kvar, den är redan kraftigt censurerad i 1986 års psalmbok (vilket gäller för alla äldre psalmer som inte strukits helt, vilket de flesta dock gjorts). Här är den dock i ocensurerat skick, tagen från den karolinska psalmboken från 1695:

317.

Een Sommarwisa. Se tonen Num.412.

1. Then blomstertijd nu kommer

Medh lust och fägring stoor/

Nu nalkas liufwe Sommar/

Tå gräs och örter groor.

Then blida Sool upwärmer

Alt hwad haar warit dödt;

Tå hon oß skrider närmar/

Blijr thet på nyo födt.

2. The fagra blomsterängiar

Och åkrens ädla sädh/

The grönskand´ örtesängiar

Och alla gröna trädh/

The skola oß påminna

Gudz godhets rikedom:

At wij Gudz nådh besinna/

Som räcker åhret om.

3. Man hörer foglar siunga

Medh mångahanda liudh;

Skal icke tå wår tunga

Lofsäija HErran Gudh?

Min siäl uphög Gudz ähra

Medh lof och glädiesång/

Som frögda wil och nähra

Oß medh wälgierning mång.

4. Tu ädle JEsu Christe/

Wår glädie-Sool och skijn/

Blif hos oß til wårt sidste;

Upwärm wårt kalla sinn:

Gif kärleks eld i hierta:

Förnya siäl och and:

Wänd bort all sorg och smärta/

Medh tine milda hand.

5. Tu Sarons blomster skiöna/

Tu Lilja i grön dahl/

Ach! wärdes siälen kröna

Medh dygder til stort tahl:

Tin nådh låt henne fuchta/

Som dagg uthaf Zion;

At hon må liufligt luchta/

Som roos i Libanon.

6. Wälsigna åhrets gröda/

Och watna tu wårt land:

Gif oß nödtorftif föda;

Wälsigna siö och strand.

Tin fotspor drype af fetma.

Bespisa medh titt Ord/

Och medh theß liufwe sötma/

Oß uppå thenna jord.

Willem van Nassov

Den nederländska nationalsången är inte bara vacker, utan den ger också en intressant inblick i tidigmodern mentalitet. Sången handlar om Vilhelm I, prins av Oranien som levde 1533-84. Han blev 1559 utsedd till ståthållare över Holland, Zeeland och Utrecht av den spanske kungen men kom från 1568 att deltaga i den militära kampen mot Spanien. 1572 valdes Vilhelm till nederländsk ståthållare och ledde därefter frihetskampen mot det katolska Spanien. Vilhelm mördades senare av en katolsk fanatiker som av många protestanter då som nu ansetts vara lejd av jesuiterna.

Willem van Nassov kallas så eftersom begynnelsebokstaven i var och en av de femton verserna tillsammans bildar just detta namn. Sångtexten inleds med en presentation av Vilhelm vilken sägs alltid ha hållit den spanske kungen i ära. Därefter ges prinsen av Oranien rollen som Guds instrument, hans gudsfruktan anges som orsak till att Vilhelm fördrivits. Eftersom Vilhelm har Gud och rätten på sin sida skall dock hans undersåtar ställa upp för honom. Ett argument som understödjer detta krav är att Vilhelm och hans bröder personligen blött för den goda sakens skull. Vilhelms oskuld bedyras därefter följt av ett bibliskt exempel i form av David som liksom Vilhelm misstänkliggjordes och fördrevs av kungen men, genom Guds nåd blev kung i Israel. Hjältemod och dödsföraktan är egenskaper som sedan tillskrivs Vilhelm tillsammans med hans innerliga medlidande för Nederländerna som plågas av spanjorerna. Mod tillskrivs inte bara Vilhelm och hans bröder utan även hans män i kampen mot spanjorerna. Sedan kommer något av en kort sammanfattning med kristligheten i sitt värv, det furstliga modet samt förklaringen att Vilhelm inte begått något brott. Ifall någon trots detta fortfarande skulle tycka det var konstigt att man kan bekriga kungen av Spanien santidigt som man ärar honom så används som avslutning en teologisk förklaring. Denna går ut på att Vilhelm aldrig föraktat sin kung, men att han först och främst är skyldig Gud trohet då rättfärdigheten kräver så.

Det mest intressanta med detta är att direkt kritik mot den spanske kungen undviks genom att betona at Vilhelm varit sin kung trogen. Legitimeringen av upproret sker därför på ett passivt sätt där plikten ock lydnaden betonas. Gud måste lydas mer än kungen just eftersom Gud är det högsta majestätet. Eftersom Vilhelm är oskyldig till det han anklagats för gör att han har rätten, och i förlängningen även Gud, på sin sida.