Monarkin fortsatt stark i arabvärlden

De arabiska monarkierna har visat sig klara av oroligheterna mycket bättre än sina republikanska grannar. Värt att notera är att det ses naturligt med att sonen tar över efter fadern i monarkierna, medan samma process i republikerna har väckt folkligt missnöje. Detta visar att det finns grundläggande skillnaderna mellan monarki och republik då samma process tolkas olika beroende på statsskicket. 

Khadaffis efterföljare

I Libyen verkar ledarna för upproret snarast vilja fortsätta Khadaffis revolution fast med sig själva som ledare. Libyens gamla konstitution som Khadaffi gjorde uppror mot är inget som man verkar vilja återgå till, istället är det fortsatt revolution och våld som gäller. På sant republikanskt manér avvisar de även att folket själva skulle få välja om de vill ha en kung eller inte. Kronprins Mohammed el Hasan el Rida el Senussi stödjer dock folkets rätt och verkar samtidigt aktivt för att stärka Libyen och dess invånare.

Kampen för monarki

Monarkin framstår alltmer som det bästa alternativet för Libyen och i Serbien så är en överväldigande majoritet för ett återinförande av monarkin. Även i Nepal arbetar monarkistiska rörelser på att återupprätta monarkin efter att republikanerna där misslyckats med att bilda en fungerande stat med ekonomisk instabilitet som följd. 

Förhoppningsvis så leder detta till att vi får ytterligare tre monarkier i världen inom en nära framtid; en muslimsk i Afrika, en kristen i Europa och en hinduisk i Asien. Det om något visar hur viktig monarkin kan vara för helt olika typer av samhällen i helt olika delar av världen.

Konungariket Libyens flagga

Med stor glädje kan det noteras att Konungariket Libyens flagga har rests i Stockholm. Förhoppningsvis så är detta första steget till monarkins återinförande i Libyen. Det bästa vore naturligtvis om monarkin återinfördes i alla de arabländer där massorna nu fått nog av sina folkvalda presidenter.