Franska republikens statsreligion

Den Franska republiken fortsätter sin outtröttliga kamp mot en rad olika företeelser man försöker svartmåla genom att benämna dem "religion". Alla platser som inte räknas som "privata" skall rensas ut på innehåll som strider mot den franska statsreligionen laicismen. Den nya stadgan för sekularism (vilket betyder allt som inte är religion och som därmed inte är dåligt) skall hängas upp i alla franska skolor, en väldigt tydligt religiös symbolhandling. Företrädare för de franska muslimerna ser stadgan som riktad särskilt mot dem, men den är snarast riktad mot alla grupperingar som den franska staten ogillar och därför benämner "religiösa". Även kristna och många andra drabbas alltså.

Den franske utbildningsministern legitimerar den nya stadgan med att religion är farligt och hetsar grupper mot varandra. Argumentet är alltså ett av standardargumenten mot religion, nämligen att "religion splittrar". Detta till skillnad från sekularismen som tänks ena människor i kampen mot den farliga och splittrande religionen. Att striden så ofta står i skolan är inte förvånande, det är där barn får lära sig om nationens fantastiska enande kraft och de nationella myterna som sekularismens hjältemodiga kamp mot de ondskefulla religiöst drivna splittrarna. Genom att framställa den på nationalism grundade laicismen som icke-religiös så fåe den ett sken av att vara objektiv och oundviklig, samt givetvis till sin natur god. Eftersom laicismen av dess förespråkare betecknas som sekulär så är den per definition ingen religion. Detta är ett typiskt sätt att särskilja det heliga, precis som det gamla förbudet att säga Guds namn. Laicismen är en religion som av den franska staten getts ensamrätten att verka i det franska samhället utanför människors hem. Laicismen är den Franska republikens statsreligion.

Förlorarnas historia

Skolverkets syn på religion får fortsatt kritik och anklagas för att misstänkliggöra religion av Dagens Seglora. Beröringsskräcken för kulturarv och religion tas även upp av teologen Anna Karin Hammar som menar att det inte går att lära elever kritiskt tänkande om man samtidigt hindrar dem från upplevelser. Synen på vad som är religion och vad som är konfessionellt är genomgående slumpmässig i Skolverkets juridiska vägledning. Kyrka och präst är tillåtet, bön och välsignelse är det inte. Psalmer är ibland tillåtna, men inte alla och i alla sammanhang. Tidningen Dagen har startat Adventsupproret som över 80000 skrivit under där en ändring av skollagen krävs. Även människor utanför kyrkan har engagerat sig.

Religion och kultur kan inte separeras menar buddhisten Ryûsan Thorbjörn Carlsten. Deltagande i religiösa ceremonier ökar även förståelsen för andra sätt att tänka. Att Skolverket tillåter yoga men inte kristna inslag i adventsfirande ses som väldigt märkligt av Carlsten som även anser att deltagande i religiösa ceremonier inte innebär att man automatiskt blir en del av religionen ifråga, vilket innebär att det heller inte finns något konfessionellt i sig med att delta i exempelvis kyrkans adventsfirande. Avslutningsvis så skriver Carlsten att han som svensk buddhist inte har några problem med att fira advent. Religionsvetenskapliga kommentarer ser Carlstens inlägg som ett exempel på multipla kulturella och religiösa identiteter och att religiös identitet inte behöver vara singulär vilket Skolverket utgår från i sina resonemang.

Perspektiv som inte stämmer med sekularisters och religiösas syn tas inte upp. Ställföreträdande religion är ett begrepp som använts av den brittiska religionssociologen Grace Davie beskriver ett av dessa alternativa synsätt. Detta innebär en syn där "en liten grupp upprätthåller religionen till vardags med majoritetens goda minne eller till och med aktiva stöd, för att den ska finnas till hands för alla när de behöver den." Här tjänar ställföreträdande religion som en förklaring varför människor inte tänker och agerar på det sätt som Skolverket föreställer sig då "protester som ibland blir när kyrkor ändrar språk eller riter just ur det perspektivet – människor tänker att även om de inte går dit så firas gudstjänsterna ändå på något sätt för dem också." 

Skolverket är inte den enda myndighet vars obefintliga kunskaper om religion förstör människors liv. Migrationsverket har också gjort sig känt för detta. Dagen skriver att Migrationsverket uppvisar en "oförmåga att förstå och ta hänsyn till vad en religiös övertygelse innebär och hur den yttrar sig" och att myndighetens inkompetens hotar människoliv. Svenska kyrkoledare kräver därför att svenska myndigheter ska utbildas i teologi och religion. Såväl Skolverket som Migrationsverket har en väldigt utpräglad luthersk syn på religion. Hos Skolverket så är det sålunda luthersk teologi där ordet står i centrum som vid bön och välsignelser som främst ses som religiöst medan den precis lika religiösa yogan inte ses som något problem. Samtidigt så sysselsätter sig Migrationsverket med lutherska husförhör med människor som konverterat till kristendomen och som hotas till livet i sina hemländer. Klarar de inte de lutherska frågorna så anses de inte vara riktiga kristna utan skickas tillbaka till sina hemländer. Detta lutherska synsätt är i sig konfessionellt vilket är ett väldigt problem eftersom undervisningen i skolan vara icke-konfessionell enligt skollagen, men när hela definitionen av vad som är icke-konfessionellt i sig är konfessionellt så bryter Skolverket genom sin vägledning mot skollagen. 

Skolan som spridare av islamofobi

Det stora problemet med Skolverkets syn på sin egen roll i samhället som uttolkare av vad religion är och vad det ska betyda för enskilda grupper och individer är att den omöjliggör förståelsen för andra kulturer och öppnar dörren för islamofobi.

Maria Ludvigsson på SvD anser att Skolverkets rekommendationer har ett löjets skimmer över sig och att diskussionen "handlar om mer än huruvida skolbarn ska tillåtas tända ljus i adventstid utan att avkrävas en sekulär bekännelse." Hon påminner också om att invandringen av katoliker, ortodoxa och muslimer gjort att religion är en viktig del i vardagen för många svenskar. 

Hur brett religionsbegreppet är kan demonstreras genom att demokrati och ”att inte vara nazist” har beskrivits som moderna religioner i västerlandet. Efter Franska revolutionen ersattes begreppet kristenheten med Europa som bärande identitet och nationalistiska myter och riter kom att bli ett alternativ till kristna myter och riter.

Smålandsposten menar att Skolverket göder islamofobi genom sin skräck mot religiösa inslag. Muslimer får ofta skulden för att vilja förbjuda svenska seder och traditioner och får fungera som syndabocker för Skolverkets religionsfobi. Även Hallands nyheter ser en ohållbar åtskiljnad mellan religiöst och tradition då Sverige har en tusenårig historia av kristendom.

Socialminister Göran Hägglund vill återföra makten till de enskilda skolorna med hjälp av en ny lag då Skolverkets tolkning ses som alltför förvirrande för att kunna fortgå.

Ulf Jonsson på Signum granskar Skolverkets bigotta religionsfobi och frågar sig vilka skador barn kan tänkas drabbas av om de påminns om att de tillhör den kristna kulturkretsen. Han förundrar sig över att vissa saker ses som problematiskt att möta när det inte passar in på den egna synen på tillvaron, speciellt med tanke på att muslimer och katoliker dagligen konfronteras med detta. Man kan också tycka att det skulle vara en självklarhet i ett tolerant samhälle att inte tvinga andra att ge upp traditioner bara för att man själv ogillar dem.

Den respektlöshet mot människors traditioner som Skolverket står för anser kristdemokraten Alf Svensson vara snurrigt. Han ifrågasätter varför "myndigheter sitter och grubblar över om Fader vår eller Stilla natt skulle förvirra eller mentalt störa elevers själsliga ro".

Moderaten Gunnar Hökmark tar upp ett av de största problemen, nämligen att Skolverket försvårar förståelsen för samhället och olika kulturer. Han menar att vi varken blir muslimer av att möta muslimska traditioner eller kristna av att möta kristna traditioner samt att man inte ska försöka dölja samhället.

Roland Poirier Martinsson påtalar det absurda i att Skolverket ger sitt godkännande till kyrkor att hålla gudstjänst på söndagar. Att det blir så beror på Skolverkets vansinniga syn att de tror sig ha fått rätten att definiera vad religion är för alla människor i hela Sverige. Som vanligt har Skolverket inte presterat några som helst bevis för att så skulle vara fallet.

Dubbelmoralen som Skolverket har avslöjas av Sanna Lundell i Aftonbladet som påpekar att skolan har till uppgift att spegla samhället och inte staten. Dessutom kan man tillägga att staten också är direkt kopplad till religion då Hans Majestät Konungen enligt grundlagen ska tillhöra den rena evangeliska läran och att Svenska kyrkans lära delvis bestämms i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.

Samhälle och religion

När Skolverket oreflekterat radar upp ord som de påstår vara "religionsutövning" så uppstår problemet att alla andra berövas sin möjlighet att tolka såväl dessa begrepp som religion i allmänhet. Varför ska Skolverket stå för en definition av religion som är främmande för såväl andra kulturer som tidigare epoker i historien och hur passar en så svag och oredovisad definition in på kravet att skolan ska ha en vetenskaplig grund? 

Det går exempelvis att se predikan, välsignelse och bön i juletid som frikopplad från religionen och istället se det som en (integrerad) del av jultraditionen. Förlorarna blir då de icke-religiösa som har ett traditionellt eller kulturellt perspektiv. De får sina, från den egna synvinkeln, icke-religiösa traditioner stämplade som religion och borttagna med motivering att det är religionsutövning, vilket det inte är frågan om med detta synsätt.

Kyrkosekreteraren i Svenska kyrkan Cristina Grenholm anser att det är vilseledande att påstå att psalmer inte behöver vara religiösa vilket i sin tur motverkar den kritiska granskningen av religion i skolan. 

Skolverkets syn gör att unga människor riskerar att gå miste om kulturell förståelse i sin strävan efter en neutralitet som till sin natur är ouppnåelig poängteras av politiker från fem olika riksdagspartier.

Även fast Skolverket ännu inte offentliggjort sin definition av religion går det ändå att dra vissa slutsatser då religion ses som något som exosterar i sig som frikopplat från tid, rum och människor. Sådana essentialistiska föreställningar där religion definieras oberoende av människors åsikter är dock ovetenskapliga enligt professorn i islamologi Jan Hjärpe. Han konstaterar att resonemanget "...är baserat på ett normativt och inte ett deskriptivt tänkande. Essentialismen och dess nära släkting begreppsrealismen är inte bara något felaktigt utan direkt farligt genom att den fungerar som stöd och krycka för fördomar..."

Att just Skolverket, som har till uppgift att handskas med samhällets förmedling av kunskap och tradition, har sådana svårigheter med att kommunicera sitt budskap är onekligen mycket märkligt. Tidningen Dagen uppmanar Skolverket och politikerna att sluta skylla på varandra och pekar på orimligheten att försöka utplåna ett folks identitet.

Professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld konstaterar att religionen impregnerar såväl samhälle som kultur vilket gör Skolverkets försök att skilja dessa åt orimligt och helt meningslöst. 

Att Skolverket har en naiv tolkning av vad som är religion anser även doktoranden i religionsvetenskap Simon Sorgenfrei som därför frågar sig "vem som ska värdera graden av religion i olika praktiker, ritualer, artefakter och uttryck. Skolverkets jurister, sveriges rektorer eller skolbarnen och deras föräldrar?" Sorgenfri menar även att den tro som Skolverket har att religion är samma sak för alla är en form av religionsblindhet vilket visas av den inkonsekventa synen på adventsfirande kontra yoga.

Svårigheten att säga vad religion innebär för olika människor kan ytterligare illustreras med Benjamin Katzeff Silberstein som på SvD menar att debatten är orsakad av paragrafrytteri.

Skolverket saknar helt argument och upprepar bara åsikterna att "bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan och annan religiös utövning måste betraktas som konfessionella inslag." På vilket sätt de skulle vara konfessionella inslag av skolan framgår inte, det är ju den kyrka där adventsfirandet sker i som har en konfession, inte skolan som är där på besök.

I en granskning av en bok om religionsfrihet så påpekar författaren Torbjörn Elensky att Sverige och svenskar inte per definition är mer neutrala och normala än andra och påminner om den "massiva protestantismen" som präglar det svenska samhällets tolkningar. Detta synsätt har Skolverket helt uppenbart inte klarat av att reflektera kring.

Biskopen av Lund Antje Jackelén poängterar att Barnkonventionen ger barn rätt till andlig utveckling och att staten är i strid med sig själv då lagen om Svenska kyrkan anbefaller att dess verksamhet skall vara rikstäckande. Skolverkets jurister verkar vara okunniga om dessa rättsliga förhållanden.

Skolverkstalibanernas religionsfobi

Martin Modéus, biskop av Linköping, har nu också kommenterat Skolverkets märkvärdiga riktlinjer. Biskopen menar att Skolverkets idé om att tömma advent fån sitt kristna innehåll är orimlig eftersom det inte skulle bli någonting kvar. Skolverkets ideologiska ställningstagande anses av biskopen grunda sig på en negativ tolkning av religion som leder till misstänkliggörande och ett stämplande av religiösa som avvikande, vilket biskopen säger sig ha bevittnat hos unga kristna han träffat. Religion beskrivs av Skolverket som något farligt som barn ska skyddas från, detta baseras på en "modernistisk föreställning om religionen som ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling" vilket biskopen anser vare en föråldrad syn på religion. Skolverket ställer sig inte neutralt utan gynnar istället sekularism vilket biskopen uppfattar som en annan religion. Tolkningen utav lagen som Skolverket gjort lider av samma brist på neutralitet när de klassificerar adventsamlingar som utbildning istället för undervisning. Avslutningsvis så ställer biskopen frågan till Skolverkets uppdragsgivare vad som ska göras åt Skolverkets syn på religion som något farligt för barn.

Teologie doktorn och prästen Dag Sandahl skriver om Skolverkstalibaner i Hednaland där han påpekar att om psalmer får sjungas men inget får sägas så innebär det att sjungna ord numera enligt Skolverket är meningslösa ord. Sandahl tar även upp konceptet från franska revolutionen om skapandet av ett icke-religiöst samhälle samt okunskapen om kristendomen i dagens Sverige och hur detta förhåller sig till andra linjer i samhället som att kungen skall vara av den rena evangeliska läran, korset står tecknat på fanan och att det finns en särskild lag om Svenska kyrkan. Skolverket handlar på ett fegt sätt enligt Sandahl då de lämnar det praktiska åt rektorerna men förbehåller sig rätten att göra dem till syndabocker ifall deras beslut inte passar Skolverkets världsbild.

Skolverkets makt och okunnighet

Skolverkets försök att tvinga på det svenska samhället en kulturrevolution har ånyo nått en ny lägstanivå. Att sådana pajasar tillåts hålla på med sådant de inte begriper ett dugg av är skandalöst. När inkompetens och illvillighet på statliga myndigheter tillåts nå sådana här nivåer i något så grundläggande som påverkar såväl barns uppfostran som hela folkets kultur kan vi onekligen tala om tyranni.

Problemen med Skolverkets resonemang är flera och mångbottnade. Till att börja med har Lovisa Bergdahl som är filosofie doktor i pedagogik och lektorn i religionsvetenskap konstaterat att Skolverkets fokusering på bön, välsignelse, bekännelse och predikan bottnar i en väldigt luthersk syn på vad religion innebär. Hon ger även exempel på en funktionalistisk definition av religion där tro innebär det man firar, vilket får konsekvenser när det gäller en rad företeelser som firandet av Lucia, Halloween och Alla hjärtans dag på skolan som samtliga innebär en form av religionsutövning med denna syn.

Teologibloggaren Josef Bengtson kritiserar också Skolverkets definition av "religiösa inslag". Dessutom konstaterar han att skolans värdegrund enligt Skolverket vilar på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism", vilket innebär att kristen etik är godtagbart så länge det är skolan och inte kyrkan som står för tolkningen. Vidare så går Bengtson in och spekulerar kring vad Skolverket menar med "religiösa budskap" då någon definition som vanligt inte ges av de centrala begrepp som Skolverket använder sig av. Baserat på det resonemang som förs så verkar Skolverket ha ställt

religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa.  

Bengtson ser här att Skolverket genom att helt irrationellt kastat in en funktionalistisk innebörd i sin i grunden substantivistiska syn på religion kommit att likställa saker som de anser skolan ska lära ut för att det är sekulärt och neutralt med farliga och förhatliga "religiösa budskap". 

Henrik G Ehrenberg på Idéinstitutet Civitas skriver i Aftonbladet om problemet med att skilja religion från tradition och kultur på ett så arbiträrt sätt som Skolverket gjort sig skyldiga till: 

Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.

Avslutningsvis så konstaterar Ehrenberg att även kulturarvet tar skada av Skolverkets felaktiga historiebruk och att skollagen därför bör ändras.

Kristdemokraten Bengt Germundsson ser det hela ur en humoristisk synvinkel och konstaterar att Skolverkets psalmbok nu fördubblat antalet psalmer när Stilla natt nu gjort Den blomstertid nu kommer sällskap som officiellt godkänd icke-religiös psalm.

Katolska Signum fokuserar på att Skolverket helt missat den religiösa betydelsen av arkitektur och konst och ansluter sig föga förvånande till den kritik mot att en tydligt luthersk tolkning skulle vara "icke-konfessionell".

Avslutningsvis så vill jag konstatera följande: att definiera religion är en form av maktutövning och Skolverket utnyttjar sin makt för att tvinga igenom sin syn på religion. Skolverket uppvisar även en irrationell och känslomässig för att inte säga vidskeplig tro på att religion är något som är transhistoriskt och transkulturellt. Den blandning av makt och okunnighet som Skolverket besitter är skrämmande. Ifall Skolverket har rätt i sin tolkning av lagen så innebär det att makten att styra samhällets kultur har gett åt en institution som saknar såväl kompetens som vilja för att använda makten i ett gott syfte. I så fall har vi inte en rättsstat utan en tyranni, men med tanke på den enorma inkompetens Skolverket hittills visat upp så har de med största sannolikhet fel angående sin uttolkning av lagen. 

Skolverket bryter mot grundlagen

Den årliga debatten om skolavslutning i kyrkan pågår just nu. Förutom ateisterna ledda av Christer Sturmark så är det även byråkraterna som känner sin makt hotad. Chefsjuristen vid Skolinspektionen påstår att reglerna är tydliga, men tyvärr för Skolinspektionen och Skolverket så är Konungariket Sveriges grundlag ännu tydligare. Som Lars Flemström påpekar så är religiös påverkan tillåtet enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna vilket Europadomstolen också bekräftat. Kommunernas självständighet är en grundpelare i den svenska grundlagen och skolan är kommunal. En myndighet får inte heller lägga sig i vad en annan myndighet beslutar, så det är varje skolas rektor som avgör var skolavslutningen ska ske och inte Skolverket. Grundlag och Europakonventionen gäller före vanlig lag är en annan relevant grundlag i sammanhanget. Det Skolverket gör är att bryta mot ett flertal grundlagar vilket måste ses som oacceptabelt. Det är alltså inte frågan om något lagbrott eller civil olydnad att anordna skolavslutning i kyrkan, det rör sig bara om myndighetsutövning enligt grundlagen och utövande av svensk kultur och tradition. 

Angrepp mot successionsförordningen

Anders Ahlberg vill i Kyrkans tidning liksom terroristerna som tagit makten i Nepal "befria" religiösa institutioner och kungahus. Att monarkin är en del av religionen undgår dock Ahlberg och Nepals maoister. Varför överhuvudtaget vilja påtvinga en förändring mot folkets vilja med den sällsynt löjliga motiveringen att gällande ordning skulle vara "fördemokratisk" Riksdagen, länen, ämbetsverken, kommunerna, för att inte tala om kyrkan är alla fördemokratiska, innebär det att de måste upplösas på samma sätt som bandet mellan monarkin och kyrkan? Bildtexten hävdar också att kungahuset inte omfattas av religionsfriheten. Det finns dock inga institutioner, föreningar eller byggnader som omfattas av religionsfrihet. Mänskliga rättigheter gäller endast enskilda människor och det är ingen mänsklig rättighet att vara kunglig.

Legis corruptio

Även på kristna forum debatteras fildelning. De flesta kristna verkar anse det som ett brott mot det sjunde budet i Guds lag. De kristna som är för fildelning har påfallande problem med att få fram argument som stödjer deras ståndpunkt.

Det påstås alltså att "fildelning" skulle vara stöld. Det sägs till och med att det skulle finnas lagar som förbjuder fildelning. En lag som strider mot den gudomliga naturrätten är emellertid aldrig en riktig lag och behöver ej heller följas. Sådana "lagar" kallas legis corruptio. Bibeln är Guds heliga lag och det grundläggande dokumentet för kristendomen. Det finns ett antal bibelord som berör de argument som brukar tas upp i fildelningsdebatten:

Heb 13:16
Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

Likaså kan det vara minst lika intressant att se vad samma skrift säger angående ockrande och förmåga att ta betalt för samma sak flera gånger vilket upphovsrättsindustrin är experter på:

Ps 15:5
Den som inte ger lån mot ränta
och inte kan mutas att fälla en oskyldig.
Den som handlar så står alltid trygg.

 Längre utläggningar i ämnet finns i Hesekiel 18 samt Hesekiel 22.

En kristen syn på fildelning blir därför att det inte finns någon giltig lag som förbjuder den samt att det är upphovsrättsinnehavarna som begår stöld.

Mänskliga rättigheter kränks i Nepal

Nepals befolkning har fråntagits sina rättigheter att vara medborgare i konungariket Nepal samt rätten att fritt utöva sin religion. Istället har befolkningen tvingats in i en ny statsbildning vilket är i strid med grundläggande mänskliga rättigheter. Kungen har dessutom religiösa förpliktelser som är centrala för hinduismen. Utövandet av hinduism har med andra ord kraftigt inskränkts, vilket innebär en svår kränkning av religionsfriheten.

Storm i ett vattenglas

Nu är ju de grundläggande sanningar som det har börjat tummas på mer eller mindre rena påhitt av fundamentalistiska jakobiner som tyckte det var helt okej att mörda miljontals civila med kärnvapen och andra bomber, våldta tiotusentals kvinnor etc. Vad de demokratiska och kommunistiska segrarna efter andra världskriget kom fram till var det bästa för mänskligheten kanske inte alltid stämmer?

Synen på vad religion, religionsfrihet och religionskritik är har sett väldigt olika ut genom historien. Detsamma gäller naturligtvis synen på yttrandefrihet. Jakobinerna envisas emellertid med att deras syn skall vara giltig för alla kulturer i alla tider. Dessutom rör det sig snarast om en storm i ett vattenglas eftersom dagens så kallade religionskritik mest är ateistisk propaganda och historieförfalskning.

Monarkidebatten i Nepal

Nepal har blivit en republik, även om det finns de som ifrågasätter det odemokratiska sätt det skett på. Som vanligt så har republikanerna inte angett några egentliga skäl som stöd för att avskaffa monarkin; att Gyanendra skulle ha varit en dålig kung är ingen giltig anledning. Det hade gått bra att avsätta Gyanendra så att kronprinsen hade blivit kung istället. Det skulle bli ett enormt växlande mellan monarki och republik om man ändrade statsskick varje gång en statschef misskötte sig.

Det utlovas från den nya nepalesiska regeringen att hinduismen inte kommer att kränkas (försäkringarna anses väl behövas då det sitter kommunister i regeringen). Problemet är dock att monarkin i Nepal är sammanlänkad med hinduismen och ett avskaffande av monarkin är en mycket allvarlig kränkning av det religiösa livet i Nepal.