Högsta domstolen, inrättad revolutionsåret 1789, är tämligen ointresserad av att verka för rättvisan i riket. Det vore bättre om den upplöstes och vi återgick till en justitierevision med Hans Majestät Konungen som ordförande istället. Enligt Antipiratbyråns Monique Wadsted så kommer denna intresseorganisation att se till så att domen i Pirate Bay-fallet följs. Anarkin inom det svenska rättsväsendet är med andra ord total.
torsdag 2 februari 2012
tisdag 27 september 2011
Extremhögerns monarkiförakt
The Mad Monarchist har gått igenom extremhögerns syn på monarki i en Mad Rant. Föga förvånande så är de flesta partier inom extremhögern i de länder som gåtts igenom republikaner. Revolutionär nationalism samt populism är som väntat det som är viktigast. The Mad Monarchist poängterar att det inte spelar någon roll om det är vänster- eller högerrevolution som förespråkas, båda är lika farliga och måste bemötas med en gemensam och stark kontrarevolution. Georges de Nantes har kärnfullt sammanfattat den kontrarevolutionära ståndpunkten: "Hence I denounce and detest all the seditions, insurrections and revolutions "raised against the Lord and against His anointed" (Ps. 2), against Christ the true King of France, attacked, hated, condemned and brought down, nay killed a second time in the person of His legitimate lieutenant, the king anointed at Rheims. I hate supremely the great Revolution of 1789, satanic in essence. I absolutely hate its principles, its crimes, its indefinite and universal consequences, whereby your Holy Church, O Christ, is attacked and persecuted even more than our sacred Monarchy."
Eftersom de skandinaviska länderna inte behandlades av The Mad Monarchist har jag valt att komplettera med att undersöka Sverigedemokraternas syn på monarki. Om Sverigedemokraterna är extremhöger eller ej kan diskuteras, men det är dem som oftast jämförs med de partier som The Mad Monarchist undersökt.
Överhuvudtaget lyser monarkin med sin frånvaro i den officiella sverigedemokratiska politiken. Sverigedemokraternas principprogram från 2005 nämner endast ytterst kort monarki:
"Så länge Sverige har varit en stat i politisk mening har vi också haft monarkin som statsskick. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att den svenska statsbildningen gynnas av att Sverige även fortsättningsvis är en konstitutionell monarki, där regenten representerar kontinuiteten och stabiliteten i statsmakten."
Monarkin är med andra ord extremt lågprioriterad hos Sverigedemokraterna som helhet (enskilda undantag finns givetvis, men enstaka förkämpar för monarki finns i alla riksdagspartier utom möjligen vänsterpartiet). I citatet ovan skiljer man tydligt mellan Sverige och monarkin; det fullständiga namnet Konungariket Sverige unviks konsekvent och monarkin begränsas till en enbart representativ funktion samtidigt som den även begränsas till statsmakten. Inget nämns om monarkins historiska, kulturella och religiösa roll i samhället som helhet. Lägg därtill att den svenska konstitutionella monarkin som Sverigedemokraterna försvarar måste anses vara den svagaste och mest urvattnade i världen så förstår man att Sverigedemokraterna inte på något sätt kan sägas vara ett parti för monarkister.
onsdag 10 augusti 2011
Helvetiorum Fidei ac Virtuti
Den 10 augusti 1792 anfaller revolutionärerna i Paris den franske kungens schweizergarde vid Tuilerierna. Över 600 schweizergardister stupade under striden och ytterligare 200 dog senare av sina sår eller mördades av revolutionärerna.
År 1820 upprättades ett ståtligt minne över schweizergardets heroiska strid i form av lejonmonumentet i Lucerne. Monumentet består av ett döende lejon genomborrat av ett spjut som skyddar en sköld med den franska monarkins symbol fleur-de-lis.
måndag 21 februari 2011
La Vandeana
La Vandeana är en italiensk folksång som handlar om Vendéerkrigen och kontrarevolutionen mot de franska republikanernas tyranniska system. Det här är min svenska översättning av en av kontrarevolutionens främsta sånger:
På torget skrattas och skränas det åt blodet som färgar
halsarna på soldater lojala mot kronan,
som på schavotten kysste ärans lilja;
med ett leende kastade de handsken till utmaning igen.
Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt vackra kärlekssymboler
som för oss till tronen.
Vendées svärd rör sig genom skogarna,
baroner och bönder, tillsammans redo till strid
för att ta hämnd på dem som på giljotinen högg av liljan
för att återigen få omfamna den franska solen på våra kullar.
Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Om en röd blomma slår ut mitt ibland oss
så är det blodet från dem som fortfarande tror
från dem som bekämpar revolutionen
från män med ära
Mot himlar förödda av plebejiska domare
människors hat och hjältars klagan,
reser sig en vacker blomma som riddarna bär på sina mantlar.
Det är den vita liljan som spridit sin väldoft på rebellernas fält.
Det Heliga hjärtat blöder på vårt banér,
och i natten begynner jag min sista bön.
Heliga jungfru; rädda Frankrike från förbannelsen
låt segerns blomma, kontrarevolutionen, resa sig igen.
Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt en vacker kärlekssymbol
som knyter oss till tronen.
Det finns två versioner av La Vandeana på Youtube; en av Settimo Sigillo och en av Contea:
söndag 30 januari 2011
Portugals konstitution
måndag 6 april 2009
Storm i ett vattenglas
Synen på vad religion, religionsfrihet och religionskritik är har sett väldigt olika ut genom historien. Detsamma gäller naturligtvis synen på yttrandefrihet. Jakobinerna envisas emellertid med att deras syn skall vara giltig för alla kulturer i alla tider. Dessutom rör det sig snarast om en storm i ett vattenglas eftersom dagens så kallade religionskritik mest är ateistisk propaganda och historieförfalskning.
lördag 28 februari 2009
Centerpartister om gårdsnamn som kulturarv
En hel del nättjänster som kräver att man lämnar sin postadress har blivit omöjliga för mig att använda då de kräver att man har med siffror i sin adress. Ett effektivt knep då nätet är särskilt viktigt för personer på landsbygden, men det biter inte på mig. Oavsett om jag får hjälp av politiker som centerpartisterna i debattinlägget jag ovan hänvisade till eller inte så kommer jag fortsätta kampen. De fantasilösa och okunniga stadsborna ska inte få gå segrande ur striden.
onsdag 28 januari 2009
Feodaliseringen av Sverige
Förändringarna är egentligen inte administrativa utan syftar till att förändra identitet och språkbruk samt hur människor tänker på och uppfattar sig själva. Sekundärkommuner döps om till regionkommuner, län till regioner och landsting till regionparlament i någon slags stalinisering av det svenska språket. Det är uppenbart att detta är ett sätt att öka avståndet mellan folk och stat, därför skall den gamla länsindelningen bort då länen var till för att ta tillvara både lokala och statliga intressen. Istället ska alltså en ny feodal indelning av Sverige göras för att öka avståndet inte bara mellan stat och folk utan också mellan rikets olika delar. Söndra och härska är den nya regionindelningens verkliga innebörd. Detta för att ge mer makt åt jakobinerna på folkets bekostnad och mer suveränitet åt EU på Sveriges bekostnad.
Sveriges regionala indelning är helt baserad (förutom EU:s vattendirektiv, men den är snarare EU:s indelning snarare än Sveriges) på landskapen. Från dessa stammar sedan indelningen i stift, län och lagsagor. Även indelningsverkens militära regementen utgick från denna regionala indelning.
Denna regionala indelning har alltså funnits i över 1000 år och visar som synes upp stor kontinuitet och har använts på en rad olika sätt och med skiftande territoriell indelning. Varför är det då omöjligt att använda Sveriges ursprungliga regionala indelning idag när den har kunnat anpassas till helt olika omständigheter i det förflutna?
Den nya regionindelningen är ett medvetet hot mot rådande regionala identiteter - västgötar ska göras om till Västra Götalänningar.
Så särskilt lyckat har den nya regionindelningen inte heller varit; Västra Götaland har tvingats öppna lokala avdelningar av sin administration efter den gamla länsindelningen. Så i praktiken så har det endast tillkommit ytterligare en politisk nivå till de tre tidigare.
Lustigt nog ska EU ha kommit fram till att en optimal region ska ha 8-10 miljoner invånare. Hur många svenska regioner blir det?
söndag 9 november 2008
Förbannad idioti
Denna länk går till en sanslös beskrivning av den påstådda och påhittade nyttan med skadegörelsen på vår gård. Jag ångrar bittert att jag inte passade på att återgälda tjänsten när jag var i Stockholm i fredags. Det hade varit tillfredsställande att måla dit HORHUSET, VI DYRKAR HITLER och NI BETALAR-VI FÖRSNILLAR i grälla färger på riksdagsbyggnaden. Här nedan följer utdrag från länken och kommentarer på fånigheterna.
"Hos Lantmäteriverket i Gävle finns ett riksomfattande fastighetsregister. I detta register ingår även ett byggnadsregister och ett adressregister med kopplingar till varandra. Här kommer belägenhetsadresserna att föras in."
Det hade ju varit en idé att Lantmäteriet hade använt sig av kartor gjorda efter det laga skiftet när man gjorde numreringen.
"Skillnaden mot nuvarande postadresser på landsbygden är att postadressen inte nöd-
vändigtvis hänger ihop med en särskild byggnad, den hänger mer ihop med den person som har adressen. En postadress kan ju också vara en postbox på postkontoret."
Som sagt så är det 5 meter mellan byggnaderna på vår tomt och det är bara bostadshuset som är bebott. Och har verkligen postboxarna avskaffats? I städerna kan det dessutom på en enorm mängd människor på ett nummer, varför ska detta vara omöjligt på landsbygden?
"De senaste åren har efterfrågan ökat på att adresser ska kunna sökas i en dator och läget ska kunna utvisas på en karta på en bildskärm. Det har hittills bara gått inom tätorter med gatuadresser. Exempel på intressenter är räddningstjänsten, färdtjänsten, taxi, renhållningsentreprenör och företag som ska leverera varor. En förutsättning för en sådan sökning av adress är att de knyts till rätt byggnad på fastigheten. På landsbygden finns ju stora fastigheter som kan ha flera byggnader."
Så istället för att tillverka ett dataprogram för en blygsam kostnad som säkert skulle gå snabbt att ta fram så har man under 10 år spenderat miljoner av skattebetalarnas pengar på att ändra alla adresser på landsbygden. En idioti som övergår allt förstånd. Bara hälften av byggnaderna på vår gård har fått en adress, egentligen bara en tredjedel om man räknar de byggnader på den ursprungliga gårdstomten som ägs av grannen. Och varför ändras postadresserna? det finns ju bara en brevlåda och den ligger dessutom en bra bit ifrån gården.
"Man efterfrågar även en numrering av husen i en nummerserie som man ska kunna orientera sig efter på plats. Det finns också behov av adresser till alla byggnader där personer vistas. Även fritidshus, arbetsplatser och samlingslokaler."
Vilket skämt - det finns som jag inledningsvis nämnde inte en chans att kunna orientera sig på plats. Finns det verkligen byggnader där människor inte vistas? Vad skulle det vara, hundkojor?
"Nuvarande adresser leder bara till ett lådställ och har ingen knytning till byggnad. Dessa adresser är satta av posten utifrån deras behov. Posten har inget behov av att veta i vilken byggnad adressaten bor. Nummerserierna är ofta inte ordnade så de går att orientera sig efter (för taxi t ex). Adresserna är inte införda i det officiella adressregistret som ingår i lantmäteriets fastighetsregister. Adress till de flesta fritidshus saknas. Nummer saknas i nuvarande nummerserier för att göra denna komplettering."
Adressen har ju tidigare varit gårdens namn, som i sig anger i vilket väderstreck från byn gården ligger i. Stadsborna som hittat på den här värdelösa reformen måste tro att landsbygden enbart består av ett fåtal herrgårdskomplex. Märkligt nog verkar posten ha varit drivande bakom reformen, vilket endast medfört att det nu finns ett halvdussin adresser där det tidigare enbart fanns en. På vilket sätt finns det utrymme för komplettering av den nya nummerserien om man har målet att det ska vara möjligt att orientera sig efter den? Den blev ju vansinnigt gjord redan ifrån början och kan bara bli ännu mer värdelös.
måndag 30 oktober 2006
Gårdsnamn – ett immateriellt kulturarv
Sedan någon förklaring eller motivering till skadegörelsen på mitt hem har uteblivit så beslutade jag mig för att själv uppsöka svar på varför Skatteverket har behagat stjäla vårt gårdsnamn (eller ska man använda något annat ord än stjäla? Jag kommer främst att tänka på bortbytingar där troll ersätter ett människobarn som de rövat bort med sin egen vidriga avkomma.). Så jag ringer därför till Skatteverket. För någon som har en sådan extrem telefonskräck (för att inte tala om ren fobi för att överhuvudtaget meddela mig med andra människor) som jag så krävdes det en hel förmiddag av modsamlande och röstövningar. Handläggaren på Skatteverket var trevlig, men kunde inte göra ändringar i folkbokföringsadressen och hänvisade något kryptiskt till "dom i Gävle" som ansvariga. Av resten av samtalet att döma har en okänd myndighet beslutat om nummer på alla adresser i Sverige och dessa kan inte ändras (jag spår vissa problem vid framtida rivningar och nybyggen), det som kan ändras är tydligen något som kallas för "populäradress" vilket är ett slags tillägg till siffermanins primat. Denna "populäradress" kommer emellertid inte alltid med underrättades jag om. Angående dessa "populäradresser" så verkade handläggaren mena att de skulle vara i bestämd form och föreslog "Södergården" (just när jag trodde att det inte kunde bli värre), varvid jag förklarade att gårdarna inte hade bestämd form i den här delen av landet. Sedan blev jag hänvisad till kommunen som var de som sköter det administrativa och tilldelar "populäradresser".
Vad kan man då säga om allt detta? Det går tydligen utmärkt att utan ägarens uttryckliga tillstånd ändra namnet på privat egendom (förväntar de sig att man skall vara tacksam över att de inte döpte om gården till "Svinstian" eller "Barnvåldtäktsmännens tillhåll"?), däremot inte att på fastighetsägarens begäran återställa egendomen. Jag undrar om samma problem uppstår om sopbilen kör sönder vårt hönshus? "Vadåå, ville ni inte ha det demolerat? Det skulle ni sagt till om innan." Om återställande eller alternativt ekonomisk ersättning inte erbjuds i fallet om förstörandet av gårdens namn ser jag inget hopp om att det skulle förekomma vid förstörandet av gårdens hönshus.
Förbittrad avanmäler jag mig från tentan i religionshistoria som jag inser att det är meningslöst att göra med två hela dagar som gått bort till att lösa ett problem som andra har prackat på mig utan någon egentlig anledning. Marodörer! Hemgångsmän!
Så dagen efter går jag igenom samma procedur som dagen innan: "Kom igen, Kristofer, du vågar det här! Tänk på vad du blivit utsatt för." Går igenom anteckningar, sorterar argument och letar ny information. Och så röstövningar: ha – a , ha – a – a , ha – a – a – a osv. i en blandning av nervositet och ilska. På kommunen förstår de först inte vad jag talar om, men efter att jag förklarat vidare så verkar det gå upp ett ljus. Följande påståenden läggs nu framför mig: ändringen gjordes för flera år sedan (Skatteverkets underrättelse till mig har datumet 2006-07-28), Lantmäteriet (som enligt sin hemsida har sitt huvudkontor i Gävle – så var den gåtan löst) har gjort ändringen (något brev från Lantmäteriet angående detta verkar dock inte existera, än mindre har någon lantmätare varit här) och nummersättningen har skett enligt lag. Man ska ha kunnat inkomma med förslag på "populäradress" i en förfrågan som kommunen skickade ut för flera år sedan (en förfrågan som har den för det påstådda ändamålet märkliga titeln "Bekräftelse, ny belägenhetsadress"). När jag invänder att det här strider mot god ortnamnssed så får jag inga invändningar mot mitt påstående utan bemöts av någon slags blandning av tystnadsargumentation och byte av ämne. Något problem att få Aska Södergård som "populäradress" fanns inte (enligt Skatteverket så är alltså "populäradressen" något slags bihang till adressen och "kommer inte alltid med"). Jag tröttnar raskt på detta samtal då det står klart att kommunen inte vet något, inte kan (göra) något och bara hänvisar till ytterligare en myndighet i form av Lantmäteriet. Jag tackar därför för mig och avslutar det korta och något förvirrade samtalet. Någon mening med att framhäva min syn på frågan och mina argument fanns helt enkelt inte. Det betraktas antagligen inte som meningsfullt att ta reda på sakförhållanden och komma med argument i denna demokrati.
Följande synpunkter har jag angående detta andra telefonsamtal: Att det skulle gå flera år mellan beslut och faktisk ändring är för det första absurt. Förutom ren inkompetens så är den enda förklaringen att tidsavståndet är ett taktiskt beslut, tagel fullt medvetet för att undvika protester och kritik. Det står alltså fullständigt uppenbart att det rör sig om ett försök att strypa debatt i demokratisk anda. Lantmäteriet har alltså från Gävle kommit fram till den hysteriska nummersättningen där vår lillstuga som tjänat som förråd i många år har beviljats en egen adress (om det hade bott råttor där hade de säkert varit överlyckliga, men avsaknaden av mat och värme får dem att tillbringa sina liv annorstädes). I städerna skall tydligen flera hushåll rymmas under en adress medan uthus ska ha egna adresser på landsbygden. Och detta antagligen (några argument ges som bekant inte) med motiveringen att det skall se likadant ut i stad som på land. Vad påståendena om att man har tillfrågat de boende gäller så skulle jag vilja säga att det är ren och skär lögn. Husägarna ha istället givits intrycket dels av att beslutet redan är taget ("Bekräftelse, ny belägenhetsadress") och dels att det inte får någon praktisk betydelse (den väldigt precisa tidsbestämmelsen "flera år sedan" kontra Skatteverkets underrättelse från juli 2006). Det står också klart att "populäradress" är något slags billigt krimskrams som ska få gårdsägare att tro att ingen egentlig förändring har skett. Ungefär som när europeiska exploatörer och kolonisatörer erbjöd urbefolkningar i Amerika och andra platser glaspärlor i utbyte mot ädelmetaller och andra värdefulla produkter strax innan de konfiskerade indianernas land samt dödade eller tvångsförflyttade de bofasta där.
Fly förbannad så går jag in på riksdagens hemsida för att se vad som finns att hämta där angående gårdsnamn och belägenhetsadresser. Där framgår det tydligt att frågan debatterats ända sedan 1990 då Posten var på krigsstigen och försökte avskaffa gårdsnamn. Påståendena om att Posten försöker "att radera bort byanamn och gårdsnamn från våra adresser" förekommer så sent som i Motion 2005/06:N481 Landsbygd för tillväxt av Maud Olofsson m.fl. (c), vilket onekligen låter som ett märkligt påstående om det är Lantmäteriet som efter en lag (beslutad av riksdagen förmodar jag, såvida det inte finns en särskild hemgångsförening i Sverige med lagstiftningsrätt) som står för raderandet av gårdsnamn. Det skulle onekligen vara intressant att höra Maud Olofssons syn på detta. I motion 2004/05:Bo247 talas det om att kommunen upprättat ett nytt lägenhetsregister (sic!) för landsbygden, att den nya belägenhetsadressen sedan används av myndigheter och större företag som postadress vilket får till följd att gårdarna får två postadresser, de boende blir upprörda samt att förvirring uppstår då räddningstjänst m.fl. använder sig av den inarbetade adressen. Motionen avstyrktes när den utskottsbehandlades (men m, fp, kd och c reserverade sig mot detta) med motiveringen att god ortnamnssed står inskrivet i kulturminneslagen och att regelverken för Lantmäteriverket och Ortnamnsrådet skyddar kulturarv i form av ortnamn. Vilket de alltså bevisligen inte gör.
God ortsnamnssed i kulturminneslagen följs med andra ord inte. Kulturutskottet verkar tro att bättre information skall råda bot på detta medan de tydligen oinformerade myndighetsutövarna vid lantmäteriet och kommunerna anser sig arbeta efter en lag (antagligen inte kulturminneslagen utan snarare lagen om lägenhetsregister). Varför exempelvis Ortnamnsrådet inte fullgör sina uppgifter är naturligtvis en gåta. Okunskap kan naturligtvis vara orsaken, men också att de anser sig vara bakbundna av lagen om lägenhetsregister. Nummer är i vilket fall inte estetiskt tilltalande utan är att betrakta som skadegörelse på gårdsadresser. Ungefär som om någon målade dit texten "2 Mos 21:24" i gult på det fina vita rådhuset i Vadstena.
Visst hopp finns dock om att de av folket nyvalda riksdagen och regeringen (åtminstone påstår republikaner att statsråd, tillsammans med domare, generaldirektörer, landshövdingar, sekreterare och lokalvårdare är direktvalda av folket – "all proves right, if lies be true") skall göra något åt vansinnet.
Fortsättning följer.
lördag 19 augusti 2006
Vidrigt angrepp på vårt kulturarv
Tilltaget motiveras (egentligen inte alls, men efter en lång tids sökande på Google så behagar några kommuner ha publicerat följande "argument" på sina hemsidor) med att det skall bli tydligare att se var adressen ifråga är belägen. Exakt vad som ska göra det till ett giltigt argument begriper jag inte. Det kanske rör sig om värdelös programvara till adressregister, GPS eller liknande som har begränsat antal bokstäver och måste innehålla siffror eller att stadsbor inte vet åt vilket håll söder är eller att det inte ser snyggt och prydligt ut om inte alla adresser ser likadana ut med undantag av numret eller att man hade för lite att göra och beslöt sig för att ändra adresser som tidsfördriv. I vilket fall som helst så har man åstadkommit en högst oönskad namnkonkurrens mellan det urgamla gårdsnamnet och det nya, stadsanpassade gatunamnet med nummer baktill. Namnkonkurrens är i detta fall något som väldigt lätt försvårar den tydlighet som kulturarvsfördrvarna säger sig vilja åstadkomma. Det beror på att man gett sig på en av de allra segaste strukturerna i vårt kulturarv, det är nämligen otroligt svårt att ändra på namn med månghundraårig historia som gårdsnamnen oftast har. Lägg därtill den tvingande förändringen i form av ingreppet i folkbokföringen så har man skapat alla förutsättningar för missförstånd och otydlighet.
Det är alltså oklart om vem som står bakom ändringen, men om jag inte missminner mig så går det hela tillbaka på ett riksdagsbeslut, dock med största sannolikhet fattat utan någon som helst tanke på att förstöra gårdsnamnen, som trots allt utgör en viktig del av Sveriges immateriella kulturarv. Fast det är klart, kan stadsborna i riksdagen utan skruper jämna de medeltida stadskärnorna med marken så kan de väl förstöra landsbygdens kulturarv också - jag får väl vara tacksam för att det inte rör som om grävmaskiner som river min sockenkyrka som uppfördes i början av 1200-talet.
Det hela går tydigen ut på att slumpvis välja namnet på en by, socken, kossa, fordon eller dylikt och sedan göra adresser av det genom att ge byggnader (som någon gång eller någon gång i framtiden kan tänkas vara möjliga för en människa att bo i) nära namnet nummer. Min gård har getts två nummer, nämligen 102 och 104 - vad som hänt med 103 vet jag inte, det kanske är grannen 1 kilometer bort som fått det numret eller också kanske det reserverats till min hund ifall han skulle få för sig att bygga en hundkoja. Om någon skulle läsa detta mottages hjälp med information och förslag till åtgärder för att ställa allt tillrätta igen tacksamt.
Nu är jag alldeles för arg och upprörd för att fortsätta mitt skrivande, det finns dock mycket mer att säga och fortsättning följer garanterat.