Republikaner lär sig aldrig

Dagens budskap från Republikanska föreningen är, förutom en tydlig vänsterpolitisk tolkning som verkar ha fått kristdemokraten Peter Althin att överge debatten, att demokratin ska "fullbordas". Medlet är, som alltid, att avskaffa monarkin och införa republik. Liknande idéer har man tidigare haft i Tyskland, Ryssland, Etiopien och Irak. De optimistiska demokratiförespråkande republikanerna i dessa länder fick dock inte mer demokrati utan blev istället mördade och fängslade av sina medrepublikaner. Konungariket Sverige räknas som ett av de absolut mest demokratiska länderna i världen, detta tillsammans med en rad andra monarkier. Republikerna tenderar däremot att vara diktaturer. Mia Sydow Mölleby anser tydligen att makten ska utgå från folket och helt läggas i politikernas händer. Någon plats för mångfald och maktbalans finns inte i republikanernas idealsamhälle, lika lite som det finns någon plats för lokalt självstyre i deras centraliserade och genombyråkratiserade förtryckarstat. Det verkar inte som att republikanerna vill lära sig av historien.

Försvaret av monarkin är som vanligt svagt, trots det starka folkliga stödet för monarkin så är det bara tre moderater som bryr sig om, eller tillåts av republikanska DN, att komma med en replik. Tydligen så är det väldigt svårt för politiker att ta avstånd från ett förslag som skulle ge dem ännu mer makt. Detta trots att ingen grupp genom världshistorien haft så mycket makt över andra människors liv och vardag som dagens politiker. 

Återupprättad monarki: Yogyakarta

Ännu en monarki har återupprättats, den här gången i Indonesien! Sultanen av Yogyakarata har tidigare varit vald till guvernör men genom en ny lag så görs nu guvernörsposten ärftlig.

Monarkin fortsatt stark i Mellanöstern

Att de arabiska monarkierna visat sig ha långt starkare folkligt stöd än de arabiska republikerna uppmärksammas nu även av New York Times. Olika debattörer får komma till tals för att ge sin syn på detta intressanta faktum.

Republikanska politiker kräver mer makt

Republikanska föreningen företrätt av de två politikerna Peter Althin (KD) och Mia Sydow Mölleby (V) går i Dagens Nyheter till angrepp mot Hans Majestät Konungen och Konungariket Sveriges grundlag. Om de maktfullkomliga politikerna kan det sägas att "de har vunnit sin position i direkt kamp mot resten av folkets utvalda representanter". Det är alltså ingalunda några demokratins förkämpar som kommer till tals utan människor med ett direkt egetintresse av att usurpera Hans Majestät Konungens makt.

En vänster- och en kd-politiker visar enighet i frågan om att politikerna ska få ännu mera makt, så rörande! De partier de representerar har dock tillsammans endast 33000 medlemmar, detta av en befolkning på nio miljoner i konungariket. Inte heller lär de ha alla sina medlemmar bakom sig, att ett kristet parti skulle förespråka republik när Gud är kung och himmelriket är en monarki är lika märkligt som att ett socialistiskt parti ställer sig bakom den elit politikerklassen utgör vilken har en makt så total i dagens samhälle att den saknar motstycke i historien. Man spottar på den lilla människan som Jesus såväl som Karl Marx försvarade. 

Som vanligt så kräver republikanerna ensamrätt på tolkningen av vad demokrati innebär. I deras definition ryms ingen folkvilja utan enbart tyranni och dyrkan av politikerna som syftar till att legitimera ännu mer maktkoncentration till de fåtaliga politiker som utan opposition styr riket. Okritiska medborgare föds av republikanism, inte av monarkin vilket debattartikeln tydligt visar genom sin vanvettiga blandning av historieförfalskning, lögner och maktlystnad. Sverige har aldrig som Althin och Sydow Mölleby påstår varit en diktatur. Däremot så blev Ryssland, Iran, Kina, Tyskland, Irak, Kambodja, Portugal, Spanien och Grekland alla diktaturer efter att monarkin avskaffats. Lägg därtill att monarkier är överrepresenterade bland världens demokratier medan republiker är överrepresenterade bland världens diktaturer så ser man hur svaga argument republikanerna har.

Till skillnad från Althin och Sydow Mölleby så har Hans Majestät aldrig sökt makten. Det är en av de stora fördelarna med en ärftlig monarki som bör värnas mot totalitära, revolutionära och republikanska krafter. Statsminister Fredrik Reinfeldt har betydligt mindre folkligt stöd än Hans Majestät, ändå är det den förstnämnde som republikanerna har mage att påstå har nått sin position på demokratisk väg. Statsministern accepteras passivt av riksdagen och är alltså inte mer "demokratisk" än Hans Majestät.

Att republikaner får så här pass mycket utrymme i svensk massmedia kan sättas i relation till utrymmet för monarkister i republiker. Tysklands och Frankrikes konstitutioner förbjuder införandet av något annat statsskick än republik trots folkmorden deras republiker begått. I USA så förkunnar konstitutionen att alla delstater måste ha ett republikanskt styrelseskick vilket alltså hindrar Hawaii från att återinföra monarki inom unionen samtidigt som det sedan inbördeskriget varit förbjudet att lämna unionen. De flesta republiker är dock diktaturer och där får monarkister överhuvudtaget inte yttra sig och om de ändå skulle göra det så riskerar de ytterst stränga straff. Även i länder där en majoritet av befolkningen vill återinföra monarki som i Serbien och Nepal så vägrar politikerna och de institutioner de kontrollerar såsom massmedia och parlament att ens diskutera frågan. 

Liechtenstein stödjer sin furste

I en folkomröstning i Liechtenstein röstade hela 76,1 procent mot att öka politikernas makt genom att ta ifrån fursten rätten att lägga in veto mot parlamentets beslut. Svensk media är som ofta tämligen tysta när det handlar om monarki, endast DN vädrade morgonluft men tvingades istället bita i det för dem bittra valresultatet. "Folket i Liechtenstein sade nej till mer demokrati" är ett klockrent citat som visar att demokrati nu endast är ett tomt begrepp som syftar till att legitimera politikernas makt. 

Skolverket bryter mot grundlagen

Den årliga debatten om skolavslutning i kyrkan pågår just nu. Förutom ateisterna ledda av Christer Sturmark så är det även byråkraterna som känner sin makt hotad. Chefsjuristen vid Skolinspektionen påstår att reglerna är tydliga, men tyvärr för Skolinspektionen och Skolverket så är Konungariket Sveriges grundlag ännu tydligare. Som Lars Flemström påpekar så är religiös påverkan tillåtet enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna vilket Europadomstolen också bekräftat. Kommunernas självständighet är en grundpelare i den svenska grundlagen och skolan är kommunal. En myndighet får inte heller lägga sig i vad en annan myndighet beslutar, så det är varje skolas rektor som avgör var skolavslutningen ska ske och inte Skolverket. Grundlag och Europakonventionen gäller före vanlig lag är en annan relevant grundlag i sammanhanget. Det Skolverket gör är att bryta mot ett flertal grundlagar vilket måste ses som oacceptabelt. Det är alltså inte frågan om något lagbrott eller civil olydnad att anordna skolavslutning i kyrkan, det rör sig bara om myndighetsutövning enligt grundlagen och utövande av svensk kultur och tradition. 

Freedom Wears a Crown

John Farthing är en monarkistisk filosof som skrev den banbrytande boken Freedom Wears a Crown som gavs ut efter författarens död. I boken utgår Farthing från att världen är delad mellan amerikansk republikanism och socialistisk marxism men att det finns en tredje väg mellan dessa. Så här beskriver han den tredje vägen:

There is no such pride and presumption in the ideal of kingdom. It knows nothing of absolute perfection, whether of the present state of liberty, or of a future state of communism. It seeks only to retain what it knows to be good and to attain to whatever is better. And meantime to perform the duties of the moment in which past and future are fused.

Utgångspunkten är alltså att fokusera på det som anses vara bra och försöka förbättra det. Problemet med republikanism och socialism är alltså att de strävar efter absolut perfektion vilket enligt Farthing aldrig kan uppnås och etablerar grundlagar som är tänkta att gälla för alla i alla tider. Det senare kallar Farthing för den högsta dårskapen eftersom det inte går att förutse vad som kommer att anses bra i framtiden och det knipper banden med det förflutna. Monarkin och parlamentet är grunderna i den tredje vägen då de baseras på den samlade erfarenheten från historien. Istället för att bygga på enskilda ideologer så bygger man på tänkandet och erfarenheten från generationer av män och kvinnor.