tisdag 27 september 2011

Den saudiske kungens svåra balansgång

I Saudiarabien har kung Abdullah förkunnat att kvinnor skall få rösträtt samt kunna bli utnämnda till det rådgivande Shura-rådet. Kungen har alltsedan sitt trontillträde arbetat för reformer som skett i en lugn men stadig takt men såväl kungen som hans reformer hotas hela tiden från såväl religiösa som liberala fundamentalister. Det har även helt nyligen gjorts ett försök till samarbete mellan dessa grupper för att genom en revolution störta den saudiska monarkin, men de religiösa fundamentalisterna fick kalla fötter i sista stund.

Extremhögerns monarkiförakt

The Mad Monarchist har gått igenom extremhögerns syn på monarki i en Mad Rant. Föga förvånande så är de flesta partier inom extremhögern i de länder som gåtts igenom republikaner. Revolutionär nationalism samt populism är som väntat det som är viktigast. The Mad Monarchist poängterar att det inte spelar någon roll om det är vänster- eller högerrevolution som förespråkas, båda är lika farliga och måste bemötas med en gemensam och stark kontrarevolution. Georges de Nantes har kärnfullt sammanfattat den kontrarevolutionära ståndpunkten:  "Hence I denounce and detest all the seditions, insurrections and revolutions "raised against the Lord and against His anointed" (Ps. 2), against Christ the true King of France, attacked, hated, condemned and brought down, nay killed a second time in the person of His legitimate lieutenant, the king anointed at Rheims. I hate supremely the great Revolution of 1789, satanic in essence. I absolutely hate its principles, its crimes, its indefinite and universal consequences, whereby your Holy Church, O Christ, is attacked and persecuted even more than our sacred Monarchy."

Eftersom de skandinaviska länderna inte behandlades av The Mad Monarchist har jag valt att komplettera med att undersöka Sverigedemokraternas syn på monarki. Om Sverigedemokraterna är extremhöger eller ej kan diskuteras, men det är dem som oftast jämförs med de partier som The Mad Monarchist undersökt.

Överhuvudtaget lyser monarkin med sin frånvaro i den officiella sverigedemokratiska politiken. Sverigedemokraternas principprogram från 2005 nämner endast ytterst kort monarki:

"Så länge Sverige har varit en stat i politisk mening har vi också haft monarkin som statsskick. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att den svenska statsbildningen gynnas av att Sverige även fortsättningsvis är en konstitutionell monarki, där regenten representerar kontinuiteten och stabiliteten i statsmakten."

Monarkin är med andra ord extremt lågprioriterad hos Sverigedemokraterna som helhet (enskilda undantag finns givetvis, men enstaka förkämpar för monarki finns i alla riksdagspartier utom möjligen vänsterpartiet). I citatet ovan skiljer man tydligt mellan Sverige och monarkin; det fullständiga namnet Konungariket Sverige unviks konsekvent och monarkin begränsas till en enbart representativ funktion samtidigt som den även begränsas till statsmakten. Inget nämns om monarkins historiska, kulturella och religiösa roll i samhället som helhet. Lägg därtill att den svenska konstitutionella monarkin som Sverigedemokraterna försvarar måste anses vara den svagaste och mest urvattnade i världen så förstår man att Sverigedemokraterna inte på något sätt kan sägas vara ett parti för monarkister. 

måndag 26 september 2011

Khadaffis efterföljare

I Libyen verkar ledarna för upproret snarast vilja fortsätta Khadaffis revolution fast med sig själva som ledare. Libyens gamla konstitution som Khadaffi gjorde uppror mot är inget som man verkar vilja återgå till, istället är det fortsatt revolution och våld som gäller. På sant republikanskt manér avvisar de även att folket själva skulle få välja om de vill ha en kung eller inte. Kronprins Mohammed el Hasan el Rida el Senussi stödjer dock folkets rätt och verkar samtidigt aktivt för att stärka Libyen och dess invånare.

onsdag 10 augusti 2011

Helvetiorum Fidei ac Virtuti

Den 10 augusti 1792 anfaller revolutionärerna i Paris den franske kungens schweizergarde vid Tuilerierna. Över 600 schweizergardister stupade under striden och ytterligare 200 dog senare av sina sår eller mördades av revolutionärerna.

År 1820 upprättades ett ståtligt minne över schweizergardets heroiska strid i form av lejonmonumentet i Lucerne. Monumentet består av ett döende lejon genomborrat av ett spjut som skyddar en sköld med den franska monarkins symbol fleur-de-lis.

 

 

torsdag 4 augusti 2011

Montenegros kungahus återupprättat

I praktiken så har Montenegro nu återupprättat monarkin i och med instiftandet av en särskild lag för kungahuset. Lagen reglerar ekonomisk ersättning, officiella plikter, arvsföljden inom ätten Petrović-Njegoš samt fastslår kungahusets historiska betydelse för Montenegro. Kronprins Nikola II är genom lagen en representant för Montenegros regering. Ännu har Montenegro inte återinfört kungatiteln som infördes 1910, men den nya lagen ger ändå hopp om att monarkin kommer att återinföras fullt ut i Montenegro. De nya förhållandena visar också på svårigheten att dra en klar gräns mellan monarki och republik, vilket alltid görs i den svenska debatten. Svensk media verkar heller inte ha funnit det fördelaktigt att rapportera om de nya förhållandena i Montenegro.

tisdag 12 juli 2011

Drottning Rania av Jordanien

Jordaniens drottning Rania är väldigt aktiv på nätet, hon har inte bare en egen hemsida utan finns också på Twitter. Dessutom har hon en egen kanal på youtube och man kan gilla henne på Facebook. Drottning Rania är ett strålande exempel på hur kungligheter kan anpassa sig och nå ut till dagens sociala medier.

 

Domine salvum fac regem

Kungshymn på latin som sjöngs vid det kungliga kapellet i Versailles: