De arabiska monarkierna har visat sig klara av oroligheterna mycket bättre än sina republikanska grannar. Värt att notera är att det ses naturligt med att sonen tar över efter fadern i monarkierna, medan samma process i republikerna har väckt folkligt missnöje. Detta visar att det finns grundläggande skillnaderna mellan monarki och republik då samma process tolkas olika beroende på statsskicket.
söndag 13 november 2011
Cromwell avskaffade julen, vad har Årets republikan gjort?
Cromwell avskaffade julen, Robespierre religionsfriheten och Hitler judarna. Sorgligt nog för republikanerna så varade detta inte för all framtid. Vad har då Årets republikan gjort? Så här lyder utnämning och motivering:
"Priset går i år till författaren och skribenten Lena Andersson, som med sina väl underbyggda och välskrivna texter, på ett ovanligt klartänkt och mycket personligt sätt påvisat det pinsamt ohållbara och otidsenliga i monarkins nedärvda makt. Om fler människor vågar närma sig frågan på samma sätt ligger en reform närmare i tiden än vi anar."
"Otidsenligt"och "föråldrat" är som vanligt republikanska slagord som upprepas som ett mantra, men det gör det inte till ett sakargument. Monarkin är världens äldsta statsskick som funnits med sedan de första civilisationerna, att hävda att ett så gammalt och föränderligt statsskick är föråldrat är lika meningslöst som att hävda att hjulet är föråldrat.
Den nedärvda makten är en annan vanlig käpphäst som återkommer även här. Men ett av syftena med en ärftlig monarki är att det högsta ämbetet därmed är reserverats för någon som själv inte aktivt sökt makt, till skillnad från politikerna. Såväl rättigheter som egendom förs vidare genom arv i dagens Sverige, detta är inte alls begränsat till monarkin vilket republikanerna påstår.
Republikanerna anser att endast det som kan rationaliseras och göras till en del av Byråkratin och Marknaden har något värde. Traditioner som monarki blir med detta synsätt meningslösa eller rentav skadliga. Oavsett vilket så är det lika oönskvärt och skall därför med automatik avskaffas. Problemet är bara att deras förment rationella argument är byggda på lös sand. Och även om de inte vore det, vad är det för ett kallt och likgiltigt samhälle republikanerna eftersträvar?
tisdag 27 september 2011
Den saudiske kungens svåra balansgång
I Saudiarabien har kung Abdullah förkunnat att kvinnor skall få rösträtt samt kunna bli utnämnda till det rådgivande Shura-rådet. Kungen har alltsedan sitt trontillträde arbetat för reformer som skett i en lugn men stadig takt men såväl kungen som hans reformer hotas hela tiden från såväl religiösa som liberala fundamentalister. Det har även helt nyligen gjorts ett försök till samarbete mellan dessa grupper för att genom en revolution störta den saudiska monarkin, men de religiösa fundamentalisterna fick kalla fötter i sista stund.
Extremhögerns monarkiförakt
The Mad Monarchist har gått igenom extremhögerns syn på monarki i en Mad Rant. Föga förvånande så är de flesta partier inom extremhögern i de länder som gåtts igenom republikaner. Revolutionär nationalism samt populism är som väntat det som är viktigast. The Mad Monarchist poängterar att det inte spelar någon roll om det är vänster- eller högerrevolution som förespråkas, båda är lika farliga och måste bemötas med en gemensam och stark kontrarevolution. Georges de Nantes har kärnfullt sammanfattat den kontrarevolutionära ståndpunkten: "Hence I denounce and detest all the seditions, insurrections and revolutions "raised against the Lord and against His anointed" (Ps. 2), against Christ the true King of France, attacked, hated, condemned and brought down, nay killed a second time in the person of His legitimate lieutenant, the king anointed at Rheims. I hate supremely the great Revolution of 1789, satanic in essence. I absolutely hate its principles, its crimes, its indefinite and universal consequences, whereby your Holy Church, O Christ, is attacked and persecuted even more than our sacred Monarchy."
Eftersom de skandinaviska länderna inte behandlades av The Mad Monarchist har jag valt att komplettera med att undersöka Sverigedemokraternas syn på monarki. Om Sverigedemokraterna är extremhöger eller ej kan diskuteras, men det är dem som oftast jämförs med de partier som The Mad Monarchist undersökt.
Överhuvudtaget lyser monarkin med sin frånvaro i den officiella sverigedemokratiska politiken. Sverigedemokraternas principprogram från 2005 nämner endast ytterst kort monarki:
"Så länge Sverige har varit en stat i politisk mening har vi också haft monarkin som statsskick. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att den svenska statsbildningen gynnas av att Sverige även fortsättningsvis är en konstitutionell monarki, där regenten representerar kontinuiteten och stabiliteten i statsmakten."
Monarkin är med andra ord extremt lågprioriterad hos Sverigedemokraterna som helhet (enskilda undantag finns givetvis, men enstaka förkämpar för monarki finns i alla riksdagspartier utom möjligen vänsterpartiet). I citatet ovan skiljer man tydligt mellan Sverige och monarkin; det fullständiga namnet Konungariket Sverige unviks konsekvent och monarkin begränsas till en enbart representativ funktion samtidigt som den även begränsas till statsmakten. Inget nämns om monarkins historiska, kulturella och religiösa roll i samhället som helhet. Lägg därtill att den svenska konstitutionella monarkin som Sverigedemokraterna försvarar måste anses vara den svagaste och mest urvattnade i världen så förstår man att Sverigedemokraterna inte på något sätt kan sägas vara ett parti för monarkister.
måndag 26 september 2011
Khadaffis efterföljare
I Libyen verkar ledarna för upproret snarast vilja fortsätta Khadaffis revolution fast med sig själva som ledare. Libyens gamla konstitution som Khadaffi gjorde uppror mot är inget som man verkar vilja återgå till, istället är det fortsatt revolution och våld som gäller. På sant republikanskt manér avvisar de även att folket själva skulle få välja om de vill ha en kung eller inte. Kronprins Mohammed el Hasan el Rida el Senussi stödjer dock folkets rätt och verkar samtidigt aktivt för att stärka Libyen och dess invånare.
onsdag 10 augusti 2011
Helvetiorum Fidei ac Virtuti
Den 10 augusti 1792 anfaller revolutionärerna i Paris den franske kungens schweizergarde vid Tuilerierna. Över 600 schweizergardister stupade under striden och ytterligare 200 dog senare av sina sår eller mördades av revolutionärerna.
År 1820 upprättades ett ståtligt minne över schweizergardets heroiska strid i form av lejonmonumentet i Lucerne. Monumentet består av ett döende lejon genomborrat av ett spjut som skyddar en sköld med den franska monarkins symbol fleur-de-lis.
torsdag 4 augusti 2011
Montenegros kungahus återupprättat
I praktiken så har Montenegro nu återupprättat monarkin i och med instiftandet av en särskild lag för kungahuset. Lagen reglerar ekonomisk ersättning, officiella plikter, arvsföljden inom ätten Petrović-Njegoš samt fastslår kungahusets historiska betydelse för Montenegro. Kronprins Nikola II är genom lagen en representant för Montenegros regering. Ännu har Montenegro inte återinfört kungatiteln som infördes 1910, men den nya lagen ger ändå hopp om att monarkin kommer att återinföras fullt ut i Montenegro. De nya förhållandena visar också på svårigheten att dra en klar gräns mellan monarki och republik, vilket alltid görs i den svenska debatten. Svensk media verkar heller inte ha funnit det fördelaktigt att rapportera om de nya förhållandena i Montenegro.