Den nederländska nationalsången är inte bara vacker, utan den ger också en intressant inblick i tidigmodern mentalitet. Sången handlar om Vilhelm I, prins av Oranien som levde 1533-84. Han blev 1559 utsedd till ståthållare över Holland, Zeeland och Utrecht av den spanske kungen men kom från 1568 att deltaga i den militära kampen mot Spanien. 1572 valdes Vilhelm till nederländsk ståthållare och ledde därefter frihetskampen mot det katolska Spanien. Vilhelm mördades senare av en katolsk fanatiker som av många protestanter då som nu ansetts vara lejd av jesuiterna.
Willem van Nassov kallas så eftersom begynnelsebokstaven i var och en av de femton verserna tillsammans bildar just detta namn. Sångtexten inleds med en presentation av Vilhelm vilken sägs alltid ha hållit den spanske kungen i ära. Därefter ges prinsen av Oranien rollen som Guds instrument, hans gudsfruktan anges som orsak till att Vilhelm fördrivits. Eftersom Vilhelm har Gud och rätten på sin sida skall dock hans undersåtar ställa upp för honom. Ett argument som understödjer detta krav är att Vilhelm och hans bröder personligen blött för den goda sakens skull. Vilhelms oskuld bedyras därefter följt av ett bibliskt exempel i form av David som liksom Vilhelm misstänkliggjordes och fördrevs av kungen men, genom Guds nåd blev kung i Israel. Hjältemod och dödsföraktan är egenskaper som sedan tillskrivs Vilhelm tillsammans med hans innerliga medlidande för Nederländerna som plågas av spanjorerna. Mod tillskrivs inte bara Vilhelm och hans bröder utan även hans män i kampen mot spanjorerna. Sedan kommer något av en kort sammanfattning med kristligheten i sitt värv, det furstliga modet samt förklaringen att Vilhelm inte begått något brott. Ifall någon trots detta fortfarande skulle tycka det var konstigt att man kan bekriga kungen av Spanien santidigt som man ärar honom så används som avslutning en teologisk förklaring. Denna går ut på att Vilhelm aldrig föraktat sin kung, men att han först och främst är skyldig Gud trohet då rättfärdigheten kräver så.
Det mest intressanta med detta är att direkt kritik mot den spanske kungen undviks genom att betona at Vilhelm varit sin kung trogen. Legitimeringen av upproret sker därför på ett passivt sätt där plikten ock lydnaden betonas. Gud måste lydas mer än kungen just eftersom Gud är det högsta majestätet. Eftersom Vilhelm är oskyldig till det han anklagats för gör att han har rätten, och i förlängningen även Gud, på sin sida.
