Anders Nordström tillhörande Republikanska Föreningen i Uppsala skriver i UNT om att den finländska republiken skulle vara ett föredöme. En hel del föredömligt om vårt kulturellt sett närmaste grannland tas upp, men kopplingen till republik är närmast obefintlig. Att Finland var från början tänkt att vara monarki försöker Nordström vifta bort med att Tyskland förlorade kriget. Men att det var med just våld som monarkier störtades i slutet av första världskriget är viktigt att komma ihåg.
Därefter nämns rösträtten och att Finland var första landet att införa kvinnlig rösträtt i Europa. Att Finland då var ett storfurstendöme med den ryske kejsaren som storfurste och en del av den ryska monarkin bekymrar inte Nordström som istället ger republikanismen och inte den ryske kejsaren äran för att ha utvidgat rösträtten.
Att det inte förekom en diskussion om att införa monarki vid ändrandet av den finländska grundlagen 1994 ser Nordström som positivt, samtidigt som Republikanska Föreningen är upprörda över att överseendet av den svenska grundlagen inte inbegriper möjligheten att införa republik. Hyckleri som vanligt från republikanernas sida med andra ord.
Sedan övergår Finland till att bli Island som påstås ha blivit självständigt 1944. I själva verket blev Island självständigt 1918, då som en monarki i personalunion med Danmark. Republikanerna erkänner tydligen inte att monarkier kan vara självständiga överhuvudtaget.
Nordströms påstående att "[i]ngen kan hävda att statschefen i Sverige tillsätts på demokratisk väg" är likaledes felaktigt, successionsordningen är fastslagen av den demokratiskt valda riksdagen som vid den senaste förändringen valda att utesluta alla utom kung Carl XVI Gustafs ättlingar från successionen till den svenska tronen samt avsatte Carl Philip som kronprins och gjorde Victoria till kronprinsessa.
Även nästa påstående att Carl Gustaf inte själv kan välja trosuppfattning är felaktigt, det är endast kungaämbetet som har vissa formella krav, men det är ingen mänsklig rättighet att vara kung. Att Hans Majestät inte kan åtalas för sina gärningar gäller endast i rollen som statschef, något som är det normala för alla statschefer och inget som överhuvudtaget skiljer monarki från republik.
Att monarkin skulle leda till "inställsamhet, fjäsk och undfallenhet" upprepas som ett slags mantra eller bön av republikaner hela tiden, men några belägg ges som vanligt inte överhuvudtaget. Om monarkin är en "instängd värld av mytisk upphöjdhet" så är det sannerligen inte medias förtjänst, inte heller är det något som inskränker den kungliga familjens valmöjligheter i större grad än andra familjers.
"En säregenhet är att kungen talar till och öppnar Sveriges riksdag. Riksdagen är vårt högsta beslutande demokratiska organ men öppnas av en företrädare för en fördemokratisk institution." Att statschefen öppnar parlamentet är knappast en säregenhet, i Sydkorea är det dock en medlem av den gamla kungafamiljen och inte presidenten som gör detta. De flesta institutioner är "fördemokratiska" eftersom demokratin är en ny företeelse vars tillblivelse dessutom tenderar att flyttas fram i tiden allteftersom fler saker befinns vara nödvändiga för en riktig demokrati.
Slutligen tror jag mig kunna svara på Anders Nordströms fråga varför de politiska partierna inte uppmärksammar att stödet för den svenska monarkin är mindre än för tio år sedan. Svaret är att politikerna är medvetna men att stödet för den svenska monarkin är för starkt för att det ska vara möjligt att utnyttja. Jämför Australien när det anordnades en folkomröstning om monarkin 1999 när opinionsläget var jämt, men idag ses det helt meningslöst då yngre australiensare ger monarkin ett förkrossande stöd. I Rumänien däremot talar politikerna om att folkomrösta om monarkin då stödet för att återge kung Mikael den tron han under hot från den sovjetiska ockupationsmakten tvingades lämna stadigt har ökat på senare år men fortfarande inte är så stort att monarkin skulle vinna. Politikerna vill ha makt och om stödet för monarkin är tillräckligt lågt så vill de gärna folkomrösta i hopp om att stärka sin makt. Är det däremot högt som i dagens Sverige så vågar inte politikerna då en förlust skulle få dem att framstå som svaga.
