I Sovjetunionens skugga

Per Gudmundson skriver i SvD om att Sverige var tvungna att närma sig Sovjetunionens begreppsvärld då den kommunistiska supermakten var så nära oss geografiskt. Jag håller inte riktigt med Gudmundson i hur detta yttrade sig då han främst ser det som en kamp mellan ett internationalistiskt Sovjet och ett mer nationalistiskt inriktad västvärld. Risken är att man bortser från de nationalistiska strukturerna i Sovjetunionen samt kopplar samman monarkin som Gudmundson försöker försvara med nationalism. Monarkismen är nämligen till sin natur mycket internationell, när Adolf Hitler förbjöd personer med "internationella kopplingar" från att verka inom nazistpartiet, krigsmakten och civilstaten så var det främst kungligheter han ville få bort. Ett vanligt nationalistiskt argument som republikaner brukar framföra är att det svenska kungahuset inte har mycket svenskt blod i sig, vilket ibland kombineras med ogillandet av att Hennes Majestät Drottningen talar svenska med brytning. Nationalismen var från början en republikansk rörelse och än idag vill nationalister att monarkin ska vara helt anpassad till nationalistiska ideal för att tolereras.

Kampen för monarki

Monarkin framstår alltmer som det bästa alternativet för Libyen och i Serbien så är en överväldigande majoritet för ett återinförande av monarkin. Även i Nepal arbetar monarkistiska rörelser på att återupprätta monarkin efter att republikanerna där misslyckats med att bilda en fungerande stat med ekonomisk instabilitet som följd. 

Förhoppningsvis så leder detta till att vi får ytterligare tre monarkier i världen inom en nära framtid; en muslimsk i Afrika, en kristen i Europa och en hinduisk i Asien. Det om något visar hur viktig monarkin kan vara för helt olika typer av samhällen i helt olika delar av världen.

Nobody expects the Swedish Inquisition

Mycket har skrivits om det som Dagens Nyheter märkligt nog kallar kungens kris. Journalisternas moralism är lika uppenbar som deras historielöshet, vilket Johan Hakelius ger exempel på när han påminner om att Aftonbladet vid samma tid som Hans Majestät påståtts ha besökt porrklubbar hade porrannonser med bilder på nakna kvinnor. 

Stödet för monarkin påstås minska, men samtidigt minskar stödet även för den representativa demokratin bland folket. Lösningen på detta förmenta problem blir då att låta den extremt ideologiskt styrda skolan bli ännu mer ideologisk. Värdet av en röst i den representativa demokratin är kraftigt övervärderat. Antalet röstande på riksnivå är enormt och EU, internationella konventioner och byråkrati utgör effektiva hinder för att folkviljan skulle få genomslag. Politiker ljuger dessutom i valrörelsen av den enkla anledning att de är tvungna till detta för att inte tappa röster. Det är snarare politiker och journalister som har de verkliga legitimitetsproblemen vilket de förstås gärna vill dra uppmärksamheten från.

I TT:s intervju med Hans Majestät så märker journalister och politiker inte att Hans Majestäts undflyende svar syftar till att rädda ansiktet på dem och inte honom själv. Skriverierna i tidningarna har varit så många och förvirrade att de varit oöverskådliga. Lena Mellin tror dock i Aftonbladet att stormen kan ha bedarrat för denna gång.