Per Gudmundson skriver i SvD om att Sverige var tvungna att närma sig Sovjetunionens begreppsvärld då den kommunistiska supermakten var så nära oss geografiskt. Jag håller inte riktigt med Gudmundson i hur detta yttrade sig då han främst ser det som en kamp mellan ett internationalistiskt Sovjet och ett mer nationalistiskt inriktad västvärld. Risken är att man bortser från de nationalistiska strukturerna i Sovjetunionen samt kopplar samman monarkin som Gudmundson försöker försvara med nationalism. Monarkismen är nämligen till sin natur mycket internationell, när Adolf Hitler förbjöd personer med "internationella kopplingar" från att verka inom nazistpartiet, krigsmakten och civilstaten så var det främst kungligheter han ville få bort. Ett vanligt nationalistiskt argument som republikaner brukar framföra är att det svenska kungahuset inte har mycket svenskt blod i sig, vilket ibland kombineras med ogillandet av att Hennes Majestät Drottningen talar svenska med brytning. Nationalismen var från början en republikansk rörelse och än idag vill nationalister att monarkin ska vara helt anpassad till nationalistiska ideal för att tolereras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar