Extremhögerns monarkiförakt

The Mad Monarchist har gått igenom extremhögerns syn på monarki i en Mad Rant. Föga förvånande så är de flesta partier inom extremhögern i de länder som gåtts igenom republikaner. Revolutionär nationalism samt populism är som väntat det som är viktigast. The Mad Monarchist poängterar att det inte spelar någon roll om det är vänster- eller högerrevolution som förespråkas, båda är lika farliga och måste bemötas med en gemensam och stark kontrarevolution. Georges de Nantes har kärnfullt sammanfattat den kontrarevolutionära ståndpunkten:  "Hence I denounce and detest all the seditions, insurrections and revolutions "raised against the Lord and against His anointed" (Ps. 2), against Christ the true King of France, attacked, hated, condemned and brought down, nay killed a second time in the person of His legitimate lieutenant, the king anointed at Rheims. I hate supremely the great Revolution of 1789, satanic in essence. I absolutely hate its principles, its crimes, its indefinite and universal consequences, whereby your Holy Church, O Christ, is attacked and persecuted even more than our sacred Monarchy."

Eftersom de skandinaviska länderna inte behandlades av The Mad Monarchist har jag valt att komplettera med att undersöka Sverigedemokraternas syn på monarki. Om Sverigedemokraterna är extremhöger eller ej kan diskuteras, men det är dem som oftast jämförs med de partier som The Mad Monarchist undersökt.

Överhuvudtaget lyser monarkin med sin frånvaro i den officiella sverigedemokratiska politiken. Sverigedemokraternas principprogram från 2005 nämner endast ytterst kort monarki:

"Så länge Sverige har varit en stat i politisk mening har vi också haft monarkin som statsskick. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att den svenska statsbildningen gynnas av att Sverige även fortsättningsvis är en konstitutionell monarki, där regenten representerar kontinuiteten och stabiliteten i statsmakten."

Monarkin är med andra ord extremt lågprioriterad hos Sverigedemokraterna som helhet (enskilda undantag finns givetvis, men enstaka förkämpar för monarki finns i alla riksdagspartier utom möjligen vänsterpartiet). I citatet ovan skiljer man tydligt mellan Sverige och monarkin; det fullständiga namnet Konungariket Sverige unviks konsekvent och monarkin begränsas till en enbart representativ funktion samtidigt som den även begränsas till statsmakten. Inget nämns om monarkins historiska, kulturella och religiösa roll i samhället som helhet. Lägg därtill att den svenska konstitutionella monarkin som Sverigedemokraterna försvarar måste anses vara den svagaste och mest urvattnade i världen så förstår man att Sverigedemokraterna inte på något sätt kan sägas vara ett parti för monarkister.