Skolverkets försök att tvinga på det svenska samhället en kulturrevolution har ånyo nått en ny lägstanivå. Att sådana pajasar tillåts hålla på med sådant de inte begriper ett dugg av är skandalöst. När inkompetens och illvillighet på statliga myndigheter tillåts nå sådana här nivåer i något så grundläggande som påverkar såväl barns uppfostran som hela folkets kultur kan vi onekligen tala om tyranni.
Problemen med Skolverkets resonemang är flera och mångbottnade. Till att börja med har Lovisa Bergdahl som är filosofie doktor i pedagogik och lektorn i religionsvetenskap konstaterat att Skolverkets fokusering på bön, välsignelse, bekännelse och predikan bottnar i en väldigt luthersk syn på vad religion innebär. Hon ger även exempel på en funktionalistisk definition av religion där tro innebär det man firar, vilket får konsekvenser när det gäller en rad företeelser som firandet av Lucia, Halloween och Alla hjärtans dag på skolan som samtliga innebär en form av religionsutövning med denna syn.
Teologibloggaren Josef Bengtson kritiserar också Skolverkets definition av "religiösa inslag". Dessutom konstaterar han att skolans värdegrund enligt Skolverket vilar på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism", vilket innebär att kristen etik är godtagbart så länge det är skolan och inte kyrkan som står för tolkningen. Vidare så går Bengtson in och spekulerar kring vad Skolverket menar med "religiösa budskap" då någon definition som vanligt inte ges av de centrala begrepp som Skolverket använder sig av. Baserat på det resonemang som förs så verkar Skolverket ha ställt
religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa.
Bengtson ser här att Skolverket genom att helt irrationellt kastat in en funktionalistisk innebörd i sin i grunden substantivistiska syn på religion kommit att likställa saker som de anser skolan ska lära ut för att det är sekulärt och neutralt med farliga och förhatliga "religiösa budskap".
Henrik G Ehrenberg på Idéinstitutet Civitas skriver i Aftonbladet om problemet med att skilja religion från tradition och kultur på ett så arbiträrt sätt som Skolverket gjort sig skyldiga till:
Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.
Avslutningsvis så konstaterar Ehrenberg att även kulturarvet tar skada av Skolverkets felaktiga historiebruk och att skollagen därför bör ändras.
Kristdemokraten Bengt Germundsson ser det hela ur en humoristisk synvinkel och konstaterar att Skolverkets psalmbok nu fördubblat antalet psalmer när Stilla natt nu gjort Den blomstertid nu kommer sällskap som officiellt godkänd icke-religiös psalm.
Katolska Signum fokuserar på att Skolverket helt missat den religiösa betydelsen av arkitektur och konst och ansluter sig föga förvånande till den kritik mot att en tydligt luthersk tolkning skulle vara "icke-konfessionell".
Avslutningsvis så vill jag konstatera följande: att definiera religion är en form av maktutövning och Skolverket utnyttjar sin makt för att tvinga igenom sin syn på religion. Skolverket uppvisar även en irrationell och känslomässig för att inte säga vidskeplig tro på att religion är något som är transhistoriskt och transkulturellt. Den blandning av makt och okunnighet som Skolverket besitter är skrämmande. Ifall Skolverket har rätt i sin tolkning av lagen så innebär det att makten att styra samhällets kultur har gett åt en institution som saknar såväl kompetens som vilja för att använda makten i ett gott syfte. I så fall har vi inte en rättsstat utan en tyranni, men med tanke på den enorma inkompetens Skolverket hittills visat upp så har de med största sannolikhet fel angående sin uttolkning av lagen.
