Skolverkets försök att tvinga på det svenska samhället en kulturrevolution har ånyo nått en ny lägstanivå. Att sådana pajasar tillåts hålla på med sådant de inte begriper ett dugg av är skandalöst. När inkompetens och illvillighet på statliga myndigheter tillåts nå sådana här nivåer i något så grundläggande som påverkar såväl barns uppfostran som hela folkets kultur kan vi onekligen tala om tyranni.
Problemen med Skolverkets resonemang är flera och mångbottnade. Till att börja med har Lovisa Bergdahl som är filosofie doktor i pedagogik och lektorn i religionsvetenskap konstaterat att Skolverkets fokusering på bön, välsignelse, bekännelse och predikan bottnar i en väldigt luthersk syn på vad religion innebär. Hon ger även exempel på en funktionalistisk definition av religion där tro innebär det man firar, vilket får konsekvenser när det gäller en rad företeelser som firandet av Lucia, Halloween och Alla hjärtans dag på skolan som samtliga innebär en form av religionsutövning med denna syn.
Teologibloggaren Josef Bengtson kritiserar också Skolverkets definition av "religiösa inslag". Dessutom konstaterar han att skolans värdegrund enligt Skolverket vilar på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism", vilket innebär att kristen etik är godtagbart så länge det är skolan och inte kyrkan som står för tolkningen. Vidare så går Bengtson in och spekulerar kring vad Skolverket menar med "religiösa budskap" då någon definition som vanligt inte ges av de centrala begrepp som Skolverket använder sig av. Baserat på det resonemang som förs så verkar Skolverket ha ställt
religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa.
Bengtson ser här att Skolverket genom att helt irrationellt kastat in en funktionalistisk innebörd i sin i grunden substantivistiska syn på religion kommit att likställa saker som de anser skolan ska lära ut för att det är sekulärt och neutralt med farliga och förhatliga "religiösa budskap".
Henrik G Ehrenberg på Idéinstitutet Civitas skriver i Aftonbladet om problemet med att skilja religion från tradition och kultur på ett så arbiträrt sätt som Skolverket gjort sig skyldiga till:
Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.
Avslutningsvis så konstaterar Ehrenberg att även kulturarvet tar skada av Skolverkets felaktiga historiebruk och att skollagen därför bör ändras.
Kristdemokraten Bengt Germundsson ser det hela ur en humoristisk synvinkel och konstaterar att Skolverkets psalmbok nu fördubblat antalet psalmer när Stilla natt nu gjort Den blomstertid nu kommer sällskap som officiellt godkänd icke-religiös psalm.
Katolska Signum fokuserar på att Skolverket helt missat den religiösa betydelsen av arkitektur och konst och ansluter sig föga förvånande till den kritik mot att en tydligt luthersk tolkning skulle vara "icke-konfessionell".
Avslutningsvis så vill jag konstatera följande: att definiera religion är en form av maktutövning och Skolverket utnyttjar sin makt för att tvinga igenom sin syn på religion. Skolverket uppvisar även en irrationell och känslomässig för att inte säga vidskeplig tro på att religion är något som är transhistoriskt och transkulturellt. Den blandning av makt och okunnighet som Skolverket besitter är skrämmande. Ifall Skolverket har rätt i sin tolkning av lagen så innebär det att makten att styra samhällets kultur har gett åt en institution som saknar såväl kompetens som vilja för att använda makten i ett gott syfte. I så fall har vi inte en rättsstat utan en tyranni, men med tanke på den enorma inkompetens Skolverket hittills visat upp så har de med största sannolikhet fel angående sin uttolkning av lagen.
9 kommentarer:
Huruvida Skolverket har ett gott syfte eller inte är subjektivt. De sitter knappast och smider onda planer om världsherravälde, deras uppfattning om vad som är gott skiljer sig helt enkelt från din. Och inte ens med din självhävdade tolkningsförtur av religion kan du påstå att din godhet är godare än deras.
Tillräcklig hänsyn har visats religiösa människors ömma tår genom åren. Skolan är och ska vara religiöst obunden, enligt såväl Skollagen, Grundlagen och Barnkonventionen. Att de allmänmänskliga värderingar som omnämns som "förvaltade av kristen tradition" (sannolikt för att inte trampa på ovan nämnda ömma tår) råkar återfinnas i bland annat kristendomen ger inte någon rätt till att utsätta barn för religionsutövning.
Däremot inte bara får utan ska psalmer sjungas i skolan. De ingår som obligatorium i religionsundervisningen. Även kursplanen i musik ger gott om utrymme för att sjunga religiösa sånger. I båda fallen är det dock självklart att de ska betraktas som delar av en utbildning i historia och kultur, inte som hyllningar eller tillbedjan.
Det kan knappast vara ett gott syfte när en utbildningsmyndighet fullständigt ignorerar den vetenskapliga forskningen på ett område till förmån för sina egna fördomsfulla åsikter. Det går inte som du verkar vilja göra att skilja religiösa element från sekulära, särskilt inte när man som Skolverket helt undviker att specifiera vad som menas med de begrepp som används.
Jag har aldrig påstått att religion har tolkningsförtur, du läser in det för att du liksom Skolverket har en väldigt oproblematisk syn på vad religion innebär som inte stämmer med den komplexa verkligheten.
I det här fallet är det ju inte främst religiösa människors tår som trampas även om de undrar varför Skolverket vill kapa deras kyrkor för att hålla ritualer för en sekulär icke-kristen religion. Istället är det den stora massan som som har en neutral syn på religiositet som får sina traditioner och sitt kulturarv vanhelgat.
Skollagen säger att skolan ska vara konfessionslös, men utan att definiera vad detta innebär. Religionsutövning är en del i alla människors vardag och absolut ingenting som vare sig Grundlagen Barnkonventionen vänder sig mot.
Ja, kursplanerna visar på det orimliga med Skolverkets tolkning. Det går inte att skilja ut religion från historia och kultur. Det finns ingen allmänt accepterad tolkning av vad som är hyllningar och tillbedjan, så en sådan uppdelning som du förespråkar är överhuvudtaget inte möjlig.
Ja, det går ju att problematisera och klyva hår tills korna kommer hem men det hela är egentligen ganska enkelt. Religion är och måste vara en del av skolan eftersom skolan är en del av samhället, men ingen religion ska presenteras som sann genom egen hävd. Att sjunga religiösa sånger är alltså inget problem i sig. Problemet uppstår när kyrkans budskap presenteras som sanning.
Religionsfrihet säkerställs i både grundlagen och barnkonventionen. Att låta en religiös rit ingå i ett obligatoriskt moment i en obligatorisk skola är alltså inte ok! Det skiljer sig avsevärt från att studera olika myter och deras olika kulturuttryck ur ett socialt och historiskt perspektiv, så som kursplanen kräver.
Alternativ 1:
Elev: Vad är meningen med livet, universum och allting?
Lärare: Jo, nu ska du få höra! För längesen fanns en gubbe som dog för din skull, fast han dog inte på riktigt. I alla fall, hans pappa bestämmer över allt och vet allt. När du dör får du bo med honom om du varit snäll. Och medan du lever så ska du försöka vara snäll, det är meningen med livet. Meningen med universum och allting vet bara den snälla farbrorn, men det troligaste är att universum finns för att vi ska kunna finnas och vi finns för att älska farbrorn.
Alternativ 2:
Elev: Vad är meningen med livet, universum och allting?
Lärare: Jag vet inte, vad tycker du?
Problemet uppstår när religiösa riter ska definieras. Skolval, information från politiska partier och andra intresseorganisationer, Luciafirande, skolupprop etc. kan alla ses som former av religiösa riter. Dessutom är exempelvis kyrkorummet i sig en del av den religiösa riten, vilket utgör ytterligare ett problem av många i Skolverkets resonemang.
Att studera riter utan att bli en del av dem är i många fall omöjligt, då riterna är till för att påverka åskådare. En svensk rättegång är ett exempel på ett oerhört ritualiserat förfarande som syftar till att förmedla budskapet att rättvisa skipas. Vittneseden börjar med en lovprisning till Hedern och Samvetet, vilka på ett mystiskt vis ska frambesvärja Sanningen.
Alternativ 1 är någon slags förvrängd bild av kristendom och alternativ 2 innebär ett undvikande av såväl svar som vägledning på en väldigt grundläggande och komplex fråga. Ingetdera är lämpligt i skolan.
Jag ser problemet med att argumenten och begreppen i diskussionen späds ut så pass att de blir värdelösa. Låt mig då istället omformulera mig:
Att låta en religiöst påstående hållas för sant under ett obligatoriskt moment i en obligatorisk skola är alltså inte ok! Jag syftar på antagandet att det finns gud, himmel, helvete, änglar, själar osv.
Varken skollagen eller kursplanerna är svåra att förstå, inte heller lämnar de rimligt utrymme för någon annan tolkning.
Man kan som sagt definiera sönder begreppen, men till syvende och sist så kan inte skiljelinjen mellan religion och filosofi inte dras någon annanstans än vid de ofrånkomliga övernaturliga/andliga påståenden som svenska troende är så rädda för att tala tydligt om.
joho, det kan den visst säger du och jag ser fram emot svaret...
Varken lärarutbildningen eller mina yrkesverksamma år har gett mig något svar på frågan om meningen med livet, universum och allting och jag har inte för vana att hitta på svar när jag inte vet. Däremot diskuterar och spekulerar jag gärna tillsammans med eleverna, men då är det deras resonemang som är viktigast, inte mina.
Begreppen späds ut eftersom religion är ett lika brett område som kultur. Orättvisan blir därför stor när Skolverket använder sin makt att bestämma vad religion är för alla andra. Ateister och protestanter får sin syn på religion bekräftad av Skolverket medan katoliker och buddhister inte alls känner igen sig.
Du listar ett antal företeelser som varandes religiösa men lämnar ingen förklaring till varför de skulle vara det. Himmel, helvete och själar är begrepp som används av de flesta liksom kärlek, vänskap och rättvisa. Inget av dessa begrepp är per definition religiösa, men de kan alla ges den beteckningen.
Men betyder det ingenting att de "ofrånkomliga övernaturliga/andliga påståenden" som verkar vara grunden i din religionsdefinition inte är viktiga utanför den västerländska kulturkretsen eller för den delen tidigare i historien? Vad religion är skapas i en specifik situation och skiftar i tid och rum.
Godtyckliga antaganden baserade på känslor bör inte ligga till grund för undervisningen i skolan, det är just därför som jag förespråkar en vetenskaplig syn på religion istället för de särintressen som Skolverket låter sig styras av.
Snälla nån. Respektera bara barnens rätt att slippa era medeltida föreställningar!
Vilkas medeltida föreställningar? Och om en föreställning skulle vara från medeltiden innebär inte det att barn har rätt att "slippa" den. Barn har också en rätt att socialiseras in i samhället och inte tvingas stå utanför det för att vissa ogillar samhällets kultur, traditioner och seder.
Skicka en kommentar