The Restoration

Ballad: A Country Song, Intituled The Restoration

Come, come away To the temple, and pray,
And sing with a pleasant strain;
The schismatick's dead, The liturgy's read,
The vicar is glad, The clerk is not sad,
And the parish cannot refrain
To leap and rejoyce
And lift up their voyce,
That the King enjoyes his own again.

The country doth bow
To old justices now,
That long aside have been lain;
The bishop's restored,
God is rightly adored,
And the King enjoyes his own again.

Committee-men fall,
And majors-generall,
No more doe those tyrants reign;
There's no sequestration,
Nor new decimation,
For the King enjoyes the sword again.

The scholar doth look
With joy on his book,
Tom whistles and plows amain;
Soldiers plunder no more
As they did heretofore,
For the King enjoyes the sword again.

The citizens trade,
The merchants do lade,
And send their ships into Spain;
No pirates at sea
To make them a prey,
For the King enjoyes the sword again.

The old man and boy,
The clergy and lay,
Their joyes cannot contain;
'Tis better than of late
With the Church and the State,
Now the King enjoyes the sword again.

Let's render our praise
For these happy dayes
To God and our sovereign;
Your drinking give ore,
Swear not as before,
For the King bears not the sword in vain.

Fanaticks, be quiet,
And keep a good diet,
To cure your crazy brain;
Throw off your disguise,
Go to church and be wise,
For the King bears not the sword in vain.

Let faction and pride
Be now laid aside,
That truth and peace may reign;
Let every one mend,
And there is an end,
For the King bears not the sword in vain.

Franska republikens statsreligion

Den Franska republiken fortsätter sin outtröttliga kamp mot en rad olika företeelser man försöker svartmåla genom att benämna dem "religion". Alla platser som inte räknas som "privata" skall rensas ut på innehåll som strider mot den franska statsreligionen laicismen. Den nya stadgan för sekularism (vilket betyder allt som inte är religion och som därmed inte är dåligt) skall hängas upp i alla franska skolor, en väldigt tydligt religiös symbolhandling. Företrädare för de franska muslimerna ser stadgan som riktad särskilt mot dem, men den är snarast riktad mot alla grupperingar som den franska staten ogillar och därför benämner "religiösa". Även kristna och många andra drabbas alltså.

Den franske utbildningsministern legitimerar den nya stadgan med att religion är farligt och hetsar grupper mot varandra. Argumentet är alltså ett av standardargumenten mot religion, nämligen att "religion splittrar". Detta till skillnad från sekularismen som tänks ena människor i kampen mot den farliga och splittrande religionen. Att striden så ofta står i skolan är inte förvånande, det är där barn får lära sig om nationens fantastiska enande kraft och de nationella myterna som sekularismens hjältemodiga kamp mot de ondskefulla religiöst drivna splittrarna. Genom att framställa den på nationalism grundade laicismen som icke-religiös så fåe den ett sken av att vara objektiv och oundviklig, samt givetvis till sin natur god. Eftersom laicismen av dess förespråkare betecknas som sekulär så är den per definition ingen religion. Detta är ett typiskt sätt att särskilja det heliga, precis som det gamla förbudet att säga Guds namn. Laicismen är en religion som av den franska staten getts ensamrätten att verka i det franska samhället utanför människors hem. Laicismen är den Franska republikens statsreligion.