Den blomstertid nu kommer

Så här under sommaren så är naturligtvis den välkända psalmen Den blomstertid nu kommer ett hett samtalsämne. Diskrimineringsombudsmannen (DO) vill nämligen ta bort denna symbol för skolavslutningen från just skolavslutningen. Naturligtvis skall avslutningen inte heller få ske i kyrkorna enlig DO. Själv är jag varken döpt eller konfirmerad och är ytterst sällan inne i kyrkor, vilket är synd eftersom våra kyrkor utgör ett värdefullt kulturarv. De gånger jag är inne i en kyrka känner jag mig dock inte diskriminerad, det gjorde jag inte heller under skolavslutningarna i grundskolan. Att vara i kyrkan en gång om året och bland den mängd sånger som framförs där sjunga en psalm kan knappast sägas vara diskriminerande mot icke-kristna. Särskilt inte med tanke på att just psalmerna spelar en så stor roll i svensk litteraturhistoria. Om man vill undvika att elever känner sig illa till mods så kan man stryka August Strindberg från undervisningen. Den blomstertid borde få vara kvar, den är redan kraftigt censurerad i 1986 års psalmbok (vilket gäller för alla äldre psalmer som inte strukits helt, vilket de flesta dock gjorts). Här är den dock i ocensurerat skick, tagen från den karolinska psalmboken från 1695:

317.

Een Sommarwisa. Se tonen Num.412.

1. Then blomstertijd nu kommer

Medh lust och fägring stoor/

Nu nalkas liufwe Sommar/

Tå gräs och örter groor.

Then blida Sool upwärmer

Alt hwad haar warit dödt;

Tå hon oß skrider närmar/

Blijr thet på nyo födt.

2. The fagra blomsterängiar

Och åkrens ädla sädh/

The grönskand´ örtesängiar

Och alla gröna trädh/

The skola oß påminna

Gudz godhets rikedom:

At wij Gudz nådh besinna/

Som räcker åhret om.

3. Man hörer foglar siunga

Medh mångahanda liudh;

Skal icke tå wår tunga

Lofsäija HErran Gudh?

Min siäl uphög Gudz ähra

Medh lof och glädiesång/

Som frögda wil och nähra

Oß medh wälgierning mång.

4. Tu ädle JEsu Christe/

Wår glädie-Sool och skijn/

Blif hos oß til wårt sidste;

Upwärm wårt kalla sinn:

Gif kärleks eld i hierta:

Förnya siäl och and:

Wänd bort all sorg och smärta/

Medh tine milda hand.

5. Tu Sarons blomster skiöna/

Tu Lilja i grön dahl/

Ach! wärdes siälen kröna

Medh dygder til stort tahl:

Tin nådh låt henne fuchta/

Som dagg uthaf Zion;

At hon må liufligt luchta/

Som roos i Libanon.

6. Wälsigna åhrets gröda/

Och watna tu wårt land:

Gif oß nödtorftif föda;

Wälsigna siö och strand.

Tin fotspor drype af fetma.

Bespisa medh titt Ord/

Och medh theß liufwe sötma/

Oß uppå thenna jord.