Historikern Dick Harrison hävdar i sin artikel i För Sverige - Nuförtiden att dagens svenska kung har mer makt än någon av sina företrädare. Detta eftersom massmedia snabbt når ut till hela befolkningen med vad än kungen har sagt. Hur mycket makt och vad den skulle bestå i är oklart i dagens läge, det finns ingen konsensus detta.
Två moderater försöker försvara rådande förhållanden med att det är bra som det är och att Torekovkompromissen måste respekteras. Sveriges monarki ska alltså enligt dessa politiker vara ordnad efter vad ett gäng republikaner och nationalister samsades om under kalla kriget. Inte mycket till försvar för monarkin kan man tycka, men mer är heller inte att vänta från politikerna som är de som får all makt som monarkin berövas.
Professorn i juridik Joakim Nergilius har nu kommenterat de två politikernas debattartikel med ett nytt och förvirrat inlägg som SvD kallar slutreplik. Och lika gott är väl det. Nergelius tycker det är konstigt att den svenske kungen ska hålla sig till den oförändrade Augsburgska bekännelsen. Historiskt sett så finns det inget konstigt i det och att statskyrkan ska ha avskaffats är betydelselöst i sammanhanget. Kungen representerar hela samhället och en överväldigande majoritet av folket är medlemmar i Svenska kyrkan vars verksamhet också regleras genom en särskild lag. Dessutom styr politikerna fortfarande över kyrkan så man kan ifrågasätta även att statskyrkan skulle ha avskaffats. Att kungen deltar i samma typ av religionsutövning som närmare 7 miljoner svenskar är inte alls konstigt.
Sedan tar sig Nergelius till sin huvudpoäng. Kan man gissa sig till, för han skriver aldrig ut exakt vilka förändringar han vill ha. Möjligen har SvD gått in med stora saxen här. I vilket fall så jämför Nergelius människor som inte var presidenter när de åtalades med kungen som ju är kung vad gäller immuniteten, vilket blir minst sagt obegripligt. Det har aldrig funnits någon särskild regel om att åtala den svenske kungen, men det har ändå gått alldeles utmärkt att kritisera och avsätta kungar tidigare i historien. Varför är detta då ett så stort problem idag?
Det rimliga vore väl om det i Sverige gick till som de flesta andra monarkier i västvärlden där det är kungen som utser regering. Det är bara i Sverige där parlamentet har både den lagstiftande och den styrande makten. Sedan är styrandet extremt outsourcat på självständiga myndigheter som sysslar med att ta betalt av varandra och statsministerns halvprivata grupp med det löjliga namnet Regeringen. Det är mer cirkus än stat idag, jag skulle föredra att kungen hade mer makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar