Fantasifullt om successionsordningen

I bland annat Dagens Nyheter så passar man i samband med prinsessan Estelles födelse på att ta upp successionsordningens bestämmelser om Konungens religion. Det har även nyligen varit en debatt i Storbritannien angående Act of Settlement från 1701 som bestämmer att endast protestanter får sitta på tronen. Sverige är med andra ord inte ensamma om att reglera furstens trostillhörighet, men som vanligt väljer DN att inte lämna den svenska ankdammen. I Sverige är debatten ingalunda ny utan diskuterades senast i januari av Joakim Nergelius i Svenska Dagbladet. Alltså inte förra året i GT/Kvällsposten som DN påstår. 

Successionsordningen 4 § lyder "Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)."  

DN:s ledare har uppenbarligen skummat igenom den Augsburgska bekännelsen men bryr sig som väntat inte om att sätta in den i någon kontext överhuvudtaget. Det man väljer att ta upp är artikel I:4 "De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang ; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt."

Sätter man in detta i sin kontext så är det tydligt att den första artikeln i den Augsburgska bekännelsen handlar om gudomväsendets enhet, alltså den kristna treenighetsläran. I den Augsburgska bekännelsens apologi konstateras det att artikeln ”gillas av våra motståndare”, när den skrevs var den alltså tämligen okontroversiell. Därför känns det märkligt att den blivit så omstridd i vårt sekulära tidevarv. Ordet ”de” i artikel I:4 syftar på de kristna kyrkorna, inte de svenska kungarna. Den augsburgska bekännelsen skiljer mycket tydligt mellan andligt och världsligt så det är egentligen Svenska kyrkan och inte den svenske kungen som ska stå för fördömandet. Det är alltid samma stickprov som citeras varje gång Successionsordningens bestämmelser diskuteras. Det vore mer lämpligt att peka på artikel XVI:2 "...att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten..." som till skillnad från I:4 faktiskt rör kungaämbetet.

DN:s ledarredaktion har en väldigt livlig fantasi. "Om prinsessan Estelle en dag beträder tronen kommer hon först att tvingas ta avstånd från islam." Ingen tidigare monark i Sveriges historia har behövt deklarera något fördömande av islam för att kunna tillträda tronen, så varför prinsessan Estelle skulle behöva göra det kan man fråga sig. "Vad som däremot är förbjudet är att inte tro på Gud, eller att kalla Gud för Deus, Jahve eller Allah. Med tanke på alla fördomar som ateister, judar, katoliker och nu muslimer utsatts för i vårt land är förbudet helt orimligt." Okunnigheten om religion är närmast pinsam, var någonstans i Successionsordningen och/eller Augsburgska bekännelsen står det att det är förbjudet att tala latin, hebreiska och arabiska? Rätt svar är ingenstans. 

Vad gäller de påhittade problemen som tas upp i slutet av citatet så kan man se till förhållandet i Storbritannien där monarkens förutbestämda religionstillhörighet inte alls är något problem. Den brittiska drottningen har varit en av de starkaste krafterna som försvarat islams roll i samhället i en tid när föraktet och misstron mot islam och muslimer växt sig allt starkare. Resonemanget i DN att det skulle vara fel att monarken har en förutbestämd religion är direkt ohållbart. Den saknar helt verklighetsförankring och underbyggs inte med några sakargument överhuvudtaget. Argumenteringen är med andra ord lika undermålig som källkritiken. 

"Den svenska statskyrkan avskaffades år 2000. Monarkin bör gå samma väg. Även dess förespråkare måste inse att det åtminstone är dags att avskaffa kronkyrkan." Avslutningen är såväl felaktig som motsägelsefull. Svenska kyrkans förhållande till staten regleras genom en särskild lag och de politiska partierna styr kyrkan på samma sätt som de styr staten. Sedan konstaterar man att det ändå finns ett förhållande mellan stat och kyrka genom successionsförordningen som knyter samman kronan och kyrkan. Ridå.

Jag tror inte på den likriktning och politisering av samhället som tar sig uttryck bland annat i kritiken mot vår successionsordning. När allt färre (politikerna) får bestämma över allt mer (privatlivet etc.) så urholkas demokratin även om man rent formellt stärker den genom diverse obskyra grundlagsändringar. Vår monarki är unik just därför att det finns särskilda bestämmelser om den. Att likrikta den gör att både vår lilla ankdamm och världen i stort tappar i mångfald utan att någon vinner på det, allra minst muslimerna och andra religiösa minoriteter.

"Den värsta formen av ojämlikhet är att försöka göra ojämlika saker jämlika." -Aristoteles

Monarkin som frizon

Anders Billing vill i Expressen ha bort allt som inte kan passas in i det liberala samhället. Hovet påstås föjdaktligen inte existera "enligt lagboken", detsamma gäller de traditioner som är kopplade till kungahuset. Allt som inte passar in i den liberala uniformiteten ses med misstänksamhet. Retroaktiv lagstiftning är däremot positivt, åtminstone så länge den inte drabbar liberala värden. Att Hans Majestät fått igenom sin vilja angående kungens religionstillghörighet ses som "lustigt", medan Torekovkompromissen som gjordes helt utan offentlig insyn helt undgår kritik.

Att monarkin fungerar som en frizon gentemot det totalitära liberala samhället kan enbart ses som något positivt. Hyckleriet i Anders Billings resonemang är uppenbart, monarkin ses som felaktig när den inte regleras i lag som i dess traditioner men när den som i religionstillhörigheten regleras i lag så är det ändå fel på monarkin. Likaså är liberalismen rätt oavsett om den gestaltas genom följandet av rigida lagar eller viskandet i mörka hörn som i Torekovkompromissen.

När demokratin görs till diktator

De stora svenska tidningarna passar som vanligt på att sprida sin republikanska propaganda. Katrine Kielos skriver i Aftonbladets ledare om monarkin. Monarkin påstås handla om blodsmystik men samtidigt så beskrivs demokrati på ett lika mytiskt sätt som varandes en människosyn och inte en uppsättning formella rättigheter. Sverige beskrivs inte som ett konungarike utan som ett land och det är naturligtvis nationalismen och inte kungen som ska stå för sammanhållningen. Det hela blir rent parodiskt genom konstaterandet "Det var en gång ett land där vi bestämde att den politiska makten inte skulle ligga i ett fåtal händer." De politiska partierna som idag har makten utgörs av 3% av befolkningen, de har ensamrätt på att sitta i våra folkförsamlingar och som nämndemän i våra domstolar. De styr kyrkan och utser statsminister, här kan man verkligen tala om att makten ligger i ett fåtals händer.

Expressens ledare utgår till skillnad från Aftonbladets indirekta nationalistiska demokrati utifrån att demokratin till sin natur är liberal. Dessutom ondgör den sig över att den nyfödda prinsessan är bunden till vissa värderingar och fångad i en bur. Något som alla människor är i det liberala samhälle som Expressen förespråkar och påstår att vi har. Ingen annan ideologi har tillskansat sig så mycket makt över människors liv och vardag som liberalismen, aldrig så har ett samhälle varit så uniformt som i de moderna republikerna. Demokratin i Aftonbladets och Expressens form är en diktator som vi gör bäst i att göra oss av med om vi vill behålla vår frihet.

Anarki råder i rättsväsendet

Högsta domstolen, inrättad revolutionsåret 1789, är tämligen ointresserad av att verka för rättvisan i riket. Det vore bättre om den upplöstes och vi återgick till en justitierevision med Hans Majestät Konungen som ordförande istället. Enligt Antipiratbyråns Monique Wadsted så kommer denna intresseorganisation att se till så att domen i Pirate Bay-fallet följs. Anarkin inom det svenska rättsväsendet är med andra ord total.