I bland annat Dagens Nyheter så passar man i samband med prinsessan Estelles födelse på att ta upp successionsordningens bestämmelser om Konungens religion. Det har även nyligen varit en debatt i Storbritannien angående Act of Settlement från 1701 som bestämmer att endast protestanter får sitta på tronen. Sverige är med andra ord inte ensamma om att reglera furstens trostillhörighet, men som vanligt väljer DN att inte lämna den svenska ankdammen. I Sverige är debatten ingalunda ny utan diskuterades senast i januari av Joakim Nergelius i Svenska Dagbladet. Alltså inte förra året i GT/Kvällsposten som DN påstår.
Successionsordningen 4 § lyder "Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)."
DN:s ledare har uppenbarligen skummat igenom den Augsburgska bekännelsen men bryr sig som väntat inte om att sätta in den i någon kontext överhuvudtaget. Det man väljer att ta upp är artikel I:4 "De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang ; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt."
Sätter man in detta i sin kontext så är det tydligt att den första artikeln i den Augsburgska bekännelsen handlar om gudomväsendets enhet, alltså den kristna treenighetsläran. I den Augsburgska bekännelsens apologi konstateras det att artikeln ”gillas av våra motståndare”, när den skrevs var den alltså tämligen okontroversiell. Därför känns det märkligt att den blivit så omstridd i vårt sekulära tidevarv. Ordet ”de” i artikel I:4 syftar på de kristna kyrkorna, inte de svenska kungarna. Den augsburgska bekännelsen skiljer mycket tydligt mellan andligt och världsligt så det är egentligen Svenska kyrkan och inte den svenske kungen som ska stå för fördömandet. Det är alltid samma stickprov som citeras varje gång Successionsordningens bestämmelser diskuteras. Det vore mer lämpligt att peka på artikel XVI:2 "...att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten..." som till skillnad från I:4 faktiskt rör kungaämbetet.
DN:s ledarredaktion har en väldigt livlig fantasi. "Om prinsessan Estelle en dag beträder tronen kommer hon först att tvingas ta avstånd från islam." Ingen tidigare monark i Sveriges historia har behövt deklarera något fördömande av islam för att kunna tillträda tronen, så varför prinsessan Estelle skulle behöva göra det kan man fråga sig. "Vad som däremot är förbjudet är att inte tro på Gud, eller att kalla Gud för Deus, Jahve eller Allah. Med tanke på alla fördomar som ateister, judar, katoliker och nu muslimer utsatts för i vårt land är förbudet helt orimligt." Okunnigheten om religion är närmast pinsam, var någonstans i Successionsordningen och/eller Augsburgska bekännelsen står det att det är förbjudet att tala latin, hebreiska och arabiska? Rätt svar är ingenstans.
Vad gäller de påhittade problemen som tas upp i slutet av citatet så kan man se till förhållandet i Storbritannien där monarkens förutbestämda religionstillhörighet inte alls är något problem. Den brittiska drottningen har varit en av de starkaste krafterna som försvarat islams roll i samhället i en tid när föraktet och misstron mot islam och muslimer växt sig allt starkare. Resonemanget i DN att det skulle vara fel att monarken har en förutbestämd religion är direkt ohållbart. Den saknar helt verklighetsförankring och underbyggs inte med några sakargument överhuvudtaget. Argumenteringen är med andra ord lika undermålig som källkritiken.
"Den svenska statskyrkan avskaffades år 2000. Monarkin bör gå samma väg. Även dess förespråkare måste inse att det åtminstone är dags att avskaffa kronkyrkan." Avslutningen är såväl felaktig som motsägelsefull. Svenska kyrkans förhållande till staten regleras genom en särskild lag och de politiska partierna styr kyrkan på samma sätt som de styr staten. Sedan konstaterar man att det ändå finns ett förhållande mellan stat och kyrka genom successionsförordningen som knyter samman kronan och kyrkan. Ridå.
Jag tror inte på den likriktning och politisering av samhället som tar sig uttryck bland annat i kritiken mot vår successionsordning. När allt färre (politikerna) får bestämma över allt mer (privatlivet etc.) så urholkas demokratin även om man rent formellt stärker den genom diverse obskyra grundlagsändringar. Vår monarki är unik just därför att det finns särskilda bestämmelser om den. Att likrikta den gör att både vår lilla ankdamm och världen i stort tappar i mångfald utan att någon vinner på det, allra minst muslimerna och andra religiösa minoriteter.
"Den värsta formen av ojämlikhet är att försöka göra ojämlika saker jämlika." -Aristoteles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar