Kyrkan i Sverige och Antikrist

I och med reformationens införande så kom kyrkan i Sverige i konflikt med påven i Rom. Kyrkan i Sverige kallade sig under tidigmodern tid inte för "Svenska kyrkan", utan såg sig som en del av den universella (katolska) kyrkan. Det var istället påven och de som böjde sig för hans vilja som avfallit från den rätta tron. Bland lutherska teologer kom därför påven eller snarare påvedömet att förstås som Antikrist. Denna syn tog olika uttryck i svenska religiösa texter, exempelvis så står det i kommentaren till Upp 18:2 "Fallet, fallet är det stora Babylon" följande: "Thet är thet frögderop öfwer Påwens nederfall". De mest intressanta texterna som utpekar påven som Antikrist är dock de båda Antikristpsalmerna i 1695 års psalmbok. Här är de i fulltext:

Om Antichristo.

236.

1. O Rom/ går thet nu så medh tigh/

Som hafwer stålt här lefwat/

Och tin Påfwe nogh wäldelig

Öfwer all werld uphäfwet:

Och giorde tigh båld medh mycken wåld/

Tin macht gick öfwer alla:

Förachtade så både stora och små/

Som eij wille til tigh falla.

2. Land/ rijke och theras förmän

Tu achtade ganska ringa/

Aldrig tänckte tu i werlden änn/

At tigh skulle någon twinga:

Nu kom här fram en ringa man:

Gudz Ord hade han i munnen/

Och slog tigh om/ o starcka Rom/

Thet trodde tu ingalunda.

3. Alle weta nu wäl medh sigh

Genom Gudz Ord och nåde/

At tu och tin Afgudh medh tigh

hafwa oß kommit i wåda/

Och oßförfördt ifrå Gudz Ord/

På menniskiors dicht och funder/

Och så förwändt och nedersänckt

I tin falskheß afgrunder.

4. För Gudi och hans helga Christ

Tu tigh en Afgudh upreste/

Som är then sanna Antichrist/

Thet Skriften wäl bewijste:

Han är ju then/ som sigh alleen

Lät aldrahelgast kalla;

Och giorde såsom skrifwit står/

Igenom Propheter alla.

5. Sij/ man haar dyrckat för en Gudh/

Och giordt stoor prijs och ähra

Then stora Babyloniske brudh;

Som medh sin falska lära

Hafwer bemängt/ och mångom skänckt/

Af the jorderikes Förstar;

Betwingat mång/ och giordt stoor twång/

Och ingen man betröstat.

6. Unger/ gammal/ qwinna och man/

Thet skolen i weta alle/

At Jesabel medh Babylon/

Hon är nu nederfallen:

Som satt i prijs/ och hölt sigh wijs/

Och giorde sigh mycket stålta/

I sitt högmodh emot Gudz Bodh;

Som hennes nedfall wålte.

7. Evangelium Gudz sanna Ord

War tigh af Gudh befallat/

At spisa then förskingrade hiord/

Så wijdt öfwer werlden alla;

At wij medh roo/ och hiertans troo

Bekänne Gudz Namn och ähra/

Och fruchte then som är alleen

Uthöfwer alt en Herre.

8. Nu haar man mera fruchtat tigh/

Som äst i synden födder/

Än sielf Gudz Son af Himmelrijk/

Then ther för oß är döder.

Tin lagh och bann omkring all land

Fast räddes både man och qwinna:

Nu gifwe Gudh at all tin budh

Må snart en ända finna!

9. Ja/ synder medh theß stora krafft/

Förlätstu swårliga många/

Sade at ingen blef förtapt/

Om tu kunde godzet fånga:

Aldrig war sagt til thenna macht/

At bruka tin egen wilja;

Men medh Gudz Ord then Christna hiord/

Från sina synder skilja.

10. Then helga Skrift haar tu förwändt/

Oß til stoor nödh och wånda/

Och obarmhertigt them förbrändt/

Som mot tigh wille stånda:

Nu hafwer Gudh tin falska budh

All werlden uppenbarat/

Och medh sin Ord then klena hiord/

Sina wägar rätt förklarat.

11. Ofödder är then menniskia än/

Som kan alt spel beskrifwa/

Ther Påfwen medh så många alleen

I werlden plägar drifwa;

Medh munckerij och mångt partij/

The honom äro like/

Hans creatur hwart i sin skrudh

Uthstängde från Gudz Rijke.

12. Nu bedie wij tigh/ JEsu båld/

Tu högst i Himmels throne/

Fräls oß från Påfwens grymma wåld;

Och all wår synd försone:

Ty tu alleen förwist är then/

Som hielper och tröstar alla:

Ho tina nådh af öfwerdåd

Försmår/ skal ewigt falla.

237.

1.Gudh Fader wilje wij prisa/

Och JEsum hans enda Son/

Medh härlig sång och wisa;

Thet är oß til en stoor mohn/

At wij honom tacke och ähre/

Och rätt af hiertans grund/

För sina helga läro/

Både nu och i all stund.

2. Fordom tijd war thet talat

Af helga Propheters munn/

Och war en lång tijd dwalat/

Til ena tilskickada stund/

At komma skulle hunger och plåga/

Doch eij på brödh eller must/

Men menniskian skulle fråga

Efter siälenes enda kost.

3. En Ulfwer war uprunnen

Ibland de kallade fåår/

Och wardt medh machten funnen/

At skingra åhr ifrån åhr:

Han kunde sigh aldrig mätta

Af theras miölck ock blodh/

Medh olagh och orätta:

Han war them intet godh.

4. Thet willdiur haar sitt säte

I JEsu heliga stadh/

Och haar sin Gudh förgätit:

Thet är upfylt medh haat;

Och wil the herdar förderfwa/

Alt medh en sådan acht/

Thet menar sigh förwerfwa

Öfwer fåren alla macht.

5. Thet war stoor jämmer och plåga

Ibland then fattiga hiord;

Ty ingen torde wåga

Uthsprida Gudz heliga Ord/

För thenna Ulfwen arga/

Alt medh sitt swåra hoot;

Ty han mån döda och sarga

Them honom stodo emot.

6. Öfwer thenna wedermödo

Lät Gudh förbarma sigh/

At thetta willdiur snöda

Så foor medh list och swijk:

Ty sände Gudh sin Anda

I thenna werlden nidh/

At lära oß förstånda

Och känna Christi frijd.

8. Gudz klara Ord och rena/

Som siälenes hälsa är/

Wil oß then ulf förmena/

Som afwund ther widh bär/

At thet skal oß förklaras

Alt medh sin rätta grund/

Han finner sigh ther at snärjas/

Hwar dagh och allan stund.

9. O ädle JEsu Christe/

Gudz Son af Himmelrijk!

Som oß aldeles uthwijste

(Theß wele wij prisa tigh)

Huru wij skole öfwerwinna

Then leda Antichrist:

At han kan sielf besinna

Sigh snärjas medh sin list.

10. Förminskas skal titt wälde/

Tu grymme Antichrist:

Tina lemmar och uppehälle

Hafwa redo fångit en brist:

Och ytterst skal Gudz Ande/

Som går af Christi munn/

Tigh dräpa utan wånda:

Så ändas werldsens stund.

11. At så skal skee och hända/

Thet haar oß Skriften lärdt/

Titt rijke skal fåå en ända/

Som hafwer en lång tijd härdt:

Then länge war i lönde/

Han är nu uppenbar/

Som allom Gudz Ord sönde/

Och lärde sin egen paar.

12. Ho ästu arge dåre/

Som undrar här uppå?

Tu må wäl fälla tårar/

At tu kunde weta fåå/

Och lära then rätta wägen/

Som leder til ewigt lijf/

Och icke wara så trägen

I håhn och fåfängt kijf.

13. Wil tu nu thet rätt weta/

Så fly all mennisklig dicht:

Apostlar och Propheter/

Och all then helga Skrift/

Gifwa tigh thet tillkämma/

Om tu them sökia wilt/

Hwart tu skalt hamna och lända:

Gudh ware oß allom mild!