Monarkistiska filmer

The Mad Monarchist har skrivit en recension av den italienska filmen The Leopard. Det finns fler intressanta monarkistiska filmer, en av dem är Chouans! från 1988 baserad på Honoré de Balzacs bok. Handlingen utspelar sig under vendéerkrigen och motståndet mot den franska revolutionens tyranni. 

En annan film om vendéerkrigen är War of the Vendee från Navis Pictures som på ett mycket bra sätt gör filmer med barn som skådespelare. 

Ytterligare en film handlar om en liknande händelse fast senare och i Mexiko, nämligen Cristiada som utspelar sig under Cristeroskriget där den mexikanska regeringen förbjudit religionen och folket kämpar för att återfå sin rätt till religionsfrihet.

Okunskap om monarkin

Det största problemet med den svenska monarkin måste vara den enorma okunskap som råder om den. Även professorer saknar tydligen grundläggande kunskaper om monarkin och dess historia. I DN så vill Jörgen Hermansson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet vill att kungen ska hållas utanför politiken. Problemet med detta är att vad som räknas som politik förändras över tid och förändras dessutom snabbt. Idag räknas i princip allt som politik och därmen allt som Hans Majestät kan tänkas säga. Förhållandet var annorlunda för 50 år sedan då politiken inte var lika allenarådande och påträngande. 

Professorn i juridik vid Örebro universitet Joakim Nergelius oroar sig över att grundlagen saknar regler om hur riksdag och regering ska göra för att "påskynda" Hans Majestäts abdikation. Några sådana regler har aldrig funnits eftersom det alltid betraktats som ett enskilt riksdagsbeslut att avsätta eller tillrättavisa kungen. Detta kallas riksakt. Okunnigheten frodas alltså även där relevant kunskap borde finnas.

Anders Lettström har kommit med ett något förvirrat debattinlägg där han förklarar sin del i massmedias kris. Föga förvånande så visar det sig att han inte alltid talat sanning vilket massmedia i sin totala brist på källkritik fått för sig. Få har vänt sig mot det högmod och hyckleri som journalisterna spottat ur sig, dock har Sussie T. skrivit ett välskrivet debattinlägg i Dagen om problemet. Utomlands är det svenska hyckleriet däremot mer uppenbart och beskrivs på ett träffande sätt på Andrew Browns blogg.

Monarkin fortsatt stark i arabvärlden

De arabiska monarkierna har visat sig klara av oroligheterna mycket bättre än sina republikanska grannar. Värt att notera är att det ses naturligt med att sonen tar över efter fadern i monarkierna, medan samma process i republikerna har väckt folkligt missnöje. Detta visar att det finns grundläggande skillnaderna mellan monarki och republik då samma process tolkas olika beroende på statsskicket. 

Cromwell avskaffade julen, vad har Årets republikan gjort?

Cromwell avskaffade julen, Robespierre religionsfriheten och Hitler judarna. Sorgligt nog för republikanerna så varade detta inte för all framtid. Vad har då Årets republikan gjort? Så här lyder utnämning och motivering:

"Priset går i år till författaren och skribenten Lena Andersson, som med sina väl underbyggda och välskrivna texter, på ett ovanligt klartänkt och mycket personligt sätt påvisat det pinsamt ohållbara och otidsenliga i monarkins nedärvda makt. Om fler människor vågar närma sig frågan på samma sätt ligger en reform närmare i tiden än vi anar."

"Otidsenligt"och "föråldrat" är som vanligt republikanska slagord som upprepas som ett mantra, men det gör det inte till ett sakargument. Monarkin är världens äldsta statsskick som funnits med sedan de första civilisationerna, att hävda att ett så gammalt och föränderligt statsskick är föråldrat är lika meningslöst som att hävda att hjulet är föråldrat.

Den nedärvda makten är en annan vanlig käpphäst som återkommer även här. Men ett av syftena med en ärftlig monarki är att det högsta ämbetet därmed är reserverats för någon som själv inte aktivt sökt makt, till skillnad från politikerna. Såväl rättigheter som egendom förs vidare genom arv i dagens Sverige, detta är inte alls begränsat till monarkin vilket republikanerna påstår.

Republikanerna anser att endast det som kan rationaliseras och göras till en del av Byråkratin och Marknaden har något värde. Traditioner som monarki blir med detta synsätt meningslösa eller rentav skadliga. Oavsett vilket så är det lika oönskvärt och skall därför med automatik avskaffas. Problemet är bara att deras förment rationella argument är byggda på lös sand. Och även om de inte vore det, vad är det för ett kallt och likgiltigt samhälle republikanerna eftersträvar?

Den saudiske kungens svåra balansgång

I Saudiarabien har kung Abdullah förkunnat att kvinnor skall få rösträtt samt kunna bli utnämnda till det rådgivande Shura-rådet. Kungen har alltsedan sitt trontillträde arbetat för reformer som skett i en lugn men stadig takt men såväl kungen som hans reformer hotas hela tiden från såväl religiösa som liberala fundamentalister. Det har även helt nyligen gjorts ett försök till samarbete mellan dessa grupper för att genom en revolution störta den saudiska monarkin, men de religiösa fundamentalisterna fick kalla fötter i sista stund.

Extremhögerns monarkiförakt

The Mad Monarchist har gått igenom extremhögerns syn på monarki i en Mad Rant. Föga förvånande så är de flesta partier inom extremhögern i de länder som gåtts igenom republikaner. Revolutionär nationalism samt populism är som väntat det som är viktigast. The Mad Monarchist poängterar att det inte spelar någon roll om det är vänster- eller högerrevolution som förespråkas, båda är lika farliga och måste bemötas med en gemensam och stark kontrarevolution. Georges de Nantes har kärnfullt sammanfattat den kontrarevolutionära ståndpunkten:  "Hence I denounce and detest all the seditions, insurrections and revolutions "raised against the Lord and against His anointed" (Ps. 2), against Christ the true King of France, attacked, hated, condemned and brought down, nay killed a second time in the person of His legitimate lieutenant, the king anointed at Rheims. I hate supremely the great Revolution of 1789, satanic in essence. I absolutely hate its principles, its crimes, its indefinite and universal consequences, whereby your Holy Church, O Christ, is attacked and persecuted even more than our sacred Monarchy."

Eftersom de skandinaviska länderna inte behandlades av The Mad Monarchist har jag valt att komplettera med att undersöka Sverigedemokraternas syn på monarki. Om Sverigedemokraterna är extremhöger eller ej kan diskuteras, men det är dem som oftast jämförs med de partier som The Mad Monarchist undersökt.

Överhuvudtaget lyser monarkin med sin frånvaro i den officiella sverigedemokratiska politiken. Sverigedemokraternas principprogram från 2005 nämner endast ytterst kort monarki:

"Så länge Sverige har varit en stat i politisk mening har vi också haft monarkin som statsskick. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att den svenska statsbildningen gynnas av att Sverige även fortsättningsvis är en konstitutionell monarki, där regenten representerar kontinuiteten och stabiliteten i statsmakten."

Monarkin är med andra ord extremt lågprioriterad hos Sverigedemokraterna som helhet (enskilda undantag finns givetvis, men enstaka förkämpar för monarki finns i alla riksdagspartier utom möjligen vänsterpartiet). I citatet ovan skiljer man tydligt mellan Sverige och monarkin; det fullständiga namnet Konungariket Sverige unviks konsekvent och monarkin begränsas till en enbart representativ funktion samtidigt som den även begränsas till statsmakten. Inget nämns om monarkins historiska, kulturella och religiösa roll i samhället som helhet. Lägg därtill att den svenska konstitutionella monarkin som Sverigedemokraterna försvarar måste anses vara den svagaste och mest urvattnade i världen så förstår man att Sverigedemokraterna inte på något sätt kan sägas vara ett parti för monarkister. 

Khadaffis efterföljare

I Libyen verkar ledarna för upproret snarast vilja fortsätta Khadaffis revolution fast med sig själva som ledare. Libyens gamla konstitution som Khadaffi gjorde uppror mot är inget som man verkar vilja återgå till, istället är det fortsatt revolution och våld som gäller. På sant republikanskt manér avvisar de även att folket själva skulle få välja om de vill ha en kung eller inte. Kronprins Mohammed el Hasan el Rida el Senussi stödjer dock folkets rätt och verkar samtidigt aktivt för att stärka Libyen och dess invånare.

Helvetiorum Fidei ac Virtuti

Den 10 augusti 1792 anfaller revolutionärerna i Paris den franske kungens schweizergarde vid Tuilerierna. Över 600 schweizergardister stupade under striden och ytterligare 200 dog senare av sina sår eller mördades av revolutionärerna.

År 1820 upprättades ett ståtligt minne över schweizergardets heroiska strid i form av lejonmonumentet i Lucerne. Monumentet består av ett döende lejon genomborrat av ett spjut som skyddar en sköld med den franska monarkins symbol fleur-de-lis.

 

 

Montenegros kungahus återupprättat

I praktiken så har Montenegro nu återupprättat monarkin i och med instiftandet av en särskild lag för kungahuset. Lagen reglerar ekonomisk ersättning, officiella plikter, arvsföljden inom ätten Petrović-Njegoš samt fastslår kungahusets historiska betydelse för Montenegro. Kronprins Nikola II är genom lagen en representant för Montenegros regering. Ännu har Montenegro inte återinfört kungatiteln som infördes 1910, men den nya lagen ger ändå hopp om att monarkin kommer att återinföras fullt ut i Montenegro. De nya förhållandena visar också på svårigheten att dra en klar gräns mellan monarki och republik, vilket alltid görs i den svenska debatten. Svensk media verkar heller inte ha funnit det fördelaktigt att rapportera om de nya förhållandena i Montenegro.

Drottning Rania av Jordanien

Jordaniens drottning Rania är väldigt aktiv på nätet, hon har inte bare en egen hemsida utan finns också på Twitter. Dessutom har hon en egen kanal på youtube och man kan gilla henne på Facebook. Drottning Rania är ett strålande exempel på hur kungligheter kan anpassa sig och nå ut till dagens sociala medier.

 

Domine salvum fac regem

Kungshymn på latin som sjöngs vid det kungliga kapellet i Versailles:

I Sovjetunionens skugga

Per Gudmundson skriver i SvD om att Sverige var tvungna att närma sig Sovjetunionens begreppsvärld då den kommunistiska supermakten var så nära oss geografiskt. Jag håller inte riktigt med Gudmundson i hur detta yttrade sig då han främst ser det som en kamp mellan ett internationalistiskt Sovjet och ett mer nationalistiskt inriktad västvärld. Risken är att man bortser från de nationalistiska strukturerna i Sovjetunionen samt kopplar samman monarkin som Gudmundson försöker försvara med nationalism. Monarkismen är nämligen till sin natur mycket internationell, när Adolf Hitler förbjöd personer med "internationella kopplingar" från att verka inom nazistpartiet, krigsmakten och civilstaten så var det främst kungligheter han ville få bort. Ett vanligt nationalistiskt argument som republikaner brukar framföra är att det svenska kungahuset inte har mycket svenskt blod i sig, vilket ibland kombineras med ogillandet av att Hennes Majestät Drottningen talar svenska med brytning. Nationalismen var från början en republikansk rörelse och än idag vill nationalister att monarkin ska vara helt anpassad till nationalistiska ideal för att tolereras.

Kampen för monarki

Monarkin framstår alltmer som det bästa alternativet för Libyen och i Serbien så är en överväldigande majoritet för ett återinförande av monarkin. Även i Nepal arbetar monarkistiska rörelser på att återupprätta monarkin efter att republikanerna där misslyckats med att bilda en fungerande stat med ekonomisk instabilitet som följd. 

Förhoppningsvis så leder detta till att vi får ytterligare tre monarkier i världen inom en nära framtid; en muslimsk i Afrika, en kristen i Europa och en hinduisk i Asien. Det om något visar hur viktig monarkin kan vara för helt olika typer av samhällen i helt olika delar av världen.

Nobody expects the Swedish Inquisition

Mycket har skrivits om det som Dagens Nyheter märkligt nog kallar kungens kris. Journalisternas moralism är lika uppenbar som deras historielöshet, vilket Johan Hakelius ger exempel på när han påminner om att Aftonbladet vid samma tid som Hans Majestät påståtts ha besökt porrklubbar hade porrannonser med bilder på nakna kvinnor. 

Stödet för monarkin påstås minska, men samtidigt minskar stödet även för den representativa demokratin bland folket. Lösningen på detta förmenta problem blir då att låta den extremt ideologiskt styrda skolan bli ännu mer ideologisk. Värdet av en röst i den representativa demokratin är kraftigt övervärderat. Antalet röstande på riksnivå är enormt och EU, internationella konventioner och byråkrati utgör effektiva hinder för att folkviljan skulle få genomslag. Politiker ljuger dessutom i valrörelsen av den enkla anledning att de är tvungna till detta för att inte tappa röster. Det är snarare politiker och journalister som har de verkliga legitimitetsproblemen vilket de förstås gärna vill dra uppmärksamheten från.

I TT:s intervju med Hans Majestät så märker journalister och politiker inte att Hans Majestäts undflyende svar syftar till att rädda ansiktet på dem och inte honom själv. Skriverierna i tidningarna har varit så många och förvirrade att de varit oöverskådliga. Lena Mellin tror dock i Aftonbladet att stormen kan ha bedarrat för denna gång.

Republikaners moralism och nationalism

Republikanerna har verkligen passat på att hoppa på vågen av moralism som för närvarande översvämmar riket. Som vanligt så ansluter de sig även till den nationalistiska synen att det skulle finnas ett särskilt svenskt folk som på ett naturligt sätt hör samman med varandra. De tre republikanerna som skriver på SvD Brännpunkt hävdar att kungen inte längre är en enade symbol, men det beror på att de i sin nationalistiska glöd missat på vilket sätt kungen är enande. Vi har nämligen alla samma kung, det är det enda som förenar oss. Det är inte vår svenska etnicitet eller vårt svenska språk för inget av detta är gemensamt för oss alla.

Konungens återkomst till Serbien?

Det serbiska folket föredrar uppenbarligen att leva i en monarki, men de serbiska politikerna som styr landet kan mycket väl ha svårt för att ge upp den totala makt de har i en republik. För politiker tenderar nationalism och demokrati vara samma sak och kombinerat med den intoleranta liberalismen så finns det onekligen även ideologiska skäl för politikerna att kämpa för sin republik och mot det serbiska folket.

Helgonförklarad kejsarfamilj

Kejsar Nikolaus II, hans kejsarinna Alexandra och deras barn storfurstinnan Olga, storfurstinnan Tatiana, storfurstinnan Maria, storfurstinnan Anastasia och kronprinsen Aleksej är helgonförklarade av den rysk-ortodoxa kyrkan i utlandet. Efter Sovjetunionens fall så har kejsarfamiljen även vunnit popularitet i Ryssland där de än så länge betraktas som martyrer och passionsbärare, och en helgonförklaring även där är långt ifrån omöjligt.

Kejsarfamiljen led martyrdöden tillsammans med flera av sina tjänare den 17 juli 1918 då de samtliga mördades av bolsjevikerna. The Mad Monarchist har som vanligt satt ihop ett vackert videoklipp över de kejserliga martyrerna:

Konungariket Libyens flagga

Med stor glädje kan det noteras att Konungariket Libyens flagga har rests i Stockholm. Förhoppningsvis så är detta första steget till monarkins återinförande i Libyen. Det bästa vore naturligtvis om monarkin återinfördes i alla de arabländer där massorna nu fått nog av sina folkvalda presidenter.

La Vandeana

La Vandeana är en italiensk folksång som handlar om Vendéerkrigen och kontrarevolutionen mot de franska republikanernas tyranniska system. Det här är min svenska översättning av en av kontrarevolutionens främsta sånger:

På torget skrattas och skränas det åt blodet som färgar
halsarna på soldater lojala mot kronan,
som på schavotten kysste ärans lilja;
med ett leende kastade de handsken till utmaning igen.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt vackra kärlekssymboler
som för oss till tronen.

Vendées svärd rör sig genom skogarna,
baroner och bönder, tillsammans redo till strid
för att ta hämnd på dem som på giljotinen högg av liljan
för att återigen få omfamna den franska solen på våra kullar.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Om en röd blomma slår ut mitt ibland oss
så är det blodet från dem som fortfarande tror
från dem som bekämpar revolutionen
från män med ära

Mot himlar förödda av plebejiska domare
människors hat och hjältars klagan,
reser sig en vacker blomma som riddarna bär på sina mantlar.
Det är den vita liljan som spridit sin väldoft på rebellernas fält.

Det Heliga hjärtat blöder på vårt banér,
och i natten begynner jag min sista bön.
Heliga jungfru; rädda Frankrike från förbannelsen
låt segerns blomma, kontrarevolutionen, resa sig igen.

Vi är kungens rövare och riddare, i natten ger vi oss ut.
Den kalla terrorvinden kommer inte att kunna stoppa oss.
Guldet vi tar med ära
lyser i våra hjärtan
likt en vacker kärlekssymbol
som knyter oss till tronen.

Det finns två versioner av La Vandeana på Youtube; en av Settimo Sigillo och en av Contea:

 

 

Vänsterpartiet utnämner horor

Den av Vänsterpartiet kontrollerade tidningen Vänsterpress utpekar kungen och en rad okända kvinnor Hans Majestät påståtts ha umgåtts med för att vara horor. Uppgifterna bygger på obevisade rykten i boken "Den motvillige monarken". Källkritiken får som vanligt stå tillbaka i de politiskt styrda tidningarna.

Portugals konstitution

Den portugisiska konstitutionen förbjuder hållandet av folkomröstningar som syftar till att återinföra monarkin. De portugisiska monarkisterna har nu svarat mot denna orättvisa genom att bojkotta det portugisiska valet. Detta drag har visat sig mycket lyckat då valdeltagandet sjönk från över 60% ner till bara 40%. Republikanernas tyranni måste få ett slut, och de portugisiska monarkisterna har visat vägen för de som vill bekämpa förtrycket!

Kungamord

Den 21:a januari 1793 mördades Ludvig XVI, kung av Frankrike och Navarra av de franska revolutionärerna. Folkets försök att hämnas sin kung och befria den nye kungen Ludvig XVII som hölls fängslad i Paris besvarades med folkmord av revolutionärerna.

Försvar av monarkister farligt i Iran

Iran är känt för att man hänger monarkister och för sitt förbud mot monarkistiska organisationer. Den 28 januari 2010 hängdes två monarkister och en av dessas advokat Nasrin Sotoudeh har nu blivit dömd till elva års fängelse för sin kritik av den islamiska republiken.

Copyswedes beskattningsrätt

Det mest tydliga exemplet på hur långt politikerna har dragit feodaliseringen av Sverige är Copyswedes beskattningsrätt. För närvarande så planerar Copyswede att beskatta externa hårddiskar och USB-minnen. Farorna med en svag kungamakt visas här tydligt. Om man vill undvika att privata intresseorganisationer beskattar en så får man kämpa för en starkare kungamakt.

Sveriges kung

Irish Monarchist har hittat en riktigt kul bild på kung Carl XVI Gustaf:

 

Republikanerna darrar

Rädslan för monarki verkar vara enorm i Österrike då de nu återupptagit kränkningarna av de mänskliga rättigheterna där man tar ifrån adliga personer deras namn. Något som EU alltså uppmuntrar. Sedan tidigare så har Österrike gjort sig känt för sitt förbud för medlemmar av huset Habsburg att ställa upp i presidentvalet.

I Ryssland är inte läget lika hysteriskt, tvärtom så har man nu rest ett monument över kejsar Nikolaus II som ersätter en staty av Lenin. Notera bilden i länken där ryska ortodoxa präster verkar på offentlig plats, något som är otänkbart i Sverige där politikerna har ensamrätt på offentlig förkunnelse.

Partiernas diktatur

Jan Kallberg skriver på Newsmill om partiernas och statsministrarnas totala makt. Intressant är också att Kallberg verkar mena att det senaste egentliga maktskiftet kom 1809 då det gustavianska enväldet föll.

Huvudbudskapet är emellertid att vi borde välja människor istället för partier, problemet med detta är naturligtvis att bra människor kan falla för smutskastningskampanjer och dåliga människor kan lura sina väljare. Monarkin kan här fungera som en säkerhetsventil då den kombinerar institutionens förutsägbarhet med ett mänskligt anlete.

Kallbergs förebild USA känns däremot mindre lockande då pengarna tenderar att styra och valdeltagandet där är lågt. Det är representanter i folkförsamlingarna som bör väljas, inte ämbeten. USA:s problem är att många ämbeten väljs vilket sker på bekostnad av kompetens och utbildning.

En kung utbildas från födseln och är därför utmärkt att kombinera med ämbetsmän som utses efter sin skicklighet och med folkets valda representanter. Det är alltför lätt att snöa in i liberalernas fyrkantiga och tungrodda samhälle där allting ska göras och se ut på samma sätt oavsett vad det rör sig om.

Eurons vålnad

Birgitta Ohlsson försöker i Expressen slå ett slag för euron. Hon är EU-minister och minister betyder en person som tjänar. En EU-minister innebär följaktligen någon som tjänar EU, vilket Birgitta Ohlsson onekligen gör. Att folkomröstningen slutade med nederlag för euron, att EU:s valuta just nu kämpar för sin överlevnad och att stödet för den aldrig varit lägre i Sverige är uppenbarligen inget hinder i vägen. Birgitta Ohlsson är liberal och republikan så att folkets frihet, vilja och värderingar helt saknar betydelse i hennes resonemang förvånar inte det minsta.