Förlorarnas historia

Skolverkets syn på religion får fortsatt kritik och anklagas för att misstänkliggöra religion av Dagens Seglora. Beröringsskräcken för kulturarv och religion tas även upp av teologen Anna Karin Hammar som menar att det inte går att lära elever kritiskt tänkande om man samtidigt hindrar dem från upplevelser. Synen på vad som är religion och vad som är konfessionellt är genomgående slumpmässig i Skolverkets juridiska vägledning. Kyrka och präst är tillåtet, bön och välsignelse är det inte. Psalmer är ibland tillåtna, men inte alla och i alla sammanhang. Tidningen Dagen har startat Adventsupproret som över 80000 skrivit under där en ändring av skollagen krävs. Även människor utanför kyrkan har engagerat sig.

Religion och kultur kan inte separeras menar buddhisten Ryûsan Thorbjörn Carlsten. Deltagande i religiösa ceremonier ökar även förståelsen för andra sätt att tänka. Att Skolverket tillåter yoga men inte kristna inslag i adventsfirande ses som väldigt märkligt av Carlsten som även anser att deltagande i religiösa ceremonier inte innebär att man automatiskt blir en del av religionen ifråga, vilket innebär att det heller inte finns något konfessionellt i sig med att delta i exempelvis kyrkans adventsfirande. Avslutningsvis så skriver Carlsten att han som svensk buddhist inte har några problem med att fira advent. Religionsvetenskapliga kommentarer ser Carlstens inlägg som ett exempel på multipla kulturella och religiösa identiteter och att religiös identitet inte behöver vara singulär vilket Skolverket utgår från i sina resonemang.

Perspektiv som inte stämmer med sekularisters och religiösas syn tas inte upp. Ställföreträdande religion är ett begrepp som använts av den brittiska religionssociologen Grace Davie beskriver ett av dessa alternativa synsätt. Detta innebär en syn där "en liten grupp upprätthåller religionen till vardags med majoritetens goda minne eller till och med aktiva stöd, för att den ska finnas till hands för alla när de behöver den." Här tjänar ställföreträdande religion som en förklaring varför människor inte tänker och agerar på det sätt som Skolverket föreställer sig då "protester som ibland blir när kyrkor ändrar språk eller riter just ur det perspektivet – människor tänker att även om de inte går dit så firas gudstjänsterna ändå på något sätt för dem också." 

Skolverket är inte den enda myndighet vars obefintliga kunskaper om religion förstör människors liv. Migrationsverket har också gjort sig känt för detta. Dagen skriver att Migrationsverket uppvisar en "oförmåga att förstå och ta hänsyn till vad en religiös övertygelse innebär och hur den yttrar sig" och att myndighetens inkompetens hotar människoliv. Svenska kyrkoledare kräver därför att svenska myndigheter ska utbildas i teologi och religion. Såväl Skolverket som Migrationsverket har en väldigt utpräglad luthersk syn på religion. Hos Skolverket så är det sålunda luthersk teologi där ordet står i centrum som vid bön och välsignelser som främst ses som religiöst medan den precis lika religiösa yogan inte ses som något problem. Samtidigt så sysselsätter sig Migrationsverket med lutherska husförhör med människor som konverterat till kristendomen och som hotas till livet i sina hemländer. Klarar de inte de lutherska frågorna så anses de inte vara riktiga kristna utan skickas tillbaka till sina hemländer. Detta lutherska synsätt är i sig konfessionellt vilket är ett väldigt problem eftersom undervisningen i skolan vara icke-konfessionell enligt skollagen, men när hela definitionen av vad som är icke-konfessionellt i sig är konfessionellt så bryter Skolverket genom sin vägledning mot skollagen. 

Skolan som spridare av islamofobi

Det stora problemet med Skolverkets syn på sin egen roll i samhället som uttolkare av vad religion är och vad det ska betyda för enskilda grupper och individer är att den omöjliggör förståelsen för andra kulturer och öppnar dörren för islamofobi.

Maria Ludvigsson på SvD anser att Skolverkets rekommendationer har ett löjets skimmer över sig och att diskussionen "handlar om mer än huruvida skolbarn ska tillåtas tända ljus i adventstid utan att avkrävas en sekulär bekännelse." Hon påminner också om att invandringen av katoliker, ortodoxa och muslimer gjort att religion är en viktig del i vardagen för många svenskar. 

Hur brett religionsbegreppet är kan demonstreras genom att demokrati och ”att inte vara nazist” har beskrivits som moderna religioner i västerlandet. Efter Franska revolutionen ersattes begreppet kristenheten med Europa som bärande identitet och nationalistiska myter och riter kom att bli ett alternativ till kristna myter och riter.

Smålandsposten menar att Skolverket göder islamofobi genom sin skräck mot religiösa inslag. Muslimer får ofta skulden för att vilja förbjuda svenska seder och traditioner och får fungera som syndabocker för Skolverkets religionsfobi. Även Hallands nyheter ser en ohållbar åtskiljnad mellan religiöst och tradition då Sverige har en tusenårig historia av kristendom.

Socialminister Göran Hägglund vill återföra makten till de enskilda skolorna med hjälp av en ny lag då Skolverkets tolkning ses som alltför förvirrande för att kunna fortgå.

Ulf Jonsson på Signum granskar Skolverkets bigotta religionsfobi och frågar sig vilka skador barn kan tänkas drabbas av om de påminns om att de tillhör den kristna kulturkretsen. Han förundrar sig över att vissa saker ses som problematiskt att möta när det inte passar in på den egna synen på tillvaron, speciellt med tanke på att muslimer och katoliker dagligen konfronteras med detta. Man kan också tycka att det skulle vara en självklarhet i ett tolerant samhälle att inte tvinga andra att ge upp traditioner bara för att man själv ogillar dem.

Den respektlöshet mot människors traditioner som Skolverket står för anser kristdemokraten Alf Svensson vara snurrigt. Han ifrågasätter varför "myndigheter sitter och grubblar över om Fader vår eller Stilla natt skulle förvirra eller mentalt störa elevers själsliga ro".

Moderaten Gunnar Hökmark tar upp ett av de största problemen, nämligen att Skolverket försvårar förståelsen för samhället och olika kulturer. Han menar att vi varken blir muslimer av att möta muslimska traditioner eller kristna av att möta kristna traditioner samt att man inte ska försöka dölja samhället.

Roland Poirier Martinsson påtalar det absurda i att Skolverket ger sitt godkännande till kyrkor att hålla gudstjänst på söndagar. Att det blir så beror på Skolverkets vansinniga syn att de tror sig ha fått rätten att definiera vad religion är för alla människor i hela Sverige. Som vanligt har Skolverket inte presterat några som helst bevis för att så skulle vara fallet.

Dubbelmoralen som Skolverket har avslöjas av Sanna Lundell i Aftonbladet som påpekar att skolan har till uppgift att spegla samhället och inte staten. Dessutom kan man tillägga att staten också är direkt kopplad till religion då Hans Majestät Konungen enligt grundlagen ska tillhöra den rena evangeliska läran och att Svenska kyrkans lära delvis bestämms i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.

Samhälle och religion

När Skolverket oreflekterat radar upp ord som de påstår vara "religionsutövning" så uppstår problemet att alla andra berövas sin möjlighet att tolka såväl dessa begrepp som religion i allmänhet. Varför ska Skolverket stå för en definition av religion som är främmande för såväl andra kulturer som tidigare epoker i historien och hur passar en så svag och oredovisad definition in på kravet att skolan ska ha en vetenskaplig grund? 

Det går exempelvis att se predikan, välsignelse och bön i juletid som frikopplad från religionen och istället se det som en (integrerad) del av jultraditionen. Förlorarna blir då de icke-religiösa som har ett traditionellt eller kulturellt perspektiv. De får sina, från den egna synvinkeln, icke-religiösa traditioner stämplade som religion och borttagna med motivering att det är religionsutövning, vilket det inte är frågan om med detta synsätt.

Kyrkosekreteraren i Svenska kyrkan Cristina Grenholm anser att det är vilseledande att påstå att psalmer inte behöver vara religiösa vilket i sin tur motverkar den kritiska granskningen av religion i skolan. 

Skolverkets syn gör att unga människor riskerar att gå miste om kulturell förståelse i sin strävan efter en neutralitet som till sin natur är ouppnåelig poängteras av politiker från fem olika riksdagspartier.

Även fast Skolverket ännu inte offentliggjort sin definition av religion går det ändå att dra vissa slutsatser då religion ses som något som exosterar i sig som frikopplat från tid, rum och människor. Sådana essentialistiska föreställningar där religion definieras oberoende av människors åsikter är dock ovetenskapliga enligt professorn i islamologi Jan Hjärpe. Han konstaterar att resonemanget "...är baserat på ett normativt och inte ett deskriptivt tänkande. Essentialismen och dess nära släkting begreppsrealismen är inte bara något felaktigt utan direkt farligt genom att den fungerar som stöd och krycka för fördomar..."

Att just Skolverket, som har till uppgift att handskas med samhällets förmedling av kunskap och tradition, har sådana svårigheter med att kommunicera sitt budskap är onekligen mycket märkligt. Tidningen Dagen uppmanar Skolverket och politikerna att sluta skylla på varandra och pekar på orimligheten att försöka utplåna ett folks identitet.

Professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld konstaterar att religionen impregnerar såväl samhälle som kultur vilket gör Skolverkets försök att skilja dessa åt orimligt och helt meningslöst. 

Att Skolverket har en naiv tolkning av vad som är religion anser även doktoranden i religionsvetenskap Simon Sorgenfrei som därför frågar sig "vem som ska värdera graden av religion i olika praktiker, ritualer, artefakter och uttryck. Skolverkets jurister, sveriges rektorer eller skolbarnen och deras föräldrar?" Sorgenfri menar även att den tro som Skolverket har att religion är samma sak för alla är en form av religionsblindhet vilket visas av den inkonsekventa synen på adventsfirande kontra yoga.

Svårigheten att säga vad religion innebär för olika människor kan ytterligare illustreras med Benjamin Katzeff Silberstein som på SvD menar att debatten är orsakad av paragrafrytteri.

Skolverket saknar helt argument och upprepar bara åsikterna att "bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan och annan religiös utövning måste betraktas som konfessionella inslag." På vilket sätt de skulle vara konfessionella inslag av skolan framgår inte, det är ju den kyrka där adventsfirandet sker i som har en konfession, inte skolan som är där på besök.

I en granskning av en bok om religionsfrihet så påpekar författaren Torbjörn Elensky att Sverige och svenskar inte per definition är mer neutrala och normala än andra och påminner om den "massiva protestantismen" som präglar det svenska samhällets tolkningar. Detta synsätt har Skolverket helt uppenbart inte klarat av att reflektera kring.

Biskopen av Lund Antje Jackelén poängterar att Barnkonventionen ger barn rätt till andlig utveckling och att staten är i strid med sig själv då lagen om Svenska kyrkan anbefaller att dess verksamhet skall vara rikstäckande. Skolverkets jurister verkar vara okunniga om dessa rättsliga förhållanden.

Skolverkstalibanernas religionsfobi

Martin Modéus, biskop av Linköping, har nu också kommenterat Skolverkets märkvärdiga riktlinjer. Biskopen menar att Skolverkets idé om att tömma advent fån sitt kristna innehåll är orimlig eftersom det inte skulle bli någonting kvar. Skolverkets ideologiska ställningstagande anses av biskopen grunda sig på en negativ tolkning av religion som leder till misstänkliggörande och ett stämplande av religiösa som avvikande, vilket biskopen säger sig ha bevittnat hos unga kristna han träffat. Religion beskrivs av Skolverket som något farligt som barn ska skyddas från, detta baseras på en "modernistisk föreställning om religionen som ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling" vilket biskopen anser vare en föråldrad syn på religion. Skolverket ställer sig inte neutralt utan gynnar istället sekularism vilket biskopen uppfattar som en annan religion. Tolkningen utav lagen som Skolverket gjort lider av samma brist på neutralitet när de klassificerar adventsamlingar som utbildning istället för undervisning. Avslutningsvis så ställer biskopen frågan till Skolverkets uppdragsgivare vad som ska göras åt Skolverkets syn på religion som något farligt för barn.

Teologie doktorn och prästen Dag Sandahl skriver om Skolverkstalibaner i Hednaland där han påpekar att om psalmer får sjungas men inget får sägas så innebär det att sjungna ord numera enligt Skolverket är meningslösa ord. Sandahl tar även upp konceptet från franska revolutionen om skapandet av ett icke-religiöst samhälle samt okunskapen om kristendomen i dagens Sverige och hur detta förhåller sig till andra linjer i samhället som att kungen skall vara av den rena evangeliska läran, korset står tecknat på fanan och att det finns en särskild lag om Svenska kyrkan. Skolverket handlar på ett fegt sätt enligt Sandahl då de lämnar det praktiska åt rektorerna men förbehåller sig rätten att göra dem till syndabocker ifall deras beslut inte passar Skolverkets världsbild.

Slutet för hyllandet av mordet på Iraks kungafamilj?

Den 14 juli 1958 mördade irakiska officerare sin kung Faisal II och hans familj. Dagen har sedan dess firats som en helgdag i den irakiska republik som är mest känd för Saddam Hussein. Nu har emellertid irakiska politiker börjat ifrågasätta detta och folkets uppskattning för sin kungliga historia har ökat.

Skolverkets makt och okunnighet

Skolverkets försök att tvinga på det svenska samhället en kulturrevolution har ånyo nått en ny lägstanivå. Att sådana pajasar tillåts hålla på med sådant de inte begriper ett dugg av är skandalöst. När inkompetens och illvillighet på statliga myndigheter tillåts nå sådana här nivåer i något så grundläggande som påverkar såväl barns uppfostran som hela folkets kultur kan vi onekligen tala om tyranni.

Problemen med Skolverkets resonemang är flera och mångbottnade. Till att börja med har Lovisa Bergdahl som är filosofie doktor i pedagogik och lektorn i religionsvetenskap konstaterat att Skolverkets fokusering på bön, välsignelse, bekännelse och predikan bottnar i en väldigt luthersk syn på vad religion innebär. Hon ger även exempel på en funktionalistisk definition av religion där tro innebär det man firar, vilket får konsekvenser när det gäller en rad företeelser som firandet av Lucia, Halloween och Alla hjärtans dag på skolan som samtliga innebär en form av religionsutövning med denna syn.

Teologibloggaren Josef Bengtson kritiserar också Skolverkets definition av "religiösa inslag". Dessutom konstaterar han att skolans värdegrund enligt Skolverket vilar på "etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism", vilket innebär att kristen etik är godtagbart så länge det är skolan och inte kyrkan som står för tolkningen. Vidare så går Bengtson in och spekulerar kring vad Skolverket menar med "religiösa budskap" då någon definition som vanligt inte ges av de centrala begrepp som Skolverket använder sig av. Baserat på det resonemang som förs så verkar Skolverket ha ställt

religion och metafysik förstådda som subjektiva försanthållanden, mot vetenskap förstådd som objektiva sanningar. Men, konsekvensen av en sådan förståelse av religion blir dock att alla typer av värderingar ligger illa till. Även så kallade "sekulära värderingar" som frihet, jämlikhet och broderskap blir i denna mening religiösa.  

Bengtson ser här att Skolverket genom att helt irrationellt kastat in en funktionalistisk innebörd i sin i grunden substantivistiska syn på religion kommit att likställa saker som de anser skolan ska lära ut för att det är sekulärt och neutralt med farliga och förhatliga "religiösa budskap". 

Henrik G Ehrenberg på Idéinstitutet Civitas skriver i Aftonbladet om problemet med att skilja religion från tradition och kultur på ett så arbiträrt sätt som Skolverket gjort sig skyldiga till: 

Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen, innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur, samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer, uppfattningar och traditioner kommer.

Avslutningsvis så konstaterar Ehrenberg att även kulturarvet tar skada av Skolverkets felaktiga historiebruk och att skollagen därför bör ändras.

Kristdemokraten Bengt Germundsson ser det hela ur en humoristisk synvinkel och konstaterar att Skolverkets psalmbok nu fördubblat antalet psalmer när Stilla natt nu gjort Den blomstertid nu kommer sällskap som officiellt godkänd icke-religiös psalm.

Katolska Signum fokuserar på att Skolverket helt missat den religiösa betydelsen av arkitektur och konst och ansluter sig föga förvånande till den kritik mot att en tydligt luthersk tolkning skulle vara "icke-konfessionell".

Avslutningsvis så vill jag konstatera följande: att definiera religion är en form av maktutövning och Skolverket utnyttjar sin makt för att tvinga igenom sin syn på religion. Skolverket uppvisar även en irrationell och känslomässig för att inte säga vidskeplig tro på att religion är något som är transhistoriskt och transkulturellt. Den blandning av makt och okunnighet som Skolverket besitter är skrämmande. Ifall Skolverket har rätt i sin tolkning av lagen så innebär det att makten att styra samhällets kultur har gett åt en institution som saknar såväl kompetens som vilja för att använda makten i ett gott syfte. I så fall har vi inte en rättsstat utan en tyranni, men med tanke på den enorma inkompetens Skolverket hittills visat upp så har de med största sannolikhet fel angående sin uttolkning av lagen. 

Monarkistiska nyheter

I Rumänien så är kungahuset med kung Mikael aktivt och utrycker sina sympatier för det folkliga missnöjet med den rumänske presidenten och de rumänska politikerna.

Varför arabiska monarkier visat sig vara överlägsna de sammanfallande republikerna i området har återigen blivit uppmärksammat.

 

Journalister vill ta över rättsväsendet

Aftonbladets Anders Lindberg menar att det är fel att pröva Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage "Kunga­middagen - Om detta må vi berätta!" rättsligt eftersom det inte är olagligt. Vari ligger då problemet att pröva det hela rättsligt? Det är väl ändå rättsväsendet och inte en ensam journalist som ska pröva vad som är lagligt eller inte. Lindberg tycker dock att "vårt statsskick egentligen hör hemma på antikvariat", och det verkar alltså som att rättssäkerheten är tänkt att göra monarkin sällskap där. Lyckligtvis så får inte Anders Lindberg bestämma vare sig om rättsväsendet eller monarkin. Och det skall vi vara väldigt tacksamma över.

Elisabeth Ohlson Wallin själv verkar smått förvirrad, hon verkar tro att hon granskar makten genom att gå i politikernas och journalisternas ledband. På vilket sätt hon granskar makten genom att tjäna den framgår inte. Exakt vad satiren i konstverket skulle vara vet jag inte heller, men att Hennes Majestät Drottningen håller på att tvätta bort symbolen för en republik är åtminstone roande.

Andra sätt att se på händelsen är som former av vuxenmobbing eller ekonomisk vinning.

Ny lettisk bibelöversättning

Den nya lettiska bibelöversättningen har till stor del finansierats av det Svenska bibelsällskapet som Hans Majestät är beskyddare för. Detta skedde genom att man bad den svenske konungen om tillstånd att göra en kungainsamling som drog in pengarna genom att använda Hans Majestäts namn. Sveriges ambassadör i Riga läste upp en hälsning från Hans Majestät där han gratulerade Svenska bibelsällskapets hjälp till den nya lettiska Bibeln.

Under Sovjettiden var det förbjudet att översätta Bibeln i Lettland.

Även den första lettiska bibelöversättningen från 1694 bekostades delvis av den svenska kronan.

Republikaner lär sig aldrig

Dagens budskap från Republikanska föreningen är, förutom en tydlig vänsterpolitisk tolkning som verkar ha fått kristdemokraten Peter Althin att överge debatten, att demokratin ska "fullbordas". Medlet är, som alltid, att avskaffa monarkin och införa republik. Liknande idéer har man tidigare haft i Tyskland, Ryssland, Etiopien och Irak. De optimistiska demokratiförespråkande republikanerna i dessa länder fick dock inte mer demokrati utan blev istället mördade och fängslade av sina medrepublikaner. Konungariket Sverige räknas som ett av de absolut mest demokratiska länderna i världen, detta tillsammans med en rad andra monarkier. Republikerna tenderar däremot att vara diktaturer. Mia Sydow Mölleby anser tydligen att makten ska utgå från folket och helt läggas i politikernas händer. Någon plats för mångfald och maktbalans finns inte i republikanernas idealsamhälle, lika lite som det finns någon plats för lokalt självstyre i deras centraliserade och genombyråkratiserade förtryckarstat. Det verkar inte som att republikanerna vill lära sig av historien.

Försvaret av monarkin är som vanligt svagt, trots det starka folkliga stödet för monarkin så är det bara tre moderater som bryr sig om, eller tillåts av republikanska DN, att komma med en replik. Tydligen så är det väldigt svårt för politiker att ta avstånd från ett förslag som skulle ge dem ännu mer makt. Detta trots att ingen grupp genom världshistorien haft så mycket makt över andra människors liv och vardag som dagens politiker. 

Återupprättad monarki: Yogyakarta

Ännu en monarki har återupprättats, den här gången i Indonesien! Sultanen av Yogyakarata har tidigare varit vald till guvernör men genom en ny lag så görs nu guvernörsposten ärftlig.

Monarkin fortsatt stark i Mellanöstern

Att de arabiska monarkierna visat sig ha långt starkare folkligt stöd än de arabiska republikerna uppmärksammas nu även av New York Times. Olika debattörer får komma till tals för att ge sin syn på detta intressanta faktum.

Republikanska politiker kräver mer makt

Republikanska föreningen företrätt av de två politikerna Peter Althin (KD) och Mia Sydow Mölleby (V) går i Dagens Nyheter till angrepp mot Hans Majestät Konungen och Konungariket Sveriges grundlag. Om de maktfullkomliga politikerna kan det sägas att "de har vunnit sin position i direkt kamp mot resten av folkets utvalda representanter". Det är alltså ingalunda några demokratins förkämpar som kommer till tals utan människor med ett direkt egetintresse av att usurpera Hans Majestät Konungens makt.

En vänster- och en kd-politiker visar enighet i frågan om att politikerna ska få ännu mera makt, så rörande! De partier de representerar har dock tillsammans endast 33000 medlemmar, detta av en befolkning på nio miljoner i konungariket. Inte heller lär de ha alla sina medlemmar bakom sig, att ett kristet parti skulle förespråka republik när Gud är kung och himmelriket är en monarki är lika märkligt som att ett socialistiskt parti ställer sig bakom den elit politikerklassen utgör vilken har en makt så total i dagens samhälle att den saknar motstycke i historien. Man spottar på den lilla människan som Jesus såväl som Karl Marx försvarade. 

Som vanligt så kräver republikanerna ensamrätt på tolkningen av vad demokrati innebär. I deras definition ryms ingen folkvilja utan enbart tyranni och dyrkan av politikerna som syftar till att legitimera ännu mer maktkoncentration till de fåtaliga politiker som utan opposition styr riket. Okritiska medborgare föds av republikanism, inte av monarkin vilket debattartikeln tydligt visar genom sin vanvettiga blandning av historieförfalskning, lögner och maktlystnad. Sverige har aldrig som Althin och Sydow Mölleby påstår varit en diktatur. Däremot så blev Ryssland, Iran, Kina, Tyskland, Irak, Kambodja, Portugal, Spanien och Grekland alla diktaturer efter att monarkin avskaffats. Lägg därtill att monarkier är överrepresenterade bland världens demokratier medan republiker är överrepresenterade bland världens diktaturer så ser man hur svaga argument republikanerna har.

Till skillnad från Althin och Sydow Mölleby så har Hans Majestät aldrig sökt makten. Det är en av de stora fördelarna med en ärftlig monarki som bör värnas mot totalitära, revolutionära och republikanska krafter. Statsminister Fredrik Reinfeldt har betydligt mindre folkligt stöd än Hans Majestät, ändå är det den förstnämnde som republikanerna har mage att påstå har nått sin position på demokratisk väg. Statsministern accepteras passivt av riksdagen och är alltså inte mer "demokratisk" än Hans Majestät.

Att republikaner får så här pass mycket utrymme i svensk massmedia kan sättas i relation till utrymmet för monarkister i republiker. Tysklands och Frankrikes konstitutioner förbjuder införandet av något annat statsskick än republik trots folkmorden deras republiker begått. I USA så förkunnar konstitutionen att alla delstater måste ha ett republikanskt styrelseskick vilket alltså hindrar Hawaii från att återinföra monarki inom unionen samtidigt som det sedan inbördeskriget varit förbjudet att lämna unionen. De flesta republiker är dock diktaturer och där får monarkister överhuvudtaget inte yttra sig och om de ändå skulle göra det så riskerar de ytterst stränga straff. Även i länder där en majoritet av befolkningen vill återinföra monarki som i Serbien och Nepal så vägrar politikerna och de institutioner de kontrollerar såsom massmedia och parlament att ens diskutera frågan. 

Liechtenstein stödjer sin furste

I en folkomröstning i Liechtenstein röstade hela 76,1 procent mot att öka politikernas makt genom att ta ifrån fursten rätten att lägga in veto mot parlamentets beslut. Svensk media är som ofta tämligen tysta när det handlar om monarki, endast DN vädrade morgonluft men tvingades istället bita i det för dem bittra valresultatet. "Folket i Liechtenstein sade nej till mer demokrati" är ett klockrent citat som visar att demokrati nu endast är ett tomt begrepp som syftar till att legitimera politikernas makt. 

Skolverket bryter mot grundlagen

Den årliga debatten om skolavslutning i kyrkan pågår just nu. Förutom ateisterna ledda av Christer Sturmark så är det även byråkraterna som känner sin makt hotad. Chefsjuristen vid Skolinspektionen påstår att reglerna är tydliga, men tyvärr för Skolinspektionen och Skolverket så är Konungariket Sveriges grundlag ännu tydligare. Som Lars Flemström påpekar så är religiös påverkan tillåtet enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna vilket Europadomstolen också bekräftat. Kommunernas självständighet är en grundpelare i den svenska grundlagen och skolan är kommunal. En myndighet får inte heller lägga sig i vad en annan myndighet beslutar, så det är varje skolas rektor som avgör var skolavslutningen ska ske och inte Skolverket. Grundlag och Europakonventionen gäller före vanlig lag är en annan relevant grundlag i sammanhanget. Det Skolverket gör är att bryta mot ett flertal grundlagar vilket måste ses som oacceptabelt. Det är alltså inte frågan om något lagbrott eller civil olydnad att anordna skolavslutning i kyrkan, det rör sig bara om myndighetsutövning enligt grundlagen och utövande av svensk kultur och tradition. 

Freedom Wears a Crown

John Farthing är en monarkistisk filosof som skrev den banbrytande boken Freedom Wears a Crown som gavs ut efter författarens död. I boken utgår Farthing från att världen är delad mellan amerikansk republikanism och socialistisk marxism men att det finns en tredje väg mellan dessa. Så här beskriver han den tredje vägen:

There is no such pride and presumption in the ideal of kingdom. It knows nothing of absolute perfection, whether of the present state of liberty, or of a future state of communism. It seeks only to retain what it knows to be good and to attain to whatever is better. And meantime to perform the duties of the moment in which past and future are fused.

Utgångspunkten är alltså att fokusera på det som anses vara bra och försöka förbättra det. Problemet med republikanism och socialism är alltså att de strävar efter absolut perfektion vilket enligt Farthing aldrig kan uppnås och etablerar grundlagar som är tänkta att gälla för alla i alla tider. Det senare kallar Farthing för den högsta dårskapen eftersom det inte går att förutse vad som kommer att anses bra i framtiden och det knipper banden med det förflutna. Monarkin och parlamentet är grunderna i den tredje vägen då de baseras på den samlade erfarenheten från historien. Istället för att bygga på enskilda ideologer så bygger man på tänkandet och erfarenheten från generationer av män och kvinnor.

Den australiska kungshymnen

Australiens premiärminister Julia Gillard vägrade under sin drottnings diamantjubileum att sjunga med i den australiska kungshymnen. Finansministern Penny Wongs förklaring till detta märkliga beteende var att påstå att premiärministern inte kunde texten till God Save the Queen eftersom det är en utländsk hymn. Australien framstår som en utmanare till titeln om vilket land som har mest korkade politiker. Att som medlem i regeringen inte känna till det egna landets kungshymn är osedvanligt okunnigt.

Den franska revolutionen

Kungen av Nepal hotad

De kommunistiska terrorister som med vapenmakt tagit makten över Nepal hotar nu rikets kung med fängelse, ironiskt nog för att ha konspirerat mot den fredsprocess som behövts efter det krig kommunisterna startat. Kungens motstånd mot formandet av en ny konstitution sägs vara ett annat skäl, vilket kan tyckas märkligt då det republikanska styret på fyra år inte förmått genomdriva en sådan. 

Saudiarabien och eurocentrismen

Det mest hatade landet i Sverige idag verkar vara Saudiarabien. Intoleransen och oförmågan att förstå och reflektera över andra former av samhällen än den egna liberala och byråkratiska nationalstaten är överväldigande inom massmedia vars gläfsande okritiskt upprepas av vanligt folk som vore de papegojor. Kung Abdullahs Saudiarabien har emellertid liksom de övriga arabiska monarkierna klarat sig bra igenom de politiska omvälvningarna på senare tid, vilket inte kan sägas om republikerna Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen and Syrien där det folkliga missnöjet har varit på en helt annan nivå. Monarkins värdighet gäller även folket, och de regerande arabiska furstarna har visat att så är fallet. Ett exempel på detta är det tal som kung Abdullah höll i februari. 

De bilder av Saudiarabien som används inom svensk media är oerhört vinklade och förenklade, ett exempel på detta är synen på och inställningen till homosexuella som beskrivs i nattsvarta termer utifrån ett eurocentriskt perspektiv. Verkligheten är betydligt mer komplicerad där en rad olika synsätt och handlingsmönster gör sig gällande i det saudiska samhället. Ett annat exempel är naturligtvis den svenska "vapenfabriken" som ha planerats av högern/vänstern (stryk det ej önskvärda). Där beskrivs Saudiarabien som i termer som "totalitär stat" och "diktatur" av människor som bor i ett land som totalt kontrolleras av de politiska partierna i riksdagen vars samlade medlemsantal uppgår till snofsiga 287 831 personer eller ungefär 3% av befolkningen. Undervärderingen av det saudiska samhället är tydlig och värderingarna som görs följer alltid svenska normer. 

Samarbetet med Saudiarabien

Sven Hirdman som tidigare varit krigsmaterielinspektör har nu publicerat fakta om Sveriges avtal med Saudiarabien. Han skriver mycket klokt och insiktsfullt att det "...är knappast riktigt att kalla Saudiarabien för en diktatur. Landet är ett traditionellt arabiskt klansamhälle med en auktoritär kungamakt och ett strängt islamiskt styre, mycket annorlunda än Sverige." Därutöver förklarar Hirdman vilka regler som gäller export av krigsmaterial.

Med sin hänvisning till tydliga fakta skiljer sig Hirdman från Ekots inledande rapportering som hade löjliga källhänvisningar i stil med "Det är känt". 

Toleranta liberaler

Ungern har nyligen strukit ordet republik ur sin grundlag vilket gjort att liberalerna nu gått på krigsstigen. I Svenska Dagbladet går fyra folkpartister, däribland den ökända republikanen Birgitta Ohlsson till attack och vill att EU ska tvinga Ungern att återgå till den liberala fållan. 

När ungrarna röstar som liberalerna vill så beskrivs det av de fyra folkpartisterna som "fria val" och "demokrati", men röstar de annorlunda så kallas det istället "grova överträdelser" och "maktkoncentration". Liberaler är som vanligt bara toleranta så länge man helt och hållet håller med dem.

Kända monarkister: Natti

Sveriges främsta bloggerska, Natti from Hell, har nu kommit ut som monarkist! Hon skriver på sin blogg att den kungliga familjen är "...som en fin prydnad för Sverige och det är klart att man vill att pengarna ska gå till något fint. Monarkin har ju Sverige fått en hel del uppmärksamhet för, vilket ju är bra." samt att "Det är klart att Sverige ska fortsätta ha monarki."

Fantasifullt om successionsordningen

I bland annat Dagens Nyheter så passar man i samband med prinsessan Estelles födelse på att ta upp successionsordningens bestämmelser om Konungens religion. Det har även nyligen varit en debatt i Storbritannien angående Act of Settlement från 1701 som bestämmer att endast protestanter får sitta på tronen. Sverige är med andra ord inte ensamma om att reglera furstens trostillhörighet, men som vanligt väljer DN att inte lämna den svenska ankdammen. I Sverige är debatten ingalunda ny utan diskuterades senast i januari av Joakim Nergelius i Svenska Dagbladet. Alltså inte förra året i GT/Kvällsposten som DN påstår. 

Successionsordningen 4 § lyder "Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)."  

DN:s ledare har uppenbarligen skummat igenom den Augsburgska bekännelsen men bryr sig som väntat inte om att sätta in den i någon kontext överhuvudtaget. Det man väljer att ta upp är artikel I:4 "De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang ; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt."

Sätter man in detta i sin kontext så är det tydligt att den första artikeln i den Augsburgska bekännelsen handlar om gudomväsendets enhet, alltså den kristna treenighetsläran. I den Augsburgska bekännelsens apologi konstateras det att artikeln ”gillas av våra motståndare”, när den skrevs var den alltså tämligen okontroversiell. Därför känns det märkligt att den blivit så omstridd i vårt sekulära tidevarv. Ordet ”de” i artikel I:4 syftar på de kristna kyrkorna, inte de svenska kungarna. Den augsburgska bekännelsen skiljer mycket tydligt mellan andligt och världsligt så det är egentligen Svenska kyrkan och inte den svenske kungen som ska stå för fördömandet. Det är alltid samma stickprov som citeras varje gång Successionsordningens bestämmelser diskuteras. Det vore mer lämpligt att peka på artikel XVI:2 "...att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten..." som till skillnad från I:4 faktiskt rör kungaämbetet.

DN:s ledarredaktion har en väldigt livlig fantasi. "Om prinsessan Estelle en dag beträder tronen kommer hon först att tvingas ta avstånd från islam." Ingen tidigare monark i Sveriges historia har behövt deklarera något fördömande av islam för att kunna tillträda tronen, så varför prinsessan Estelle skulle behöva göra det kan man fråga sig. "Vad som däremot är förbjudet är att inte tro på Gud, eller att kalla Gud för Deus, Jahve eller Allah. Med tanke på alla fördomar som ateister, judar, katoliker och nu muslimer utsatts för i vårt land är förbudet helt orimligt." Okunnigheten om religion är närmast pinsam, var någonstans i Successionsordningen och/eller Augsburgska bekännelsen står det att det är förbjudet att tala latin, hebreiska och arabiska? Rätt svar är ingenstans. 

Vad gäller de påhittade problemen som tas upp i slutet av citatet så kan man se till förhållandet i Storbritannien där monarkens förutbestämda religionstillhörighet inte alls är något problem. Den brittiska drottningen har varit en av de starkaste krafterna som försvarat islams roll i samhället i en tid när föraktet och misstron mot islam och muslimer växt sig allt starkare. Resonemanget i DN att det skulle vara fel att monarken har en förutbestämd religion är direkt ohållbart. Den saknar helt verklighetsförankring och underbyggs inte med några sakargument överhuvudtaget. Argumenteringen är med andra ord lika undermålig som källkritiken. 

"Den svenska statskyrkan avskaffades år 2000. Monarkin bör gå samma väg. Även dess förespråkare måste inse att det åtminstone är dags att avskaffa kronkyrkan." Avslutningen är såväl felaktig som motsägelsefull. Svenska kyrkans förhållande till staten regleras genom en särskild lag och de politiska partierna styr kyrkan på samma sätt som de styr staten. Sedan konstaterar man att det ändå finns ett förhållande mellan stat och kyrka genom successionsförordningen som knyter samman kronan och kyrkan. Ridå.

Jag tror inte på den likriktning och politisering av samhället som tar sig uttryck bland annat i kritiken mot vår successionsordning. När allt färre (politikerna) får bestämma över allt mer (privatlivet etc.) så urholkas demokratin även om man rent formellt stärker den genom diverse obskyra grundlagsändringar. Vår monarki är unik just därför att det finns särskilda bestämmelser om den. Att likrikta den gör att både vår lilla ankdamm och världen i stort tappar i mångfald utan att någon vinner på det, allra minst muslimerna och andra religiösa minoriteter.

"Den värsta formen av ojämlikhet är att försöka göra ojämlika saker jämlika." -Aristoteles

Monarkin som frizon

Anders Billing vill i Expressen ha bort allt som inte kan passas in i det liberala samhället. Hovet påstås föjdaktligen inte existera "enligt lagboken", detsamma gäller de traditioner som är kopplade till kungahuset. Allt som inte passar in i den liberala uniformiteten ses med misstänksamhet. Retroaktiv lagstiftning är däremot positivt, åtminstone så länge den inte drabbar liberala värden. Att Hans Majestät fått igenom sin vilja angående kungens religionstillghörighet ses som "lustigt", medan Torekovkompromissen som gjordes helt utan offentlig insyn helt undgår kritik.

Att monarkin fungerar som en frizon gentemot det totalitära liberala samhället kan enbart ses som något positivt. Hyckleriet i Anders Billings resonemang är uppenbart, monarkin ses som felaktig när den inte regleras i lag som i dess traditioner men när den som i religionstillhörigheten regleras i lag så är det ändå fel på monarkin. Likaså är liberalismen rätt oavsett om den gestaltas genom följandet av rigida lagar eller viskandet i mörka hörn som i Torekovkompromissen.

När demokratin görs till diktator

De stora svenska tidningarna passar som vanligt på att sprida sin republikanska propaganda. Katrine Kielos skriver i Aftonbladets ledare om monarkin. Monarkin påstås handla om blodsmystik men samtidigt så beskrivs demokrati på ett lika mytiskt sätt som varandes en människosyn och inte en uppsättning formella rättigheter. Sverige beskrivs inte som ett konungarike utan som ett land och det är naturligtvis nationalismen och inte kungen som ska stå för sammanhållningen. Det hela blir rent parodiskt genom konstaterandet "Det var en gång ett land där vi bestämde att den politiska makten inte skulle ligga i ett fåtal händer." De politiska partierna som idag har makten utgörs av 3% av befolkningen, de har ensamrätt på att sitta i våra folkförsamlingar och som nämndemän i våra domstolar. De styr kyrkan och utser statsminister, här kan man verkligen tala om att makten ligger i ett fåtals händer.

Expressens ledare utgår till skillnad från Aftonbladets indirekta nationalistiska demokrati utifrån att demokratin till sin natur är liberal. Dessutom ondgör den sig över att den nyfödda prinsessan är bunden till vissa värderingar och fångad i en bur. Något som alla människor är i det liberala samhälle som Expressen förespråkar och påstår att vi har. Ingen annan ideologi har tillskansat sig så mycket makt över människors liv och vardag som liberalismen, aldrig så har ett samhälle varit så uniformt som i de moderna republikerna. Demokratin i Aftonbladets och Expressens form är en diktator som vi gör bäst i att göra oss av med om vi vill behålla vår frihet.

Anarki råder i rättsväsendet

Högsta domstolen, inrättad revolutionsåret 1789, är tämligen ointresserad av att verka för rättvisan i riket. Det vore bättre om den upplöstes och vi återgick till en justitierevision med Hans Majestät Konungen som ordförande istället. Enligt Antipiratbyråns Monique Wadsted så kommer denna intresseorganisation att se till så att domen i Pirate Bay-fallet följs. Anarkin inom det svenska rättsväsendet är med andra ord total.

Justitiemord

Idag är det årsdagen för justitiemordet på Ludvig XVI, kung av Frankrike och Navarra. Rättvisan förhånas även i dagens Sverige vilket visas av de så kallade fildelningsmålen och det skrämmande sätt de går till på. Att makt får gå före rätt som i dessa exempel är oacceptabelt!

Behövs medborgarskap i en monarki?

Doktorn i statsvetenskap Andreas Johansson Heinö funderar i Expressen över hur det svenska medborgarskapet bör se ut. Han poängterar att medborgarskapet har låg status i Sverige då det är ganska lätt att bli medborgare och att skillnaderna mellan medborgare och icke-medborgare är små. Johansson Heinö anser att medborgarskapet bör kopplas till språket då det ser ut så i andra europeiska länder.

Fast att fortsätta i det nationalistiska tänkandet med ett speciellt medborgarskap baserat på ett speciellt språk känns för mig som att fastna i den återvändsgränd vi harvat runt alldeles för länge i. I en monarki ska man kunna känna sig hemma oavsett vilket modersmål man har, och med de små skillnader som föreligger mellan medborgare och icke-medborgare så vore det bättre att helt slopa medborgarskapet. Varför betraktas svenska medborgare som mer pålitliga än andra i många yrken, inte minst statliga med höga säkerhetskrav? En person utan svenskt medborgarskap som frivilligt vill gå i kungens tjänst är precis lika mycket eller lite pålitlig som en med svenskt medborgarskap. Det är inbyggare vi borde välkomna, inte språkstudenter. När man verkar i ett samhälle så lär man sig ändå språket i den mån detta krävs.

Kungens makt

Historikern Dick Harrison hävdar i sin artikel i För Sverige - Nuförtiden att dagens svenska kung har mer makt än någon av sina företrädare. Detta eftersom massmedia snabbt når ut till hela befolkningen med vad än kungen har sagt. Hur mycket makt och vad den skulle bestå i är oklart i dagens läge, det finns ingen konsensus detta.

Två moderater försöker försvara rådande förhållanden med att det är bra som det är och att Torekovkompromissen måste respekteras. Sveriges monarki ska alltså enligt dessa politiker vara ordnad efter vad ett gäng republikaner och nationalister samsades om under kalla kriget. Inte mycket till försvar för monarkin kan man tycka, men mer är heller inte att vänta från politikerna som är de som får all makt som monarkin berövas.

 

Professorn i juridik Joakim Nergilius har nu kommenterat de två politikernas debattartikel med ett nytt och förvirrat inlägg som SvD kallar slutreplik. Och lika gott är väl det. Nergelius tycker det är konstigt att den svenske kungen ska hålla sig till den oförändrade Augsburgska bekännelsen. Historiskt sett så finns det inget konstigt i det och att statskyrkan ska ha avskaffats är betydelselöst i sammanhanget. Kungen representerar hela samhället och en överväldigande majoritet av folket är medlemmar i Svenska kyrkan vars verksamhet också regleras genom en särskild lag. Dessutom styr politikerna fortfarande över kyrkan så man kan ifrågasätta även att statskyrkan skulle ha avskaffats. Att kungen deltar i samma typ av religionsutövning som närmare 7 miljoner svenskar är inte alls konstigt.

Sedan tar sig Nergelius till sin huvudpoäng. Kan man gissa sig till, för han skriver aldrig ut exakt vilka förändringar han vill ha. Möjligen har SvD gått in med stora saxen här. I vilket fall så jämför Nergelius människor som inte var presidenter när de åtalades med kungen som ju är kung vad gäller immuniteten, vilket blir minst sagt obegripligt. Det har aldrig funnits någon särskild regel om att åtala den svenske kungen, men det har ändå gått alldeles utmärkt att kritisera och avsätta kungar tidigare i historien. Varför är detta då ett så stort problem idag?

Det rimliga vore väl om det i Sverige gick till som de flesta andra monarkier i västvärlden där det är kungen som utser regering. Det är bara i Sverige där parlamentet har både den lagstiftande och den styrande makten. Sedan är styrandet extremt outsourcat på självständiga myndigheter som sysslar med att ta betalt av varandra och statsministerns halvprivata grupp med det löjliga namnet Regeringen. Det är mer cirkus än stat idag, jag skulle föredra att kungen hade mer makt.

Ungern inte längre republik

Ungern blev republik 1946 när kommunisterna med hela 17% av rösterna tog över regeringsmakten. År 2000 bars Ungerns heliga krona i procession till det ungerska parlamentet och i den nya konstitutionen så har man strukit ordet republik ur Ungerns officiella namn. Kronan är med andra ord återupprättad i Ungern.

Majestätsbrott och demokratiförakt

Försöken att tvinga bort Hans Majestät från tronen har tagit sig alltmer desperata uttryck på sistone. Men lögnerna media sprider slår tillbaka och många vänder sig nu mot den oseriösa journalistiken. 

Liberaler för republik har ytterst märkliga exempel på förebilder i form av Italien och Grekland. Att italienarna röstade bort monarkin berodde på att kungen lät sparka och fängsla deras älskade Mussolini. Greklands monarki avskaffades av en militärjunta, vilket en folkomröstning (där monarkisterna var förbjudna att driva kampanj) sedan sanktionerade. Båda länderna är ökända för sina maktfullkomliga och inkompetenta politiker. 

Problemet med den typen av resonemang som förs i den här debattartikeln är att man utgår från att enbart republikaner ska ha rätt att driva sina frågor, samt ensamrätt på att definiera vad demokrati är. Anledningen till att politikerna avvisar motioner om republik och inte vill ha folkomröstning i frågan beror på att det inte finns något folkligt stöd för att avskaffa monarkin. Man vågade inte ens försöka när en majoritet av riksdagsledamöterna enligt en undersökning var för republik. Detta av självbevarelsedrift snarare än "feghet" vilket de republikanska liberalerna hävdar. De har däremot rätt i att media är okritiskt, men eftersom media är emot monarkin och vill avskaffa den så faller argumentet att detta skulle gynna monarkin. Förtroendet har på grund av medias svartmålning sjunkit. Trots det så så är stödet för kungahuset hos folket mycket större än det för de politiska partierna, dagspressen och EU-kommissionen. Någon respekt för demokrati finns knappast i den republikanska argumentationen. Grundlag, riksdagsbeslut, nedröstande av en ström av republikanska motioner, inget duger för republikanerna som bevis för att monarkin är demokratiskt förankrad. Nu vill de ha en folkomröstning trots att en överväldigande majoritet av befolkningen är för monarkin, antagligen tror de att massmedias smutskastning av kungen ska räcka för seger, samma typ av smutskastning som hållit många diktatorer vid makten genom "demokratiska" val, ibland med ynka 99,3% av rösterna, men ibland lyckas någon komma upp i 103%...

 

Ett annat exempel på demokratiföraktet hos republikanerna är Anders R Olssons försvar av journalisternas spridande av lögner och rykten om Hans Majestät. Detta påstås vara väsentliga delar av demokratin. Tydligen är det inte bara monarkin som republikanerna vill avskaffa, med tanke på hur negativ, meningslös och ondskefull demokratin framställs så ska även den bort. Media utför överhuvudtaget ingen granskning av den enkla anledningen att de saknar de grundläggande kunskaperna i exempelvis källkritik som krävs för detta. Media fyller helt enkelt inte den viktiga demokratiska roll de påstår sig ha i sin egen propaganda.

Ingen människa är felfri, men innebär det att vi inte ska ha några människor på offentliga poster? Monarkin har ett försök till lösning på detta grundläggande problem, nämligen läran om kungens två kroppar. Den naturliga kroppen är biologisk och full av fel och brister som vilken människa som helst medan den politiska kroppen är evig och utan brister.

Kungens skuld tas utan några belägg för given, men jag tolkar det där med att "vända blad" som att Hans Majestät försöker släta över journalisternas pinsamma okunnighet. Han vill helt enkelt inte få medias representanter att framstå som de lögnaktiga och lättlurade personer som de egentligen är. Detta eftersom Hans Majestät representerar hela folket, även journalisterna och "kriminella".

Det kejserliga ryska huset officiellt erkänt

Precis som Montenegro tidigare officiellt erkänt sitt furstehus har nu Transnistrien som är en självständig stat mellan Moldavien (som det formellt är en del av) och Ukraina gjort en liknande proklamation. Den historiska betydelsen och statusen av det kejserliga huset och dess succession är nu formellt fastställd av de transnistriska myndigheterna.